Det är inte varje dag en porrfilm tolkas på teaterscenen, men det är precis vad som händer när Fäbodjäntan har premiär på anrika Dramaten i Stockholm på fredag.
Så mycket porr utlovas däremot inte i föreställningen, enligt arrangörerna. Fokus lägger de istället på den tidsanda filmen Fäbodjäntan (1978) representerar.
– Vi befinner oss i en värld där sexism, censur och nationalism är på frammarsch. Och när filmen spelades in var frigörelse ett begrepp som fanns väldigt närvarande i samhällsdebatten, så vi tänker mycket på vad frigörelse betyder i dag, säger skådespelaren Nadja Hjorton till Sveriges Radio.
Fäbodjäntan gjordes i slutet av en tid då Sverige var känt som ett inte bara politiskt liberalt samhälle utan också ett sexuellt frigjort land.
Begreppet ”den svenska synden” myntades på 1950-talet av en orolig, konservativ amerikan efter en rad svenska reformer där lagar och attityd till abort, preventivmedel och sexualitet hade luckrats upp. 1971 släppte dessutom censuren av osedligt innehåll.
Det blev startskottet till att Sverige blev inspelningsplats för pornografiska filmer, och bilden av svenska kvinnor som sexsymboler. Och en av dem var Fäbodjäntan.
Filmen är nästan mytomspunnen, och särskilt kultförklarad bland män som var unga vuxna på 70-talet.
I Dagens Nyheter förklarar Kalle Lind varför Fäbodjäntan enligt honom är mycket mer än en b-klassens porrfilm, inget mindre än ett kulturhistoriskt viktigt verk.
Handlingen – Monika som hittar ett gammalt vikingahorn som gör kvinnor kåta då man blåser i det, den ökända falukorven och mer därtill – lever vidare som något som känns som en legend.
Lika mytiska är kringberättelserna, till exempel om den lilla inspelningsorten Skattungbyn som gick man ur huse för att se premiärvisningen och som på plats fick inse att det handlade om hårdporr; eller om amerikanerna som gjorde filmen och sedan åkte hem till USA, omedvetna om att de skapat en film som det talas om ännu femtio år senare.
En film som dessutom ska utkomma som nyrestaurerad Blu-Ray i april hos den nuvarande rättighetsinnehavaren Klubb Super 8.
”Man kan inte stryka alla medhårs”
Den Dramatenaktuella versionen av Fäbodjäntan ska alltså inte vara en källtrogen dramatisering av filmen.
Istället vill uppsättningen – med Nadja Hjorton, Lisen Rosell och Amanda Apetrea på scenen – genom jäntans lins utforska vad frigörelse betyder i dag, och hur dagens svenska samhälle mäter sig med det efterkrigstida, promiskuösa Sverige.
Inför premiären har svenska medier försökt bena i vad Fäbodjäntan representerar, och hur den tiden präglat dagens Sverige.
Ett Sverige som även i dag driver en rätt unik politik kring sexbranschen, fast på ett annat sätt än under Fäbodjäntans tid.
De svenska lagarna kring prostitution är strikta, och i somras klassades också stora delar av innehållet på sajten Onlyfans som prostitution och därmed olagligt att köpa.
I en krönika i Svenska Dagbladet breddar filmkritikern Olga Ruin frågan kring Fäbodjäntans betydelse. Var erotikivern i själva verket ett ”uttryck för politiskt motiverad gubbsjuka”, frågar sig Ruin.
Och även om kvinnlig sexualitet blev mindre tabubelagt i Sverige under den tiden ersattes stigmat med en kommersialiserad syn på sex och kärlek som vi i dag ser spår av i dejtingapparna, menar Ruin.
Fäbodjäntan har premiär på Dramaten i Stockholm den 6 mars och spelas fram till slutet av maj. Till SR säger Amanda Apetrea att hon förväntar sig delade reaktioner från publiken.
– Det har varit så med många av våra verk att antingen så älskar man det eller så älskar man det mindre. Men när man håller på med scenkonst som ska utmana kan man inte vänta sig att stryka alla medhårs.
Rättelse 12.3: Fäbodjäntan bandades inte in på orten Orsa utan i Skattungbyn, som ligger i Orsa kommun.