En ingående data-analys tyder på att Sverigedemokraterna har en hemlig trollfabrik som sprider desinformation och lögner på nätet.
Misstankarna måste ändå bekräftas och därför bestämmer sig Kalla faktas redaktion på TV4 att ta till en djärv plan. De planterar en av sina grävande journalister på SD:s kommunikationsavdelning för att få direkt insyn i den förmodade trollfabrikens verksamhet.
Uppdraget att registrera och smygfilma samtal går till den nyutexaminerade journalisten Daniel Andersson. Med lite tur lyckas han i oktober 2023 få anställning på Sverigedemokraternas Youtubekanal Riks, och sedan på partiets kommunikationsavdelning där TV4:s grävande journalister antar att merparten av desinformationen och politikerpåhoppen fabriceras.
Daniel Anderssons rapportbok Lögnare är ingen hjältehistoria om en modig journalist, utan en personligt hållen skildring om hur wallraffandet kräver närmast obegränsade resurser av sin man och om hur irritationen, frustrationen och rädslan ständigt följer honom i spåren.
De personliga uppoffringarna ger ändå utdelning och i boken skriver Daniel Andersson hur han småningom får en allt större insyn i den verksamhet som pågår på SD:s trollfabrik.
Det moderna mediesamhället
Anderssons bok fokuserar på trollfabrikens metoder där anonyma konton på Tiktok, Facebook och Instagram spelar en central roll i SD:s strategi att med skrämseltaktik och rena lögner sprida ett högerpopulistiskt budskap.
Boken ger en träffsäker bild av en modern mediestrategi där traditionella journalistiska värderingar som objektivitet och nyanser för länge sedan lagts på hyllan.
I stället handlar det om att skapa synlighet till vilket pris som helst och om att skärpa konflikter för att framprovocera en reaktion hos mottagaren.
Folk som är väldigt deep sverigedemokrater behöver få sitt knark.
Joakim Wallerstein, kommunikatör och SD-politiker
På SD:s kommunikationsavdelning får Daniel Andersson lära sig att en nätkrigares främsta vapen är lögnen, insinuationen och den förlöjligande humorn.
Det handlar om att cyniskt angripa sina motståndare med hatkampanjer, svartmålning och raljerande memes. Inga regler om sanningshalt och rättvisa gäller, liksom inte heller lagar om upphovsrätt och förtal.
Arga unga män
Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning utmålas i boken som en journalistisk lekskola där unga män jagar virala framgångar med rasistiska och raljerande postningar på något av partiets hemliga some-konton.
Den fråga som nästan all journalistik på SD:s medieplattformar verkar kretsa kring tycks vara: Vad har det med invandringen att göra?
Nättrollen framstår ändå som ganska vanliga unga män och kvinnor som drivs av makthunger, ett bekräftelsebehov men ibland också rent högerextrema motiv.
I det dolda får de utöva sin makt och känna sig betydelsefulla, samtidigt som det blir uppenbart att det är partitopparna som i slutändan drar nytta av att den demokratiska debattkulturen urholkas och rädslan i samhället tilltar.
Rapportboken fångar fint nättrollen på verkstadsgolvet, samtidigt som den speglar den moderna journalistikens dilemma när fokus flyttas från sakfrågor till värdekonflikter. Sverigedemokraterna är mästerliga på att navigera i ett föränderligt medielandskap och boken visar också hur skickligt partiet lyckas parera anklagelserna när Kalla fakta efter en lång utredning lägger de talande bevisen på bordet.
Trots att Daniel Anderssons och Kalla fakta-redaktionens ansträngningar framkallar upprörda reaktioner och fördömanden, så visar Daniel Anderssons bok att få saker har förändrats sedan avslöjandet år 2024.
Nätkrigarnas roll har ingalunda avtagit. Kampen om vår uppmärksamhet, vår lojalitet och i förlängningen våra röster fortsätter på sociala medier med oförminskad kraft. Centrala politiker bland Sverigedemokraterna har visserligen ertappats med att ljuga, men i den moderna världen kan en lögnanklagelse alltid pareras med en ny lögn, vilket både Donald Trump och Vladimir Putin med framgång har visat.
Modigt ändå att någon som Daniel Andersson vågar utmana och ifrågasätta lögnarna och deras dolda motiv.