Normalt hittar man Alban Saliko i köket i en hotellrestaurang i Vasa. Men under ett par juliveckor lagar han mat på ett lite lyxigare hotell.
Det finländska landslaget har nämligen tagit med sig sin egen favoritkock till Genève.
– Ostfondue har vi inte testat än, säger Saliko med ett leende.
– Men i dag hade vi potatisgratäng och sedan kyckling, currysås och lite ris.
Alban Saliko sitter iklädd keps och en svart t-tröja i ett konferensrum, och berättar avslappnat och glatt om hur det gick till när han blev landslagets egen kock.
– Det är en rolig historia. Fotbollsdamerna hade en match i Vasa. Det var mot Albanien, och jag är också alban. Finland vann med 8–1 om jag minns rätt, och jag lagade mat åt det finländska laget. Och då frågade Anna Signeul, tränaren, om jag ville komma med dem, berättar Saliko sex år senare.
– Jag tänkte efter två gånger, men bestämde mig för att följa med. Jag frågade också familjen och min fru om det var okej att jag skulle vara borta. Man måste ju hitta lite tid och någon måste vara hemma med barnen, säger Saliko.
”Jobbat överallt i Vasa”
Snabbt blev kocken en populär del av landslagsrullorna. Han var på plats och lagade mat åt den finländska truppen i Milton Keynes i England i Europamästerskapen för tre år sedan, och när Finland kvalificerade sig för EM i Schweiz var det klart att han skulle med igen.
Hans rutt har tagit honom på resor över världen, till en fast punkt i Vasa och ut igen.
– Innan jag kom till Finland bodde jag i England. Där träffade jag min fru, och sedan kom jag med henne till Vasa. Det har gått över 20 år sen jag flyttade dit. Och jag har jobbat på nästan alla restauranger i Vasa, säger Saliko.
Språkkunnig är den beresta kocken också. Finska, engelska, italienska och albanska flyter smidigt. Och när Yle Sporten frågar hur det är med svenskan svarar han med ett ”smaklig måltid!”.
Mat och fotboll är Alban Salikos stora intressen. På fotbollsfronten är AC Milan den stora favoriten. ”Bara nostalgi”, tillägger han själv. I Vasa fungerar kocken också som juniortränare för VPS pojkar födda 2012. Och dessutom spelar han gärna själv.
– Jag har ett gäng med arbetskamrater och fotbollsvänner, vi har match varje söndag i Botniahallen. Men jag har haft lite problem för mitt knä har opererats, korsbandet gick av i januari. Jag glömde att jag inte är ung längre, säger Saliko.
”Normal och vanlig mat”
När det handlar om att kocka för landslaget är det två ord som ofta dyker upp: Maten ska vara ”normal” och ”vanlig”. Inga krusiduller.
– Vissa ingredienser tar jag med mig, men inte mycket. Jag går till Coop och handlar, det är nära. Och om jag behöver något speciellt frågar jag mina kollegor, förklarar Saliko.
– Det är inte samma sak att laga à la carte i restaurang som att laga laga mat för ett fotbollslag. Det är ganska annorlunda. Här tittar jag mycket på hur färskt allt är och vad som passar här, på min lista med bra råvaror och näringsvärden.
Vad tycker du själv bäst om att laga, á la carte eller landslagsmat?
– Absolut landslagsmat. Det är fantastiskt att vara med. Jag är fotbollstokig, så det passar mig jättebra. Min fru är finländsk, barnen är finländska, och det är viktigt för mig att få vara med.