Damernas hanbollsliga är i slutskedet och om knappt två veckor är medaljerna utdelade.
I Grankulla var det två taggade lag som kom till spel, vilket syntes i intensiviteten. I den första halvleken turades lagen om att dominera matchen och HIFK gick exempelvis från ett 3–5-underläge till en 8–5-ledning på drygt tre minuter.
Den perioden följdes i sin tur av fyra raka mål av hemmalaget.
Ställningen vid halvtid var 11–11.
Jämnt hela vägen
Finalnerverna gjorde sig gällande i båda lägren då bägge lag noterades för flera tekniska fel, vilket resulterade i kontringar.
Samtidigt ägde en jämn kamp rum mellan målvakterna då både GrIFK:s Sandra Lundqvist och HIFK:s Ronja Paloniemi samt Ronja Willgren stod för flera fina och viktiga parader.
Den andra halvleken var lika jämn som den första och med tre minuter kvar på klockan var ställningen 23–23.
Med 30 sekunder kvar på klockan drog GrIFK:s Isabel Larsson på sig en utvisning som ledde till att HIFK fick avsluta matchen med en spelare mer. Med fem sekunder kvar fick HIFK:s Sara Jäntti ett jätteläge som träffade stolpen. HIFK fick ytterligare en till chans då Saara Lehtola tog hand om returen, men det skottet tog målvakten Sandra Lundqvist hand om.
Med ställningen 24–24 gick man till förlängning.
Även de första fem minuterna av förlängningen slutade oavgjort (2–2).
I förlängningens andra halvlek var det dock HIFK som fick till bättre avslut, medan hemmalaget inte hittade nätmaskorna en enda gång.
– Vi hade lite erfarenhet från att spela förlängning efter semifinalerna mot BK-46. Det var kanske till vår fördel. De hade inte lika jämna semifinaler, vad vet jag, säger HIFK:s Kira Härkönen till Ylle Sporten.
HIFK vann matchen med 28–26 och leder finalserien med 1–0.
Lagen möts igen på lördag i Helsingfors.
Dystra sviten bruten
HIFK har inte haft det lätt i GrIFK:s hemmahall under de senaste säsongerna.
Helsingforslaget vann den andra finalen våren 2024 med 29–27, också den gången efter förlängning.
Efter det besöket till ”Grottan” har HIFK förlorat sex gånger och två matcher har slutat oavgjort.
– Det är nog superskönt att bryta den förbannelsen. Vi kom hit med rätt attityd och fortsatte att spela som ett lag genom hela matchen, säger Härkönen som nätade fyra gånger.
Det som gjorde segern ännu skönare för Kira Härkönen var att hon skadade sig för ett år sedan, just i Grankulla.
– Helt löjligt skoj att vara tillbaka och kunna spela dylika matcher. Men vi måste komma ihåg att det var den första finalen och det återstår en hel del av matchserien.
Hur mycket fanns det i tankarna inför matchen att det var här du skadade ditt knä?
– Jag skulle ljuga om jag skulle säga att jag inte tänkt på det. Det var speciellt att komma tillbaka, jag har varit här kanske en gång sedan skadan. Men redan från uppvärmningen och framåt var det inget jag tänkte på.
Gästernas Sara Jänttis takter på högerkanten var en av de bidragande orsakerna till att HIFK kopplade greppet om finalserien. Kira Härkönen var inte sen att hylla sin rutinerade lagkompis.
– Hon är helt super och det är otroligt fint att spela med henne. En fantastisk spelare, avslutar Härkönen.
GrIFK föll i slutskedet
Grankulla IFK stod för en stark insats i den första finalen, trots att laget slarvade bort lite väl många bollar.
Hemmalaget hängde med i 65 minuter, men inte i 70.
– Jag tycker vi stod för en bra match i försvaret, 28 insläppta på 70 minuter är inte dåligt, och Sandra Lundqvist gör en jättefin match i målet. Det var i anfallet vi hade våra problem. Deras försvar och målvakter gjorde det bra, sammanfattar hemmalagets niometerskämpe Alva Eskelin.
Hur tycker du att ni fick spelet att fungera utan viktiga duon Johanna Svanbäck och Trine Björkqvist?
– Klart det var mer utmanande då båda haft stora roller i anfallet och försvaret. Det blir en stor skillnad i vårt spel, men vi har många som är färdiga att hoppa in. Vi låter det inte påverka alltför mycket.
Alva Eskelin medgav att gästernas energi blev till slut för mycket för de regerande mästarna.
– De hade kanske lite mer uthållighet och sådant avgör dylika matcher.
Hur starkt tror du att ni vänder finalserien trots att ni tappade hemmaplansfördelen?
– Jag har stor tillit att vi kan vända. Vi måste bara analysera deras och vårt spel, då borde det bli riktigt bra på lördag, säger Alva Eskelin.
Fördel BK-46
I den första bronsmatchen var det Karislaget BK-46 som hade hand om taktpinnen. BK:s kapten Jannica Kullberg gjorde matchens öppningsmål i matchens tredje minut och efter ytterligare drygt tre minuter ledde Karislaget med 5–1.
Trots att Dicken flertalet gånger kom åt att reducera, blev differensen aldrig mindre än två mål.
BK vann med 26–24.
Den andra bronsmatchen spelas på lördag klockan 16 i Karis. Bronset avgörs genom det sammanlagda resultatet av de två matcherna.