Under helgen 6-7.9 ordnas de finländska mästerskapen i poledance i Vanda. Tävlingen fungerar också som uttagning till landslaget inför världsmästerskapen i Ungern. Nästa år står Vanda värd också för VM.
FM-tävlingarna samlar över 50 idrottare från hela Finland, och evenemanget är öppet även för internationella deltagare. Idrottare i alla åldrar deltar, från barn till över 50-åringar, och idrottarna tävlar både individuellt och i par.
Under helgen kommer Jasmin Läspä, som hör till Finlands landslag i poledance, att återigen stiga upp på scenen. Hon har en bakgrund inom gymnastik och har tävlat i poledance i fem år.
– Just nu tränar jag kring 10 timmar i veckan. Träningen innehåller poledance, styrketräning, uthållighetsträningar, dans och rörlighetsträning.
Poledance är en idrottsgren för alla, man behöver inte ha en bakgrund inom dans eller gymnastik, även om det så klart är till nytta. Det krävs mycket arbete och starka armar för att bli en bra poledansare.
– Man måste så klart träna, men man måste också tro på sig själv och jobba mot sina mål. Man kan göra poledance på många olika sätt, så det gäller att hitta sin egen stil.
Landslagscoachen Oona Kivelä har har hållit på med poledance i 17 år, ända sedan hon läste om grenen i en tidskrift. Hon prövade på sporten i New York och blev genast förtjust. Sedan dess har hon vunnit världsmästerskapet i poledance fem gånger.
Inför FM behöver alla poledansare olika saker, enligt Kivelä. Ett problem som ofta uppstår är att dansaren har svårt att hinna utföra hela sin kategori inom den utsatta tiden på antingen 3,5 eller 4 minuter.
– Det finns så klart många olika sätt att förbereda sig. Men jag känner alla mina elever väl och vet vad som fungerar för dem. Om jag tror på dem tror de också på sig själva.
Kivelä tycker att de finländska poledansarna är speciellt bra på den artistiska sidan av sporten.
– Jag har alltid tyckt mest om den artistiska sidan och hur man kan använda musiken. Vi försöker hitta mäktiga, fina låtar åt våra elever.
Då det kommer till attityder gentemot poledance som sport, tycker Kivelä att det snarare är de utanför sporten som tror att attityderna är negativa.
– Jag får väldigt ofta frågan om hur människor ser på sporten. Många vill se videor, och efteråt säger de ”wow, jag hade ingen aning att man kan göra sådana här rörelser på stången”, säger Kivelä.
– Jag har aldrig stött på några negativa reaktioner, men så klart kan det komma kommentarer på sociala medier om man lägger ut någon viss typ av bild, fortsätter hon.
Då Kivelä får frågan om hur hon ser på sportens framtid säger hon att hon inte tänker så mycket framåt, utan lever i nuet med sina elever.
En sak är ändå klar, och det är att hon inte har stora drömmar om poledance som OS-gren.
– Jag tycker på något sätt att de olympiska spelen är lite passé, det är inte så coolt längre. Jag skulle vilja se någon helt ny version av OS.