Allting började med begreppet ”torka”. Fysisk torka. Mental torka.
Det är så Blaue Fraus Sonja Ahlfors och Joanna Wingren skuffar igång sina tankeprocesser. Ett dilemma som fyller deras tankar. Och så låter de dilemmat föra dem ... någonstans.
På väg till den nu aktuella produktionen Stay Hydrated gick tankarna småningom i riktning mot begrepp som beredskap och prepping, och frågan: Hur förhåller man sig till en stundande katastrof.
‒ För mig är det en föreställning om hur man ska leva sitt liv när allt som är viktigt, allt det hemska, är någonstans just framför oss, berättar Sonja Ahlfors.
‒ Det här att tvingas föreställa sig det man inte känner till, i en absurd värld där reglerna vi har kommit överens om att följa inte längre gäller.
Utrymmet blir en del av föreställningen
Stay Hydrated spelas i ett tomt lagerutrymme i Helsingforsstadsdelen Vik, dit publiken körs i en buss tillsammans med den lilla, fyllda vattenflaska man blivit beordrad att bära med sig.
Så blir också själva utrymmet en viktig del av föreställningen. Cement, en golvbrunn, enormt högt till tak, som en konstinstallation som ger föreställningen både en ram och en känsla.
‒ Det finns något av en domedagskänsla över platsen, berättar Joanna Wingren.
Och det passar estetiskt bra till en föreställning som diskuterar sådant som prepping.
Konst som får människor att tänka är aktivism
Att en teatergrupp behandlar ämnen som krisberedskap och en osäkerhet inför framtiden som så många känner av i dag, låter som något som tankesmedjan Magmas färska rapport om finlandssvensk teater efterlyste.
Scenkonst som diskuterar viktiga samtida frågor.
Då jag möter Ahlfors och Wingren och produktionens tredje scenaktör, den norska koreografen och dansaren Lilian Maria Bjertnes, ber jag dem ta ställning till just det. Borde scenkonsten ta en aktivare roll i diskussionen kring samtidens stora samhällsfrågor?
Den frågan får Ahlfors att känna sig provocerad.
‒ Det ställer ganska stora krav på konsten, inleder hon sitt svar.
‒ Mitt jobb som konstnär är att skapa världar som inte finns, som kan vara något annat, och för mig är det en aktivistisk handling. Att få människor att lägga undan sina telefoner och våga sätta sig i en buss där de inte vet vart de ska åka. Konst som vill få människor att tänka är aktivistisk, för det är just det som man i vårt samhälle så sällan hinner göra.
Nästa projekt för Blaue Frau till Svenska Teatern
I höst kommer Blaue Frau tillsammans med åtta magisterstuderande vid Teaterhögskolan att producera en uppsättning på Svenska Teatern.
Ett samarbete mellan en institution och en fri grupp. Också det precis något som Magmarapporten efterlyser.
Den frågan känns också lite provokativ, redan för att det är något som det talats om i alla redan över tjugo år som Blaue Frau har existerat.
‒ Men samtidigt har ingen berättat hur det där samarbetet på riktigt borde se ut, så att det på riktigt skulle handla om samarbeten, säger Joanna Wingren.
Om en institution på riktigt vill samarbeta tycker jag den ska låta någon utifrån komma in och kuratera en liten scen i ett år.
Sonja Ahlfors
Det stora problemet, enligt Wingren och Ahlfors, är nämligen att skapa en ram där en institution och en fri grupp kunde samarbeta på lika villkor.
‒ Det är klart att Svenska Teatern erbjuder jättemycket för höstens produktion där, men när vi samarbetar med en institution är det alltid så att vi måste vara villiga att gå in i institutionens maskineri och anpassa oss till deras arbetsrutiner, aldrig så att våra rutiner skulle kunna styra, fortsätter Wingren.
Det kan handla om saker som kan kännas bagatellartade. Att ha en scenografimodell eller ett namn på föreställningen innan man ännu vet vad den egentligen ska handla om. Det går tvärt emot många fria gruppers sätt att kollektivt jobba fram en föreställning.
Sonja Ahlfors kommer med ett konkret motförslag.
‒ Om en institution på riktigt vill samarbeta tycker jag den ska låta någon utifrån komma in och kuratera en liten scen i ett år.
Ta in en fri grupp som residenskonstnär! uppmanar Wingren och Ahlfors.
Det låter som det koncept som Maria Sid, konstnärlig ledare för stora Stockholms stadsteater, beskrev när den nämnda Magmarapporten offentliggjordes. En liten så kallad växthusscen, dit teatern bjuder in regissörer eller grupper som känns nya och spännande, och som sedan får fria händer att göra mer eller mindre vad som helst i teaterns etablerade utrymmen.
Stay Hydrated spelas fram till den 25 april.