Före internet fanns måste ungdomar hitta andra metoder för att lära sig ett språk på djupet och uppleva världen utanför hemlandet.
Yvonne Lönnberg och Thomas Holmén var på en månadslång språkresa i den lilla kuststaden Sidmouth i sydvästra England år 1975. Thomas var 16 år när de åkte iväg, Yvonne fyllde 16 under tiden i Sidmouth.
År 1975 var det få förunnat att åka en hel månad utomlands på en språkkurs.
– När jag åkte på språkresan till Sidmouth så var det första gången jag flög – det var väldigt spännande. På förhand kände jag till en del brittiska bilmärken och fotboll och en hel del rockartister. Och ja, så var man ju nyfiken på pubarna, skrattar Holmén.
Efter de första språklektionerna i Sidmouth styrde kursens drygt 20 finlandssvenska ungdomar till det som kom att bli gruppens stampub – The Swan Inn.
– Jag minns väldigt väl hur det gick till när jag beställde öl på puben. Krögaren Ted Sharp frågade mig ”och du, du är 18 eller hur?” Då svarade jag ”jo, det är jag – jag är 19”.
Yvonne Lönnberg minns det fina med värdfamiljen, ett brittiskt par i 30-årsåldern: de var inte så noga med hemkomsttiderna.
– Men dålig mat bjöd de på. Jag fick lära mig att testunden vid femtiden egentligen var middagen … Då fick man en kopp te, sina två skivor korv och lite chips. Det var inte så väldigt smashing, säger Lönnberg.
Undervisningen i engelska var bra, minns Thomas Holmén.
– Visst lärde vi oss engelska och så hade vi på fritiden alltid med oss några killar – local lads – som hängde med oss och fixade beach partyn och utfärder åt oss. Då pratade vi också i praktiken mycket engelska med dem.
Holmén har först långt senare förstått hur mycket han lärde sig under den där månaden i England.
– Man lärde sig inte bara språket utan också en kultur, en viss mentalitet och hur man kommunicerar med andra, säger han.
Yvonne Lönnberg minns att hon åkte iväg på språkresan med begränsade kunskaper i engelska – men under veckorna i Sidmouth lärde hon sig språket.
– Det jag definitivt fick med mig var ett gott självförtroende att våga prata engelska. Jag började tro på mig själv, säger Lönnberg.
Diskokvällarna slutade med sommarens hitlåt
Under månaden hann flera romanser mellan ungdomar från olika länder födas och ebba ut. På det lokala diskoteket London Inn minns Thomas Holmén och Yvonne Lönnberg särskilt kvällens sista låt.
– Jag kommer ihåg en sång. Ofta slutade kvällarna med att man dansade tryckare till en av sommarens hitlåtar, 10 cc:s I’m not in love, minns Holmén.
– Ojojoj. Jo, just så var det. Kvällen slutade alltid med den. Och om man var olycklig så dansade man gärna till Gloria Gaynors I Will Survive, tillägger Lönnberg.
Sidmouth igen sommaren 2025
Yvonne Lönnberg och Thomas Holmén gjorde i början av juni i år det som i filmer kallas en promenad längs minnenas gränd: en 50-årsåterträff i Sidmouth tillsammans med fyra andra kurskamrater.
Trots att en del pubar och nattklubbar från 1970-talet stängt, hade staden i dag kvar det mesta av det kurskompisarna mindes.
– Det var fint att åka tillbaka med kompisarna. Nog kände man sig hemma igen, det kändes som att tiden stannat, säger Holmén.
– Nästan inget hade ändrats på 50 år. Man kunde säga att den fortsätter leva sin idylliska törnrosasömn, säger Lönnberg.
Hur var det att återuppleva staden – blev du 16 år igen?
– Det var en fin stämning att återse staden tillsammans med dem som jag umgicks med som 16-åring, säger Lönnberg.
Hon hade bestämt sig för att under tre dagar inte alls tänka på vardagen med jobb, släkt och vänner i Finland.
– Jag ville igen vara Yvonne, 16 år, tre dagar i mitt liv igen. Och jag fick den feelisen igen! Vi lyckades leva i stunden och plocka fram den där rätta stämningen med kompisgänget från språkresan.
Yvonne Lönnberg tog under återträffen också mod till sig och knackade på hos sin gamla värdfamilj. Det brittiska värdparet hon bodde hos, nu över 80-åringar, öppnade dörren.
– Efter att jag sagt ”hej”, tittade Paul på mig med huvudet på sned. Jag frågade om han minns mig och sedan sa han of course. Det var roligt att igen sätta mig i deras vardagsrum. Absolut ingenting hade förändrats – soffan, mattorna precis allt var som förr, skrattar Lönnberg.
Öppnade sin dörr för utbyteselever
Yvonne Lönnberg berättar att erfarenheten av att själv ha fått bo i en värdfamilj i ett annat land förändrat hennes inställning till livet.
– Jag lärde mig hur det är att bo i samma hus med främmande människor, dela badrum och sova vägg i vägg med värdparet. Det har fört med sig att jag nu som vuxen flera gånger haft utbyteselever inneboende hemma hos mig. De har känt sig väldigt bekväma för jag vet hur det känns.
– Om du vant dig vid att alltid bo på hotell på resor så får du inte den här upplevelsen av hur det är att bo hemma inne i en annan familj, säger Lönnberg.
Har du varit på en språkresa som ung eller kanske som vuxen? Eller har din tonåring varit det? Om du varit på en språkresa – vad lärde du dig förutom språket? På vilket sätt förändrades den syn på omvärlden eller ditt hemland?
I Vega Lördag 5.7 mellan 9.03–11.00 sätter Kike Bertell fingret på språkresor och vill höra dina tankar och minnen. Skriv ditt meddelande i formuläret nedan!
Formuläret är stängt – tack till alla som deltog.