Damhandbollens moderna klassiker blir inte av i vår.
I år behövs nämligen ingen femte finalmatch för ett nytt Grankullaguld. 2020-talets dominant GrIFK säkrade en till handbollstitel efter en imponerande insats i Idrottshuset i Berghäll i kvällens fjärde final.
– Man börjar ju fundera hur någon ska kunna slå oss, säger Isabel Larsson och skrattar hjärtligt.
– Skämt åsido, det här känns otroligt bra. Jag är otroligt glad. Nu ska vi festa en vecka i sträck.
Bredvid henne står Emily Johansson och nästan bryter in i intervjun för att påminna om en finalhelg i baltiska ligan nästa vecka.
– Okej, vi firar åtminstone riktigt ordentligt i kväll, säger Larsson.
”Jobbar rumpan av oss”
GrIFK besegrade HIFK med klara 29–20 i kväll för fjärde raka guldet – och det är onekligen helt korrekt att påstå att GrIFK försvarade mästerskapsbältet i finalserien.
Den vita försvarsmuren var verkligen kompakt när GrIFK släckte HIFK:s gulddröm.
– Vi har snackat mycket om det taktiska runt försvarsspelet. Vi vet var HIFK vill ha sina lägen och där stängde vi till. Vi jobbade verkligen rumpan av oss i defensiven, säger Larsson.
I onsdags släppte GrIFK bara in sex mål efter paus när man vann på hemmaplan – i kväll lyckades en idéfattig HIFK-offensiv bara göra tre mål under en kvart i den första halvleken då gästerna ryckte med eftertryck.
GrIFK-försvaret med svårpasserade Emily Johansson i spetsen släppte ingen över bron och dessutom spelade Alexandra Olsson stabilt i målet. Framåt handlade en hel del om Isabel Larsson och Louise Heinonen, duon som har burit GrIFK:s målproduktion i finalserien.
– Vi hade rätt attityd från allra första början i kväll. Vi har arbetat hårt med att komma tillbaka till det försvarsspel som vi har haft under säsongen, säger Emily Johansson.
Klev fram i Svanbäcks frånvaro
GrIFK ledde med 18–10 i paus och halvvägs in i andra halvlek var försprånget uppe i nio mål.
HIFK var ett slaget lag, guldet skulle till Grankulla och den grönklädda delen av publiken hyllade de välförtjänta mästarna med stående ovationer under slutminuterna.
– Redan när vi kom hit var vi säkra på att större delen av publiken hejar på oss. Det är väldigt starkt att vi klarade av att säkra fjärde raka guldet, säger Larsson.
GrIFK knep den inhemska dubbeln den här säsongen – urstarkt speciellt när lagets offensiva nyckelspelare Johanna Svanbäck har saknats hela våren.
I hennes frånvaro har Larsson klivit fram i målskyttet.
– När Johanna försvann kändes det lite i osäkert, men successivt började jag ta mer ansvar. Att vi lyckas bli mästare utan en så duktig spelare visar hur jäkla bra vi är.
Tränaren hann tvivla
Guldtränaren Patrik Johanson skriver under på hur starkt laget svarade på tappen av Johanna Svanbäck och Trine Björkqvist.
– Vi tappade våra två bästa målskyttar, men då visar vi bredden. Alla vet om att Johanna är helt överlägsen i målskyttet.
Johanson står med en för liten guldhatt på huvudet och hyllar spelarnas svar i finalserien. HIFK startade med att vinna i Grankulla, men sedan tog mästarna tre raka segrar.
– Det här kanske man inte trodde i februari.
Varför?
– Då såg spelet lite knackigt ut och vi förlorade spelare. Men i det här laget jobbar alla stenhårt och jag känner stolthet över hur de växer match för match.
Vad säger du om ert försvarsspel?
– Vi har jobbat mycket med det sedan jag tog över som tränare. Och när vi släpper in så här få mål ska vi vinna matchen. Vi är aggressiva och nu får vi fira välförtjänt.