Solen skiner och det blåser lite försiktigt en förmiddag då jag kliver ombord på Yrjö Sahlstedts blåa motorbåt i Östra hamnen i Hangö.
Vi åker ut på en liten tur till havs och möter en segelbåt och en motorbåt vars förare och passagerare hälsar vänligt tillbaka då vi vinkar åt dem.
– Jag vinkar nog urskillningslöst åt alla som kommer emot eller som jag passerar, berättar Sahlstedt. Kör någon en vacker träbåt så gör jag kanske tummen upp som en extra gest.
Många tycker att det är en självklarhet att man hälsar på varandra då man möter en annan båt på havet medan en del kan tycka att det inte är så viktigt.
Sahlstedt upplever att i stort sett alla brukar vinka åt honom på de vatten han rör sig, men tror inte att det är lika självklart på platser med livligare båttrafik.
– Till exempel i Helsingfors där båtarna åker kors och tvärs och inte ens i samma farled så tror jag att vinkningarna lättare uteblir.
Orsaker att hälsa
Det är tyst och stilla i Östra hamnen, men åtminstone på ett par segelbåtar finns det folk ombord.
Seglaren Philippa Rytkönen befinner sig i en av båtarna. Hon är på väg hem mot Helsingfors efter en fem veckor lång seglats till Bornholm i Danmark.
För Rytkönen är det självklart att man vinkar åt alla.
– Det är en fin och rolig tradition och också ett sätt att kolla att allt är okej på den andra båten.
På den andra segelbåten hittar jag sjöfartshistoriker Lauri Kaira. Han tycker också att man ska hälsa på alla ute till havs.
– Det gör mig på gott humör. Alla båtförare är en stor familj oavsett hurdan båt man kör och vi njuter alla av fritidsbåtliv på vårt eget sätt.
Kaira upplever att alla brukar hälsa på havet så länge det inte finns någon praktisk orsak som förhindrar det.
Sed som ska bevaras
Samtidigt som båtlivet börjar tystna i Hangö för den här sommaren lägger Jaana Karvonen till vid en brygga i Ekenäs för att tanka sin över tio meter långa motorbåt.
Hon tycker att vinkandet på havet är en trevlig gammal sed som ska bevaras, och att de flesta båtförare brukar vinka.
– Åtminstone seglare och större båtar. Det kan vara lite annorlunda med mindre båtar eller muskelbåtar.
Nödsignal misstogs för en artig hälsning
Om man behöver hjälp på havet och vill signalera det till andra genom att vinka så ska man göra det med bägge armarna i stora rörelser, och gärna hålla i något som syns på långt avstånd.
Det här gjorde Jaana Karvonen en gång då båtens propeller gått sönder, men då uppfattades vinkningen inte som en nödsignal, utan som en artighetsvinkning.
– Det tog ganska lång tid innan det kom en båt som förstod att allt inte stod rätt till.
Karvonen berättar att det var en stressande situation då det också fanns barn ombord och ett åskväder var på antågande, men lyckligtvis slutade historien bra.
Uteblivna hälsningar
Att hälsa på varandra på havet är artigt och stärker en känsla av gemenskap.
Dessutom är det ett sätt att visa att man sett varandra och att bekräfta att allt är som det ska vara.
En utebliven hälsning kan väcka irritation och uppfattas som om den som inte hälsar är arrogant.
– Om någon inte hälsar så blir man direkt lite illa till mods, konstaterar Yrjö Sahlstedt.
Ofta kan det ändå finnas logiska förklaringar till att någon inte hälsar.
– Jag brukar tänka att de kanske inte sett oss eller att allt inte är okej på deras båt, eller att de bara är sådana som inte vinkar till andra, berättar Philippa Rytkönen.
Jaana Karvonen säger att hon inte brukar ta illa upp ifall någon båtförare inte hälsar.
– Det är deras sak, inte tycker jag att det är så farligt.
Karvonen blir ändå alltid väldigt glad då andra vinkar.
– Det behövs mera sådana upplevelser i livet, att man är vänliga mot varandra. Det är ett sätt att le när man vinkar.
Var brukar du röra dig på havet och hur mycket hälsar man på varandra där? Finns det platser där man inte hälsar? Berätta i kommentarerna!