Walborg Åberg minns den bruna namnprydda papperspåsen med morfars vackra handstil och en önskan om god jul.
Morfar odlade potatis och äpplen i Kyrkslätt efter kriget. Han hade för vana att ge några av de omsorgsfullt förvarade röda och gula Åkerö-äpplena till alla sina nio barnbarn till jul.
Tillsammans med någon pepparkaka som mormor hade bakat placerades äpplena i den bruna papperspåsen, som var en eftertraktad julklapp bland barnbarnen.
– Det är otroligt att man kunde glädjas åt så små och enkla saker, säger Åberg.
Ryssarna rev husen
Walborg Åberg var bara en liten bebis då hennes familj tvingades lämna hemmet i Bobäck, som hörde till Porkalaområdet år 1944, i likhet med tusentals andra finländare.
Det här skedde efter att Finland blev tvunget att arrendera området till Ryssland efter fortsättningskriget.
– Pappas små åkrar blev på den finska sidan och resten blev på den ryska. Ryssarna rev genast ner vårt hus, uthus och växthus när de tog över. Vi flyttade in hos mormor och morfar som också bodde i Bobäck, men på andra sidan gränsen, säger Åberg.
Efter kriget var det knapert och brist på det mesta. Men tack vare familjens odlingar gick det ingen nöd på storfamiljen. Man lärde sig uppskatta det som fanns.
– Det var otroliga tider, men man visste inte om något annat.
Skolan, som var inhyst på en gård i Bobäck, bjöd också på sina egna julklappsminnen. Varje elev fick en efterlängtad påse med äpple och pepparkaka till jul. I den här påsen fanns också något exklusivt, minns Åberg.
– I påsen fanns några karameller ur Fazers blandade. De mest efterlängtade var den avlånga karamellen med isbjörnar på pappret och Kis-Kis-karamellen.
Som barn firade Walborg Åberg julaftnarna hos morbror med familj, där julgubben kom med sin tjocka päls och bjällra och delade ut klapparna.
När tiderna blev bättre märktes det också i julklappssäcken.
– Jag tyckte att mina pojkkusiner alltid fick så fina leksaker. De kunde få Märklin-tågbanor och Meccano-byggsatser. Flickorna fick ofta kläder som stickade vantar, tröjor och mössor, sådant man behövde.
Presenten överträffade allt
En jul, då Walborg Åberg var fem-sex år gammal, hämtade julgubben ändå en present som överträffade allt hon kunnat drömma om.
En korg, som hade använts för att frakta apelsiner, hade Åbergs mor låtit göra till en docksäng med ben. Sängen var klädd med vackert mörkblått tyg med silvertrådar. Mormor hade sytt dyna och täcke.
– Där fick mammas blunddocka Elisabeth ligga. Jag var alldeles till mig över min docksäng för den var så otroligt vacker.
Walborg Åberg har varit med om många jular hemma i Bobäck sedan dess, i år blir hennes åttioandra.
Hon bor fortfarande i det som en gång var mormors och morfars hus, stället hon flyttade till som bebis efter fortsättningskriget. Hon bor i huset tillsammans med sin man och nyligen firade paret 60-års bröllopsdag.
Åberg har redan fått årets första julklapp, lite i förskott. Ett av barnbarnen gav henne en så kallad vetekudde i form av en svart katt. Den avlånga påsen med gryn kan värmas i mikrovågsugnen och läggas till exempel över axlarna.
När det gäller julklappar i övrigt, finns det inga särskilda önskemål för i år.
– Jag är tacksam om vi får vara friska och har fred på jorden, säger Walborg Åberg.
Har du minnen av kära och betydelsefulla julklappar? Är det något du själv har fått eller kanske givit? Vad gjorde gåvan speciell?
På lördag den 13 december klockan 9.03 till 11.00 pratar Kike Bertell om de käraste julklapparna. Dela med dig av dina minnen och berättelser i formuläret nedan.
Formuläret är stängt! Tack till alla som deltog!