Tomtar, adventsstakar, bollar och julljus är dekorationer som många plockar fram kring lillajul för att skapa stämning i decembermörkret.
Ni som hörde av er till Vega Lördag berättar om julpynt som kantats av överraskningar, om julgransbollar som varit föremål för mer eller mindre vilda kattattacker och om sköra dekorationer som förvarats med omsorg under tiotals år.
Alla är inte stormförtjusta i julpynt och väljer något enstaka föremål för att markera juletiden.
Vi ville veta hur ni pyntar inför jul och om era minnen och berättelser i anknytning till julpynt. Här är fem av svaren.
1. ”Var är Josef?”
”I vår familj blev vi glatt överraskade då vi öppnade nyinköpt julkrubba och konstaterade att det inte fanns någon Josef men två Maria. Så nu står krubban framme varje jul och vi tycker bara att det är lite kul.”
Familjen Forsman
2. Bollarna är en investering
”Mitt käraste julpynt som tyvärr har reducerats kraftigt under årens lopp är en samling vackert dekorerade julgransbollar i tunt glas.
Jag köpte paketet med ett dussin av de gnistrande julgransbollarna den första julen efter att jag flyttat hemifrån. Minns att pyntet var alltför dyrt för min begränsade julbudget, men bollarna var så otroligt vackra och jag tänkte att de är ju en ”investering” för alla jular framöver. I dag, 42 jular senare, finns det TVÅ av de sköra bollarna kvar.
Tre barn och två katter har förgyllt jularna under årens lopp. Granen, så grön och grann med glasbollarna, har varit föremål för mer eller mindre vilda attacker som de sköra julgransbollarna inte klarat av.
Både barn och katter kan i dag sitta still runt granen, men de två kvarvarande julgransbollarna hänger jag ändå nuförtiden upp på en tryggare plats än i granen, för två små söta tomtebarnbarn gör att granens julbollar lever farligt igen ...”
Den sista glasbollen
3. ”Jag hedrar mammas minne”
”Jag är ingen julmänniska så man kan inte ens påstå att jag skulle fira någon jul alls. Mammas gamla julduk är den enda juldekorationen jag har, den kommer fram på bordet den 24 december (för att hedra hennes minne) och städas undan den 25.12.
Jag har EN gäst som kommer. Vi pynjar ihop middagen tillsammans och sen blir det EN julklapp vardera, så där för syns skull. Vi tillbringar en lugn och skön eftermiddag tillsammans, tar kanske en promenad om vädret tillåter och så var det det. Ingen jäkt, inget bekymmer.”
Anonym
4. Tjafsar om hur pyntet ska hängas
”Min syster och jag delar julgran – eller snarare julgranspyntet. I snart 20 år har en klingande, rasslande låda åkt mellan Vasa och Esbo/Lojo antingen tur eller retur, eftersom våra familjer firar jul turvis hos varandra (och vår mamma hänger på). Gran, fot och ljusslingor finns på respektive ort.
Pyntet består av allt från något slitna bollar vi fick i vår mormors paketjulkalender till dyra kristallpynt – plus några minnesjulgranspynt, till exempel från barnens första jular och millennieskiftet. Därtill fullt med tjocka, glittriga girlander, som vi alltid kinar om hur de ska hängas upp i granen (jag röstar alltid på spiral, min syster uppifrån och ner).
Med åren har vår Disneygran blivit så fullpyntad att grenarna dignar och vi fasar för hur vi ska orka plocka ner allt igen sen. Men klockan 16 när vi bänkar oss framför Kalle Ankas jul i SVT och ser Piff och Puff i Musses julgran, så är vi förfärligt stolta över vår moderna släktklenod.”
Liselott
5. Till jul flyttar tomten ner från bokhyllan
”Högst upp på bokhyllan står en tomte. Abnorm kroppsform, grå kläder och röd luva. Och vitt skägg förstås. Då julen närmar sig (och någon orkat röja av vardagsrumsbordet = julstädningen avklarad) så flyttar han ner, får en mer central plats och ett viktigt uppdrag som det enda julpyntet i stugan.
Efter nyår någon gång, då vi tröttnat på hans bistra uppsyn och stela attityd så får han åter uppstiga till sin position på bokhyllan för att där sitta på högtalarnas högra sida tills det blir dags igen. God jul!”
Måns T. Rååkh
Har du ytterligare minnen eller kommentarer kring julpynt? Skriv gärna nedan.
Vega Lördag sänds varje lördag klockan 9.03–11.00 i Yle Vega.