Östersjön kommer troligen aldrig att bli fri från sprängladdningar från första och andra världskriget, säger Mikko Meronen, forskare vid museet Forum Marinum i Åbo, som jobbar med marinens historia.
Finska viken var ett av världens mest minerade områden under andra världskriget. Mängden minor är så stor att det är utmanande att få bort allt.
Meronen betraktar sjöminorna som ett kulturarv, även om det är ett farligt sådant.
– För vanlig sjöfart är de finska vattnen säkra, men om man lägger en elkabel eller ett gasrör på bottnen, måste man veta om det finns något farligt där.
Sjöminorna flöt som bojar under vattenytan, men numera har de flesta sjunkit ner till havsbottnen.
Potentiellt farliga sjöområden, alltså områden där krigstida sprängladdningar kan finnas, är utmärkta på internationella kartor.
När något byggs på ett sådant område måste den ansvariga utföra en granskning och vid behov röja sprängämnen.
Tidigare har byggprojekt i havet främst varit statliga, men nuförtiden är de ofta privata. Då är minorna problematiska, säger Meronen.
– Om en myndighet lägger en elkabel sköter Marinen minröjningen. Men om det är ett privat projekt måste granskningen och röjningen göras privat. Det finns inte så många som kan göra sådant arbete.
Försvarsmakten övar fortfarande med krigstida sjöminor
Mekanismen som får sprängladdningen att explodera fungerar nödvändigtvis inte längre på krigstida sjöminor och bomber.
Sprängladdningarna ska ändå alltid betraktas som farliga. De kan bli särskilt farliga om de av misstag utsätts för yttre påtryckning, till exempel då man muddrar.
Kaptenlöjtnant Kimmo Raanti vid Kustflottan kommer inte på fall där sprängladdningar skulle ha orsakat direkta farosituationer. Men de har nog orsakat skada.
– Röjning av sprängladdningar har orsakat månaders, om inte flera års, dröjsmål när man byggt hamnar eller farleder. Det handlar förstås om stora ekonomiska skador.
Utöver det kan sprängladdningar som inte detonerat utgöra ett hot för miljön. Det finns forskning som tyder på att sprängämnen på havsbottnen, till exempel TNT, har förts vidare till musslor, säger Raanti.
Försvarsmakten oskadliggör årligen tiotusentals krigstida sprängladdningar från vattendrag och i terrängen under planerade insatser.
Bland annat övar marinen i samarbete med myndigheter från andra Östersjöländer på minröjning med krigstida sjöminor som observeras på havsbotten.
– Förstås är röjningsarbetet utmanande, för det innebär alltid en risk att hantera sprängämnen. Men vi utför arbetet så att det är så tryggt som möjligt för oss och miljön, säger Raanti.
Rostiga sprängladdningar är svåra att känna igen
Försvarsmakten har en uppfattning om på vilka områden sprängmedel användes under krigstiden.
Utöver sjöminorna finns bland annat flygbomber som inte exploderat kvar kring de hamnstäder som bombades under andra världskriget, till exempel Åbo.
Endast under vinterkriget släppte Sovjetunionen ungefär 55 000 bomber och 41 000 brandbomber över Finland, varav man räknar med att 10 procent aldrig exploderade, säger Kimmo Raanti.
Minspärrar var kedjor av minor som lades ut för att hindra fiendens fartyg eller ubåtar att ta sig fram.
Numera finns krigstida sprängladdningar ofta på havsbottnen och utgör ingen direkt fara för den som rör sig med fritidsbåt eller kring badstränder.
Men med jämna mellanrum händer det att en mina eller en bomb hittas av förbipasserande.
– För en vanlig medborgare kan det vara mycket svårt att känna igen en krigstida sprängladdning. Utseendet varierar mycket, och speciellt gamla och rostiga, kanske delvis söndriga objekt, kan vara svåra att uppfatta som farliga, säger Raanti.
I oktober 2025 hittades en flygbomb i leran då man muddrade utanför Raumo hamn.
På Åland utanför Rödhamn hittades en sjömina från första världskriget år 2020. Samma år hittades en sjömina från första världskriget nära Vidskär under en minröjningsövning mellan den finska och svenska marinen.
År 2005 hittades en torped utanför Runsala. Då stängdes trafiken på Erstan av medan torpeden sprängdes.
Dessutom finns några krigstida vrak i Östersjön, och en del av dem innehåller sprängladdningar eller annat skadligt material. Pansarfartyget Ilmarinen, som sjönk utanför Utö under fortsättningskriget, tömdes på olja för två år sedan.
Kimmo Raanti tror inte det är omöjligt att bli av med alla krigstida sprängladdningar från Östersjön. Men han tror det kommer dröja länge, till och med ett århundrade, tills allt är borta.
Har du hittat en krigstida sprängladdning på din tomt eller i naturen? Skriv till oss!