BRYSSEL Europa behöver rustas upp, men satsningarna hotas av allvarliga finansieringsproblem och växande motstånd bland väljarna.
Det varnar forskaren Armida van Rij i en rapport för tankesmedjan Centre for European Reform (CER).
Med Rysslands imperialistiska ambitioner, Kinas ekonomiska påtryckningar och USA:s njugga inställning står Europa inför ett tredubbelt säkerhetshot.
Samtidigt kämpar EU-länderna med att nå upp till Natos mål om att höja försvarsutgifterna till fem procent före 2035. Det skulle innebära att de europeiska länderna måste lägga ut 831 miljarder euro på försvaret årligen.
Vi sammanfattar rapportens lösningsförslag och de utmaningar som följer av att genomföra de ambitiösa försvarsmålen.
1. Finansieringen kräver svåra val
Många europeiska länder kämpar redan med hög statsskuld eller stora budgetunderskott.
Av de stora EU-länderna står särskilt Frankrike, Italien och Storbritannien inför stora ekonomiska utmaningar.
För att öka försvarsutgifterna måste regeringar antingen skära ned på övriga offentliga utgifter eller höja skatter. Det här är alternativ som riskerar att stöta på motstånd bland väljare.
Samtidigt ökar välfärdsutgifterna i Europa i takt med att befolkningen åldras.
Eftersom den ekonomiska tillväxten inte har hållit samma takt tvingas regeringar göra omprioriteringar i sina budgetar för pengarna ska räcka till de växande försvarsinvesteringarna.
Länder med låg skuldsättning, som Tyskland, Nederländerna och flera av de nordiska länderna, kan på kort sikt låna mer för att finansiera försvarsinvesteringarna.
På längre sikt måste också de här länderna överväga att höja skatterna.
2. Nedskärningar kan gynna populister
Samtidigt växer populistpartiernas inflytande i många europeiska länder.
I Frankrike, Tyskland och Storbritannien ligger ytterhögern kring 20–30 procent i opinionen och kan vinna kommande nationella val.
I Kroatien, Tjeckien, Finland, Ungern, Italien, Slovakien och Sverige sitter högerpopulistiska partier redan i regering eller som stödpartier till regerande koalitioner.
Rapporten pekar på ett tydligt samband mellan nedskärningar i offentliga tjänster och ett ökat stöd för populistiska partier.
I Storbritannien har nedskärningar i sjukvården spätt på missnöjet bland väljarna, medan väljare i Italien varit mer benägna att stödja ytterhögern efter nedskärningar i de offentliga tjänsterna.
På vänsterkanten driver partier i flera läner kampanjer mot upprustning samtidigt som man slår larm om upprustningens inverkningar på de allmänna levnadskostnaderna.
3. Väljarna är tveksamma till uppoffringar
Samtidigt som det råder bred enighet bland toppolitiker och experter om Europas försvar är väljarna mer kluvna.
Enligt en opinionsmätning från maj 2025 välkomnar en majoritet av de tillfrågade i Danmark, Tyskland, Polen, Rumänien, Spanien och Storbritannien högre försvarsinvesteringar.
Samtidigt anser väljare i Estland, Frankrike, Ungern, Italien, Portugal och Schweiz att försvarsutgifterna redan är för höga i förhållande till övriga utgifterna.
Många väljare ställer sig också frågande till de uppoffringar som krävs för att finansiera nya försvarsinvesteringar.
Bland annat motsätter sig en majoritet av väljarna i Polen en tillfällig skatt för att finansiera moderniseringen av landets försvar.
Samtidigt är de ekonomiska effekterna av upprustningen små, och ger därför ingen lindring mot de ekonomiska trångmålen.
4. Koll på utgifter och tydligare kommunikation
Armida Van Rij presenterar två lösningar för att komma till rätta med de nationella utmaningar som står i vägen för de europeiska försvarsmålen:
- Försvarsupphandlingarna måste bli mer effektiva
- Regeringar måte öka medvetenheten om säkerhetshoten.
Många betydande försvarsprojekt drabbas i dag av förseningar och skenande budgetar.
Bland annat har Storbritanniens nationella revisionsmyndighet upprepade gånger varnat för ineffektiv användning av försvarsmedel.
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut Sipri varnar likaså för att en snabb fördubbling av försvarsutgifterna riskerar att leda till överpriser, ineffektivitet och svagare kontroll.
I Baltikum och Norden är hotbilden redan tydlig för många medborgare, medan lägesbilden är mer grumlig på andra håll i Europa.
Armida van Rij säger att regeringar behöver framhäva hotbilden, samhällenas beredskap och betydelsen av trovärdig avskräckning.
Samtidigt bör det betonas att de ökade försvarsutgifterna endast motsvarar 1–1,5 procent av bnp.
5. Nya sätt att nå medborgarna
För att lyckas behövs också nya sätt att kommunicera.
Armida van Rij understryker vikten av av att anordna öppna paneler kring försvarsfrågor och att engagera kulturinrättningar i projekt som berör försvarsfrågor.
Som ett konkret exempel lyfter hon fram Nederländerna där ett stort medialt intresse riktades på att landets kronprinsessa Amalia och drottning Máxima anslöt sig till landets reserv.
Särskilda insatser behövs för att nå unga via sociala medier, till exempel genom samarbeten med influerare.
Diskussionen kan också föras in i klassrummen, med inspiration från Finland där synen på nationell säkerhet genomsyrar samhället.
Samtidigt som rapporten uppmanar de europeiska länderna att göra allvar av sina löften om att öka försvarsutgifterna bör det här inte ställas mot satsningarna på bistånd och diplomati, säger Armida van Rij.
När det gäller finansieringen rekommenderar van Rij en kombination av högre skatter för de rikaste, begränsade åtstramningsåtgärder och större budgetunderskott i länder där det ekonomiska läget ger utrymme för det.