Unga som hör till en sexuell minoritet mår psykiskt sämre än övriga i samma ålder.
Hbtq+-personer i den åldern rapporterar två till tre gånger oftare att de lider av ångest eller depression.
Attityderna mot sexuella minoriteter går allt mer isär bland unga.
Enligt psykiatern Kristian Wahlbeck har klyftan i psykisk ohälsa mellan dem som hör till en sexuell minoritet och dem som inte gör det, inte minskat under 2000-talet.
Bland svenskspråkiga i Finland uppger ungefär 15 procent att de hör till en sexuell minoritet.
Forskning visar också att unga svenskspråkiga ickebinära ger sina liv sämre skolvitsord än flickor och pojkar.
”Två saker skrämmer mig jättemycket”
Tankesmedjan Agenda arrangerade på fredagen paneldiskussion i samband med prideveckan för att kommentera de relativt färska siffrorna.
Paneldeltagarna är undervisningsminister Anders Adlercreutz, Svenska riksdagsgruppens generalsekreterare Silja Borgarsdóttir Sandelin och Moa Gammelgård, förbundsstyrelsemedlem i Svensk Ungdom.
Panelen, som även Kristian Wahlbeck deltar i, är inte överraskad över att unga hbtq+-personer mår sämre än andra i samma ålder.
– Det är två saker med det här som skrämmer mig jättemycket. Dels är jag inte förvånad eftersom jag ser mycket av det här i min vardag, dels är det här en kurva som inte är på väg neråt, säger Gammelgård.
Material och utbildning behövs för att motverka hatretorik i skolorna
Panelen lyfter också fram att pojkars och flickors attityder kring just sexuella minoriteter går allt mer isär.
– Bland pojkarna finns det en tilltagande andel som har väldigt starka negativa attityder och vill hålla fast vid väldigt traditionella könsroller, säger Wahlbeck.
Anders Adlercreutz påpekar att attityderna syns i de finländska skolorna. Vi har också tidigare rapporterat om att lärare stöter på hatretorik i skolvardagen.
Undervisningsministern säger att det är bra att ge lärare utbildning och redskap för att hantera situationer i klassrummet, samt att skapa material för eleverna som tar bort fördomar.
– Som i ganska mycket annat tänker jag att utbildning, bildning, information, konkreta redskap hjälper, säger Adlercreutz.
Moa Gammelgård säger också att mycket av hatretoriken som förekommer i skolor är sådant som ungdomarna hört hemma.
– Det här är ett mycket större problem man behöver tackla. Lärarna och kuratorerna kan inte hålla koll på allting, säger Gammelgård.
Skärmregler kan minska trakasserierna
Förutom att hög skärmtid enligt Wahlbeck är förknippat med ökad depression och ångest, förs också mycket trakasserier mellan skärmarna.
Regeringen har godkänt ett lagförslag som förbjuder mobiler under lektioner, men Adlercreutz hoppas också på att skolor begränsar skärmarna under raster.
– Jag hoppas att förbudet på rasterna ska skapa utrymme för verbal kommunikation där man får en reaktion på det man säger och måste bära ansvar för sina ord, säger Adlercreutz.
Gammelgård påpekar att människor överlag saknar nätetikett och inte förstår hur man för en respektfull diskussion via tangentbordet.
Enligt Wahlbeck behöver mer ansvar läggas på EU för att reglera techjättarnas sociala medieplattformar.
Däremot kan processerna i Bryssel bli utdragna. Silja Borgarsdóttir Sandelin säger att aktörer i Finland behöver ta ansvar över att reglera den digitala retoriken mot sexuella minoriteter.
– Vi kan alla ta ansvar i de här frågorna. Det räcker inte att bara med att säga att techjättarna måste få ett slut på det här, säger hon.