BRYSSEL Planerna på ett europeiskt kärnvapenskydd tog ett kliv framåt i måndags, då president Emmanuel Macron meddelade att Frankrike vill involvera ett flertal länder i ett gemensamt avskräckningssystem.
Initiativet innebär att Frankrike kan rotera eller förhandsplacera kärnvapen på partnerländernas territorium och göra det möjligt för partnerländerna att delta i övningar i syfte att öka Europas strategiska trovärdighet.
Frankrike uppges för tillfället ha närmare 300 kärnstridsspetsar. I framtiden kan antalet komma att öka samtidigt som Frankrikes kärnvapenstrategi uppdateras. President Macron talar om att Europa måste ta kontroll över sitt öde.
Enligt David Criekemans, professor i internationella relationer vid universitetet i Antwerpen, finns det en drivkraft som väger tyngre än andra bakom de europeiska ländernas agerande: USA:s president Donald Trump.
– Efter det som hänt på Grönland och i Ukraina har de europeiska regeringarna blivit allt mer osäkra på om amerikanerna verkligen skulle hjälpa oss i svåra situationer, säger Criekemans till Svenska Yle.
– Därför har Frankrike, som en av Europas ledande kärnvapenmakter föreslagit att både utöka sin arsenal och förflytta kärnvapenkapaciteter till andra delar av Europa.
Nationella motiv och franska egenintressen
De länder som hittills visat intresse för samarbetet – Tyskland, Polen, Sverige, Danmark, Belgien, Nederländerna, Grekland och kärnvapenmakten Storbritannien – har enligt Criekemans olika utgångspunkter för sitt engagemang.
Finland välkomnar Frankrikes initiativ men har enligt utrikesminister Elina Valtonen (Saml) inte bråttom att gå med.
Gemensamt för de deltagande länderna är övertygelsen om att Europas säkerhetsmiljö har förändrats och att nytänk krävs för att möta utmaningarna.
– Frankrike är en av Europas främsta militärmakter och upplever naturligtvis den nya geostrategiska verkligheten, där även Tyskland och Polen satsar hårt på försvaret. För Frankrike är detta ett sätt att behålla sin relevans på den europeiska strategiska arenan.
Bland de medverkande länderna har Belgien och Nederländerna erfarenhet av amerikanska kärnvapen på sitt territorium, medan Sverige och Danmark har justerat sina säkerhetspolitiska analyser efter Rysslands invasion.
– Man ser att det antingen handlar om länder som redan har erfarenhet av att hysa kärnvapen eller om länder som gjort en ny strategisk analys och nu är beredda att ta nästa steg.
Initiativet bottnar också i Frankrikes egna strategiska intressen, fortsätter Criekemans. Landets avskräckning bygger i dag främst på kärnvapenbestyckade ubåtar vilket skapat ett behov av att bredda kärnvapensarsenalen.
– Om Frankrike expanderar handlar det därför om landbaserade system, som sannolikt skulle roteras för att skapa strategisk osäkerhet gentemot andra aktörer, det vill säga Ryssland.
Samtidigt är Frankrikes statsfinanser ansträngda. I vilken utsträckning spelar det in i resonemanget?
– Det är en bra fråga och något som inte diskuteras ofta. Men det handlar förstås också om Frankrikes budgetproblem och utmaningar, svarar David Criekemans med tillägget att Frankrike satsar minst 14 miljarder euro årligen på att underhålla de befintliga kärnvapnen.
– Då kärnvapenarsenalen dessutom behöver moderniseras och utökas, blir det snabbt tydligt att Frankrike inte kan göra detta ensamt. Andra europeiska regeringar måste bidra och då talar vi om flera miljarder.
Oro i Washington
Frankrikes initiativ utmanar den traditionella transatlantiska dynamiken, där Europa ansvarar för konventionella styrkor medan USA ansvarar för Europas kollektiva kärnvapenavskräckning.
– Jag är säker på att varken Washington eller Donald Trump personligen är särskilt glada över det här förslaget, säger professor David Criekemans.
Han hänvisar till den amerikanska doktrinen som utgår från att Europa bör ta ett större ansvar för sitt konventionella försvar, samtidigt som man fortsätter köpa amerikansk försvarsutrustning och behåller USA:s kärnvapenskydd.
– Men nu säger vissa europeiska länder nej. De är inte helt säkra på den amerikanska kärnvapengarantins omfattning och vill stärka sina egna kapaciteter på detta område, säger Criekemans.
Historiskt har spänningar kring europeiska kärnvapen inte varit ovanliga. Redan på 1960-talet motsatte sig Washington Frankrikes och Storbritanniens egna kärnvapenprogram.
– De spänningar vi såg redan i början av 1960-talet kommer på sätt och vis tillbaka. Det är en följd av Donald Trumps politik i Europa, konstaterar Criekemans.
Kärnvapen på frammarsch
De ökande geopolitiska spänningarna har återigen lyft kärnvapnens betydelse på ett sätt man inte sett sedan kalla krigets slut: Ryssland satsar på taktiska kärnvapen, Iran har närmat sig tröskeln för egen kärnvapenkapacitet och i Mellanöstern diskuteras öppet regional kapprustning.
Frankrikes beslut att utvidga kärnvapenhotet har inte direkt påverkats av de senaste operationerna mot Iran, menar Criekemans.
Men det illustrerar en paradox i säkerhetspolitiken där allt fler länder vill omfattas av kärnvapenskyddet samtidigt som man ser risker med den globala spridningen av kärnvapen.
– Den globala ordningen håller på att brytas ner, maktpolitiken tar åter över och behovet av säkerhet känns över hela världen. Det går inte längre helt att lita på andra maktcentra och därför behövs den ultimata försäkringen. Det verkar vara den europeiska analysen just nu, säger Criekemans.
Han påminner om att det franska kärnvapenskyddet också innehåller begränsningar, där beslutet om att använda vapnen slutligen ligger hos Frankrikes president.
– Vi som européer skulle fortfarande förlita oss på att en aktör, i praktiken den franska presidenten, är ”först bland jämlikar” med ensam makt att att besluta om användning av kärnvapen, sammanfattar Criekemans.