Finlandssvenska Charlotta Andberg med familj hade sin syster och svåger på besök i Abu Dhabi i Förenade arabemiraten då Iran började attackera med missiler och drönare.
De skulle fira systerns och svågerns femtioårsdagar och var just på väg till en lunch då det hördes tre–fyra väldigt starka smällar.
Enligt Andberg förstod de först inte vad som hände.
– Vi tittade upp mot himlen och då såg vi då de här molnen som kommer efter att man skjuter ner. Om det var missiler eller drönare de skjutit ner kan jag inte svara på, säger Andberg till Svenska Yle.
Skyskrapa av glas var farligt
Sällskapet gick till sin lunch och satte sig utomhus nedanför en skyskrapa av glas. Snart hördes fler explosioner.
– Vi insåg då att vi satt oss utomhus nedanför en skyskrapa som är gjord av glas. Då fick vi meddelande om vad man ska göra. Man ska gå in och söka skydd från glas.
Sällskapet åkte hem och drog för gardinerna. Rapporter och filmer strömmade in från vänner och barnens klasskompisar om attacker över hela Abu Dhabi och Dubai.
– Jag skulle säga att kanske varje varannan timme så smällde det. Det var inga småsmällar utan det skakade i fönstren, berättar Andberg.
– De sköts ju verkligen ner precis ovanför våra huvuden.
Packade väskorna och flydde
Andberg och hennes sällskap följde nyheterna och såg att flygplatserna i Abu Dhabi och Dubai hade attackerats, liksom ett känt lyxhotell i Dubai.
Samtidigt landade det vrakdelar och det hördes explosioner i bostadsområdena och från sina fönster såg de missiler skjutas ned.
– Då kändes det som att det här kanske inte riktigt är säkert mera.
Sällskapet hade redan packat för en flykt till grannlandet Oman då det kom varningar om att en ny massiv attack var på gång.
– Så klockan tre på natten steg vi upp, tog våra väskor och åkte.
Den nattliga resan gick bra. När de kom över till den omanska sidan parkerade de sig på ett hotell i Muscat och pustade ut.
– Ironiskt nog läste vi att de precis anfallit här i Oman nu också då vi kom hit. Men det är ganska långt härifrån, säger Charlotta Andberg.
”Man går som en robotmaskin”
Andberg beskriver känslan när man ser explosionerna på himlen som overklig.
– Man går som en robotmaskin. Vad ska jag göra nu? Vad är bäst? Hur tar vi oss härifrån? Man hinner inte riktigt känna efter, säger hon.
Hon beskriver känslan som absurd.
– Har vi faktiskt varit med om det här? Att det har skjutits en massa missiler över våra huvuden?