Och hur sant är inte det, tänkte jag när jag satt på Åliden i Purmo och såg Pedersöre Teaters nya sommarpjäs.
Helst skulle jag ha sett Donald Trump, Vladimir Putin, Benjamin Netanyahu eller Ali Khamenei som mina bänkgrannar, för att visa för dem hur man löser konflikter på bästa sätt. Men tyvärr lyste herrarna med sin frånvaro.
Pippi och hennes universum
Ja, vad ska man säga om Pippi Långstrump – flickan som bor ensam i Villa Villekulla, med en mamma i himlen och en pappa som är kung på en Söderhavsö? Förutom att hon är stark, snäll, rar och rik?
Har hon alls några fel? Ja, det har hon. Pippi ljuger som en borstbinderska. Men hon vet att hon ljuger. Och hon ljuger aldrig för att skaffa sig en fördel, utan bara för att underhålla människorna. Det kan man inte säga om Trump, Putin, et consortes.
Jag behöver knappast berätta vad pjäsen handlar om. Vi känner väl till alla infall, hyss och upptåg som Pippi hittar på. Och vi känner också till alla rollfigurer: Pippis sambor – hästen Lilla Gubben och apan Herr Nilsson – samt hennes bästa vänner Tommy och Annika.
Inte heller barnavårdsnämndens ordförande fru Prysselius, tjuvarna Dunder och Blom eller de klantiga poliserna Kling och Klang behöver någon närmare presentation. Visste du förresten att poliserna egentligen heter Larsson och Karlsson? Det hade åtminstone jag ingen aning om.
Pippi för hela slanten
En pjäs som handlar om Pippi Långstrump står och faller förstås med skådespelaren som spelar henne. I Pedersöre spelas rollen av Elsa Djupsjöbacka och hon är FANTASTISK!
Blott 16 år gammal spelar hon inte bara Pippi – hon är Pippi. Jag trodde aldrig att jag skulle se en skådespelare som skulle göra rollen bättre än Inger Nilsson, som spelade Pippi i 70-talets filmer. Men tji fick jag igår.
Om ni vill se en kommande stjärna, se på henne och hur hon äger scenen. Jag skulle inte säga att hon stjäl fokus från de andra aktörerna, men det var onekligen lite svårt för många att hävda sig mot hennes sceniska urkraft.
Det fanns några som tog upp kampen och klarade sig med hedern i behåll: till exempel forna regissören Kristian Snellman, som spelar en stabil och varm Kapten Långstrump, Elli Riitijoki, som förser polisen Kling med en klurig klantighet eller Carina Viklund-Östman, som är en enerverande men samtidigt godhjärtad ”Prussiluska”.
Också William Lasén och Ida Granvik i rollerna som Tommy och Annika spelade upp sig efter att de hade blivit varma i kläderna. Även den alltid pålitliga Sebastian Björklund var en lagom drummelaktig Dundertjuv.
Alla de ungdomar som gestaltade allt från busiga skolbarn och färgstarka sjörövare till eleganta salongsdamer förtjänar en stor eloge. Återväxten tycks vara mera än tryggad för de kommande uppsättningarna på den finfina scenen vid Ålidens hembygdsmuseum i Purmo, där Pedersöre Teater får hålla hus.
