En uppmärksammad studie vid det amerikanska universitetet MIT visade i fjol att essäskribenter som använde Chat GPT hade svagare hjärnaktivitet och sämre resultat, jämfört med dem som använde en vanlig sökmotor eller inga hjälpmedel alls.
Över 80 procent av AI-användarna kunde inte citera sin egen text efteråt.
Studien, som ännu inte har publicerats, visade att nätverkskopplingarna i hjärnan försvagades hos dem som enbart förlitade sig på AI.
Efter det har också andra forskare kommit fram till liknande resultat.
– Just den kognitiva ansträngningen, att man bearbetar saker i sitt eget sinne, leder till att man till slut verkligen förstår det man försöker lära sig. Om man överför all ansträngning till maskinen så kan förståelsen försvinna, säger psykologen och hjärnforskaren Katri Saarikivi.
Hon betonar att AI-verktygen utvecklas snabbare än forskningen hinner följa med, men att det redan finns tillräckligt med belägg för att ta problemen på allvar.
Forskare argumenterade också tidigare i år i en kommentarsartikel i den vetenskapliga tidskriften Nature att passiv AI-användning kan försämra hjärnans förmåga att bilda nya kopplingar och anpassa sig.
Däremot upprätthåller aktiv användning förmågan.
Kan man bli lat i huvudet?
I vardagen märks effekterna som minskad uthållighet.
– Om man alltid tänker ”vad säger AI:n?” utan att själv försöka fundera kan den egna slutledningsförmågan försvagas. Det uppstår en lathet, säger Saarikivi.
Mängden så kallad död kunskap riskerar också att öka. Vi minns alltså fakta utan att ändå förstå.
Också kreativiteten kan ta stryk.
Saarikivi hänvisar till forskning som visar att kreativa uppgifter gick bättre med en språkmodell som stöd.
Men när deltagarna sedan skulle klara sig utan AI hade deras kreativitet försämrats, jämfört med dem som kommit på idéer på egen hand hela tiden.
– Lärande är en av hörnstenarna i hjärnhälsan. Om man hela tiden lägger ut det på maskinen går man miste om den nyttan också, säger Saarikivi.
Tydliga strukturella förändringar i hjärnan kan troligen uppkomma redan efter ett halvår av intensiv AI-användning som ersätter eget tänkande. Klara bevis saknas däremot ännu.
”Kom ihåg att träna hjärnan”
Katri Saarikivi jämför situationen med hur den moderna människans kropp förändrats. Vi behöver inte längre använda kroppen fysiskt i arbetet eller för att förflytta oss, vilket har lett till att vi behöver särskilda gym för att hålla oss i form.
En liknande utveckling kan vara på väg för hjärnan.
– Vi behöver fortfarande muskler och fysisk kondition. Samma sak gäller hjärnan. Man måste komma ihåg att träna den, säger hon.
Alla hjärnor formas av upprepade vanor, men risken med stor AI-användning som ersätter tänkandet är störst för barn.
– Barns hjärnor befinner sig i ett utvecklingsskede med mer formbarhet. Det finns en risk för att bestående spår av kognitiv lathet skapas för tidigt, säger Saarikivi.
Människan väljer gärna den enkla vägen framför den svåra
Hjärnforskaren Katri Saarikivi
Saarikivi är inte alarmist, men heller inte avfärdande. Hon konstaterar att forskningen ännu inte kan ge slutgiltiga svar på hur allvarligt det här fenomenet är för oss människor.
Däremot menar hon att människans natur talar för sig själv.
– Människan väljer gärna den enkla vägen framför den svåra, om det inte finns en särskild anledning att göra annorlunda, säger hon.
AI smickrar och likriktar
Katri Saarikivi lyfter också fram hur AI påverkar känsloliv och sociala förmågor.
Redan nu finns problem med att språkmodellerna smickrar användarna i stället för att ge ärlig respons. Det kan skapa svårigheter i verklig interaktion, där kommunikationen inte är felfri och slätstruken.
Allt fler pratar dessutom med AI om sina känslor. En del betraktar den rentav som en partner.
Saarikivi ser det som naturligt att människor knyter an till livlösa ting, men understryker till exempel att AI inte kan förstå hur det känns att förlora en förälder, hur mycket den än påstår det.
Forskning visar dessutom att texter skrivna med AI-stöd kan bli bättre men att den samlade produktionen blir påfallande likformig.
Saarikivi ser en risk för att samma sak händer i mänsklig kommunikation.
– Det fina med interaktion mellan människor är att du är annorlunda än jag, den lilla friktion som uppstår och vad vi kan lära oss av det, säger hon.
Tekniken kan också öka utmattningen
Katri Saarikivi hänvisar också till färsk forskning som visar att vissa sätt att använda AI ökar den kognitiva utmattningen, medan andra kan minska risken för utbrändhet.
En färsk studie av nästan 1 500 amerikanska arbetstagare, publicerad i Harvard Business Review, visar att intensiv övervakning av AI-verktyg ökar den mentala belastningen.
De drabbade rapporterade en tredjedel mer beslutströtthet och närmare 40 procent fler allvarliga misstag på jobbet.
Samma studie visade däremot att anställda som använde AI för att ersätta rutinuppgifter hade 15 procent lägre utbrändhet. Det avgörande verkar alltså inte vara hur mycket AI man använder, utan på vilket sätt.
Saarikivi skiljer på nyttig och skadlig belastning.
– Om belastningen handlar om att lära sig nytt och tänka på hög nivå är det bra hjärnbelastning. Men om inget är under ens kontroll och informationen bara väller in så leder det till utbrändhet, säger hon.
Tänk först, fråga AI sedan
Katri Saarikivi menar att vi behöver bestämma oss för vad vi vill ha ut av AI-verktygen.
– Om något förenklas borde man kanske berika eller försvåra något annat. Man kan be om hjälp med att förstå bättre eller hitta nya perspektiv, säger hon.
Men i slutändan handlar det om hur vi lever och möter varandra, säger Saarikivi.
– Vår uppgift som människor är fortfarande att leva det här livet och fundera tillsammans på vad ett gott liv är. Man måste kanske stanna upp och fråga sig: hurdant liv vill jag leva, hurdana tankar vill jag tänka, och vad vill jag använda min egen hjärna till?