Allt fler mindre musikbarer stänger i Finland. Det här är ett stort hot mot hela musiklivets framtid.
En stor bov är spriten. Folk dricker mindre men alkoholen är en livsviktig inkomstkälla för barerna.
En annan bov är politiker som bildligt talat hellre vattnar den största tallen i parken än gräsmattan, det vill säga hellre stödjer stora evenemang än små spelställen.
Små band har också allt svårare att få gig. Då lägger de av och blir inte stora. Skivbolag och tv-shower som inte jobbar mot rent konstnärliga mål får då en större makt över vems musik som hörs.
Vissa städer saknar helt etablerade scener, så gig koncentreras till färre städer och färre scener. Vilket i sin tur leder till att bara större artister får veckoslutsgig.
Enligt organisationen LiveFIN stängde åtta spelställen 2025. Sex av dem var konkurser.
Så här märker musikerna av krisen
Martin Ahlö spelar gitarr i stonerbandet Craneium från Åbo, och är också aktiv i folkbandet Öuran och hardcorebandet Rare Win. Han spelar cirka 35 gig per år.
– I Helsingfors är det ganska bra men i Åbo är det jättedåligt läge. Det finns inga spelställen, men det finns nog artister som skulle vilja spela. I Tammerfors är det kanske för många bra spelställen men publiken räcker inte till. Och i mindre städer som Jakobstad kan det vara hur bra som helst för där är det sällan konkurrens samma kväll, säger han.
Ahlö tippar att fler spelställen i Helsingfors kommer att försvinna inom det närmaste året.
– Speciellt när man startar nya band och skulle vilja spela så är konkurrensen jättehård. Man förstår ju om barerna hellre tar mer etablerade band än de som skulle behöva bli varma i kläderna, säger han.
Ossian Stadigh spelar i det helsingforsiska indiebandet Nevala som ger ut sitt tredje album i år.
Nevala spelar kring 10-15 gig per år plus sommargig, mest på medelstora klubbar i Helsingfors som Siltanen, On the Rocks och Korjaamo.
– Mellanstora ställen har varit bra för oss. Men Tavastia fick vi aldrig något svar av, vilket var underligt för jag har sett att mindre band än vi har spelat där, säger Stadigh.
Han saknar fler ställen som är mellan de minsta pizzeriorna och de större klubbarna som rymmer flera hundra personer.
Musikern Marco Luponero har märkt att risktagningsviljan var större före coronapandemin. Alltså att boka okändare band.
– Vi hade en turné nyligen där jag råkade tala med några restaurangägare. Det var som om de skulle ha sjungit i samma kör. Alla sa precis samma sak: ”Det här året har varit helt fruktansvärt. Varje gång vi har en artist som har varit förr så är det halva publiken jämfört med tidigare”.
Nightshift Finland: Varje stad behöver en nattborgmästare
Alla vet att krogarna är beroende av kunder som dricker öl. Dilemmat: Baren vill att bandet ska locka publik för att dricka öl, och bandet vill att baren ska locka musikdiggare.
Doktoranden Jyrki Nummisto är forskare och vd för organisationen Nightshift Finland, vars uppgift är att värna om nattliv. De vill bygga en bro mellan gräsrotsnivå och beslutsfattare.
Nummisto säger att nykterhetslinjen kan vara en övergående fas, nästa generation kanske igen trivs vid bardisken. Kultur måste paketeras rätt för att funka idag.
Ett litet band kan inte så där bara boka in sig på Tavastia, så det behövs ställen som till exempel Black Sheep i Jakobstad, Pub Norris i Karis eller Bar Loose i Helsingfors.
Förutom alkoholfrågan spökar också gentrifiering, inflation, prisökningar och hyresökningar bakom rockbarernas stundande död, säger Nummisto.
Om Nummisto skulle vara beslutsfattare så skulle han allra först utse en person med ansvar för allt som har med natten att göra. Amsterdam har en ”nattborgmästare” och London en ”natt-tsar”.
Salla Vallius var ”nattlots” i Helsingfors 2020-2021, just då allt nattliv upphörde på grund av coronan. I Helsingfors strategi 2026-2030 ligger utvecklingen av nattlivet igen på agendan.
Överlag borde nattlivet uppmärksammas mer på beslutsfattarnivå, säger Nummisto.
– På ett sätt har man redan har vaknat för det genom att vår organisation fick finansiering för forskning. Beslutsfattandet borde stödja gräsrotsaktörers möjligheter att på lång sikt bedriva affärsverksamhet, producera nya artister, erbjuda dem möjligheter, säger han.
– Den största konsumenten av livespelningar är fortfarande 20–30-åringar, studerande unga. Och just de har inte längre råd att gå ut.
Nummisto är också orolig över den nästviktigaste orsaken till att unga inte går ut.
– Den huvudsakliga orsaken för unga att inte gå ut, förutom höga priser, är: ”jag har inte någon kompis att gå med”, berättar han.
Jaakko Tarvainen på skivbolaget Inverse Records tycker synd om banden.
– Oroande är det i vilket fall som helst. Det har verkligen inte funnits för många spelställen och konsertmöjligheter ens hittills.
Om spelställen försvinner så kommer konserter att ordnas under broar och i övningslokaler
Jaakko Tarvainen vid Inverse records
– Människor och band är enormt anpassningsbara. Om spelställen försvinner så kommer gigen att ordnas under broar och i övningslokaler, säger han.
Det man kan göra är att gå på de konserter som ordnas.
Tidiga evenemang kan vara succé
Många försöker hitta på kreativa lösningar: vardagsdisco klockan 18 till 22, danslektioner, temakvällar med ”tryckare”, dubbla evenemang samma kväll, ståuppkomik med mera.
Black Sheep i Jakobstad byggde ett escape room i källaren under coronan.
Puben Alppilan Kultainen kulaus i Helsingfors ordnar välbesökta eftermiddagsmatinéer med band. Musiken börjar kring klockan 16 och publiken hinner i bästa fall hem till Lottodragningen på tv.
Marco Luponero tror på tidigareläggning av konserter för att locka minderåriga
– Efter ett matinégig kan man lätt köra ett till på kvällen som är k-18.
Han föreslår ett system med månadsabonnemang för unga, med billigare biljetter och att komma in förbi kön.
Martin Ahlö och Ossian Stadigh gillar också matinéer. Stadigh ogillar vardagsgig som börjar 22.
– Personligen tycker jag att matiné är helt fantastiskt. Jag har också gått som publik och tittat på mycket sådana. Om det börjar 15 och slutar 19 så kan man ju göra något annat efteråt. Det är en superbra idé, säger Ahlö.
Går du själv på livespelningar på mindre musikbarer? Vad skulle få dig att gå på fler? Berätta gärna i kommentarerna!