”Äh, varje år säger de ju att Finland har en chans att vinna, men inte vinner vi ändå”.
Där har vi en av de vanligaste missuppfattningarna gällande Finlands medverkan i Eurovision Song Contest. Oftast brukar den levereras av en person som inte ens följer evenemanget med någon större entusiasm, men kanske läst en tidningsrubrik eller två under åren och därmed är säker på sin sak.
Uppfattningen härstammar sannolikt från åren kring millennieskiftet då Finland hade det så kämpigt i Eurovisionen att vi bara fick vara med vartannat år.
Efter varje nederlag gällde det ju att gaska upp sig och intala sig att Laura Voutilainen eller CatCat nog skulle visa Europa vad Finland går för. Och så gick det ju ändå åt pipan varje gång, tills Lordi faktiskt vann med Hard Rock Halleluja medan hela Europa satt med hakan i famnen.
Att man förutspådde en seger för Käärijä år 2023 var inte heller speciellt långsökt. Hade det inte varit för att Sveriges Loreen prompt skulle göra comeback just det året hade Cha cha cha vunnit.
Och nu då, i nådens år 2026, toppar Finlands bidrag spelbolagens listor över vem som antas vinna hela tjofräset. Det har Finland gjort i princip hela våren, ända sedan Liekinheitin släpptes.
Den här gången är det alltså inte bara vi finländare som drabbats av storhetsvansinne, utan experter runt om i hela Europa tror på riktigt att vi kan ta hem segern.
Men vad beror det här på egentligen? På med partysnorkeln, låtom oss dyka ner i Eurovisionsnörderiets glittriga träskmarker.
1. Det är ett mediokert Eurovisionsår
Ärligt talat, 2026 är inget succéår för Eurovisionen överlag. Man firar förvisso 70-årsjubileum, men fem länder (Irland, Spanien, Slovenien, Island och Nederländerna) har valt att stanna hemma i protest mot att Israel tillåts delta.
Visst finns det enstaka låtar med hitpotential, men annars är startfältet ganska jämntjockt och bitvis rätt tråkigt. Liekinheitin hör till de låtar som verkligen sticker ut.
2. Våra artister är fullblodsproffs
Linda Lampenius och Pete Parkkonen utstrålar självsäkerhet och erfarenhet på scenen. Att Lampenius inte spelar live på sin violin kommer inte ens att noteras av de flesta tittare. Illusionen håller och hennes majestätiska uppenbarelse räcker långt.
Parkkonen innehar i sin tur en av årets absolut bästa och säkraste sångröster. På Youtube hittas mängder av klipp där röstcoacher och sånglärare analyserar röstresurserna hos årets artister, och de formligen öser beröm över Parkkonen.
Därtill ägnar duon sig som bäst åt en charmoffensiv på olika Eurovisionsjippon och sociala medier. De skojar, bjuder på sig själv och är både proffsiga och sympatiska. Det arbetet ska inte heller underskattas.
3. Eurovisonsfansen unnar Finland en vinst
Euorovisionsfansen gillar Finland och det har inte bara att göra med årets representanter.
Finland var i så många år den ständiga underdogen, men så började vi plötsligt köra vårt eget race. Vi skrotade alla mallar för hur en Eurovisionslåt ska låta och insåg att det var lönlöst att försöka härma grannlandet Sverige.
En del säger att vändpunkten kom när Blind Channel med sina rödmålade långfinger skrålade sig till en sjätte plats år 2021. Andra hävdar att det Käärijäs andra plats som fick också andra länder att hoppas på en finsk revansch.
Det är Finlands tur att vinna, helt enkelt.
4. Liekinheitin uppskattas av både publik och experter
För att vinna Eurovisionen måste du gå hem hos både expertjuryn och publiken. På sistone har jury och publik varit av ganska olika åsikt.
Juryn tenderar att uppskatta starka solister som framför relativt traditionella låtar. Finns ett element av opera med faller juryn som furor.
Därför tror spelbolagen i år att Australiens Delta Goodrem eller Frankrikes Monroe kommer att linda juryn runt lillfingret. Men Finland ligger också bra till, och en tredje plats av juryn kan räcka.
Att det blir en blåvit seger i publikomröstningen är så gott som garanterat. Det står sannolikt mellan Israel, Grekland och Finland.
I och med att Liekinheitin varken kan klassas som typisk jurylåt eller typisk publiklåt, utan kan få gott om röster från båda hållen, är den en stark vinnarkandidat.
Om det går som i fjol är det Israel som blir publikens etta.
Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) har i och för sig infört en regel som förbjuder att myndigheter för dyra röstningskampanjer på sociala medier, men det återstår att se hur EBU tänker övervaka detta. Det är mycket möjligt att Israel kniper en topplacering igen.
Grekands Akylas fortsätter kavat i Käärijäs, Baby Lasagnas och Tommy Cash fotspår, och förväntas gå hem hos publiken.
Men Lampenius och Parkkonen är inte chanslösa här heller, och det är ju de sammanlagda poängen som räknas.
I och med att Liekinheitin varken kan klassas som typisk jurylåt eller typisk publiklåt, utan kan få gott om röster från båda hållen, är den en stark vinnarkandidat.
Det är ännu en dryg månad kvar till Eurovisionen och mycket hinner hända. Kanske seglar något bidrag som hittills förbisetts av experterna fram som vinnarkandidat under själva Eurovisionsveckan? Det har vi sett hända förr.
Och som vi är plågsamt medvetna om sedan fjolåret kan spelbolagen ha helt fel.
I fjol förutspåddes en överlägsen seger för Sverige och KAJ, men så blidde det som bekant icke. Inte tippades schweiziska Nemo som segrare 2024 heller. Inför finalen låg hen på tredje plats i oddsen.
Ingenting är avgjort förrän vid 1.30-tiden på finalnatten, men Finlands segerchanser är inte i år någon inbillningssjuk önskedröm utan ett fullt möjligt scenario.
Att vara förhandsfavorit är inte en helt enkel sits, men jag har fullt förtroende för att Lampenius och Parkkonen har nerver och erfarenhet för att palla för trycket.
Och att representanter för den språkliga minoriteten finlandssvenskar toppar oddsen inför världens största musikevenemang för andra årets i sträck – det är inte så ”huttot”!
Eva Frantz är Svenska Yles Eurovisionskommentator och har bevakat UMK och Eurovision Song Contest för Yle i över tio år.