– Gunnel är en slags antihjälte. Hon står starkt för sina egna val som ibland går mot strömmen. Jag tror att det bor en liten Gunnel i oss alla, säger Anna Hultin.
Gunnel är Hultins karaktär i Milja Sarkolas nyskrivna pjäs Förgät mig, som hade premiär på Svenska Teatern förra veckan. Pjäsen handlar om en frivilligt ensam kvinna som inte vill bli ihågkommen efter sin död.
Själv är Anna Hultin ganska långt ifrån Gunnel. Hon har tre barn, är gift och har en nära relation med familjen. Men på vissa plan möts hon och Gunnel.
– När man blir äldre så har man inte samma behov att tillfredsställa andras behov eller fungera enligt hur andra vill att man ska fungera.
Hultin har spelat på Svenska Teatern i över 35 år och varit fast anställd vid teatern i 20 år. Vilka produktioner som blir särskilt betydelsefulla för en handlar mycket om människorna man jobbat med och hur en produktion blir till, säger hon.
Något hon blickar tillbaka på med värme är Joakim Groths trilogi Intermezzo på Johannis (2002), En ängel flög förbi (2004) och Här någonstans (2005).
– Jag spelade Alma, och det var fint att få göra samma roll men i olika tider av livet och olika politiska händelser.
Groths trilogi tar sin början i sekelskiftet 1900 och handlar om Finlands självständighet och tiden efter det.
En annan roll Hultin nämner är Martha i Vem är rädd för Virginia Woolf?
– Det var en roll där jag varje kväll hittade nytt. Materialet är så otroligt skickligt skrivet.
Tacksamma män i publiken under klimakteriemonolog
Anna Hultins magnum opus (redaktörens ordval, inte Hultins egna) är monologen Är det hett här?, som hon har skrivit och framför själv. Den har spelat i både Sverige och Finland för fulla hus.
Behovet av kunskap och behovet för kvinnor att bli sedda och hörda var enormt, oavsett om den visades i Jokkmokk eller Malmö så var bemötandet likadant, berättar Hultin.
– Att förstå att man inte är galen för att man har alla möjliga märkliga känningar som ingen tycks känna igen och förstå vad det är.
Männen i publiken, som var ungefär en tiondel, var minst lika tacksamma.
– En man kom gråtfärdig fram till mig efter en föreställning och sa att skulle han ha sett den här föreställningen 20 år tidigare så skulle han och hans fru möjligen inte ha skilt sig.
– Där önskar jag att män skulle förstå att det skulle vara otroligt viktigt att få den här kunskapen. Klimakteriet berör inte bara kvinnor.
Premiären för Är det hett här? var 2021 och monologen kommer att återvända till Svenska Teaterns repertoar i januari 2026 och spela till mitten av mars.
Skrivs bättre roller för kvinnor idag
Hultin säger att hon haft tur som fått spela många bra roller. Hon nämner Ruth i Läkaren (2024), Martha i Vem är rädd för Virginia Woolf? och nu Gunnel i Förgät mig. Alla karaktärer är personer i sin egen rätt.
Men ”bimbo”- roller har det också funnits av.
– Jag har haft många roller som har speglats i förhållandet till en man. Man får då spela flickvän, fru, dotter, mamma eller mormor till slut.
Det ser annorlunda ut idag, säger hon. Det finns också fler dramatiker som inte skriver utgående ifrån en man eller en manlig synvinkel.
– Jag hoppas att den här trenden fortsätter och att det blir fler och mer sådant. Det är på hög tid.
Hultin lånar Gunnels ord för att beskriva hur hon ser på sig själv idag.
– Jag vet inte ens om jag definierar mig i första hand som kvinna. Jag är nog bara människa i första hand. Den där stämpeln att är du man, är du kvinna eller vad, det har suddats ut efter klimakteriet. Jag är bara jag nu, och det är jätteskönt.
Förgät mig spelar på Svenska Teaterns Amos-scen fram till slutet av mars 2026.
