Rulltrapporna som leder från Elielplatsen ner till Stationstunneln i Helsingfors har varit ur bruk ända sedan i våras. De är nu täckta av fanerskivor och väntar på att bytas ut, men det sker först i slutet av året.
Har de inte varit sönder ideligen de senaste åren? Eller känns det bara så? Och varför är vissa rulltrappor i olag oftare än andra?
Antti Tikkanen är teknisk expert vid Huvudstadsregionens stadstrafik. Han berättar att just det här rulltrappsparet visserligen har varit sönder en del, men att det speciella med dem är att när de väl gått sönder har de tagit lång tid att laga.
– Det är jättebra rulltrappor, men de är så gamla att det har varit svårt att hitta reservdelar de senaste åren. Vi har fått jaga efter delar, och det har varit tidskrävande.
Ända sedan metron öppnades 1982 har det här rulltrappsparet rullat. Eller ja, med vissa avbrott då.
Varför står de nu bara i flera månader, utan att något händer?
– De slutade fungera i våras. Vi visste att de ändå ska bytas ut i slutet av året, så det var ingen större idé att börja leta efter reservdelar, säger Tikkanen.
Man försökte nog. Man tog delar från den ena rulltrappan för att försöka reparera den som går i andra riktningen. Det fungerade inte.
Skulle det ha varit en bra idé att byta ut dem redan lite tidigare, om man visste att de var i slutet av sin levnadsbana? Nu bara står de ju där, i många månader.
– Nå jo, det skulle det kanske. Å andra sidan har vi nu använt dem helt till slut.
Kjolar fastnar
Det finns andra rulltrappor inom Huvudstadsregionens stadstrafiks område som är lika gamla, men som har hållit bättre. De ska alla inom en snar framtid förnyas.
Att just rulltrappan vid Elielplatsen har slitits så mycket beror främst på det centrala läget, men också på att den ligger nära en ytterdörr.
– Den överlägset största orsaken till slitage är sand och skräp som kommer med folks skor. Det fastnar sedan i kammen, eller åker in i rulltrappan, säger Tikkanen.
Kammen är den smala metall- eller plastremsan på golvet, som har som uppgift att samla upp smuts och skräp. Om något större fastnar i kammen lyfts den upp, och då stannar rulltrappan. Då kan kammen gå sönder. Innan den bytts ut kan man inte använda rulltrappan.
– Vi har en hel säck med kammar, så att vi lätt kan byta ut dem, säger Tikkanen.
Långa kjolar och byxben fastnar ibland, och skor med mjuka bottnar. Det här händer mest på sommaren då folk har lösa kläder.
Det som är för smått för att fastna i kammen slinker ner i rulltrappan, och samlas upp i en behållare. Det är småsten, skruvar och en massa sand. Smala armband och små örhängen som någon tappat kan också slinka med.
Ofog förekommer också. Det sparkas en del på kanterna så att de blir buckliga. Det händer också att folk har sönder stolparna med rött och grönt ljus som visar åt vilket håll rulltrappan åker.
– Jag hoppas att man åker på rulltrapporna helt normalt. Det är ju inte särskilt komplicerat.
Rulltrappor gillar inte vintern
Vintern är en speciellt hård tid för en rulltrappa.
– Här i Finland har vi ju en lång period när man måste sanda. Det är den värsta tiden, för folk drar med sig sanden under skorna, säger Antti Tikkanen.
Han pekar på golvet. Här vid Elielplatsens rulltrappor finns både ett galler och en matta, som fångar upp en del. Störst är problemet vid de metrostationer där rulltrappan börjar precis vid ingången.
– Faktiskt placerade vi just förra vintern ut flera mattor vid Västmetrons stationer, berättar Tikkanen.
Borde vi börja torka av skorna innan vi stiger på rulltrappan, så att de håller längre?
– Ja kanske man borde lägga upp skyltar, skämtar Tikkanen.