Sudans historia är full av krig och konflikter. Men situationen har utvecklats till världens största humanitära kris sedan det pågående kriget bröt ut mellan armén (SAF) och den paramilitära stödstyrkan (RSF) för tre år sedan.
FN presenterade i februari en utredning om ett etniskt inriktat massmord i staden al-Fashir där minst 6 000 personer dödades under loppet av tre dagar i oktober förra året.
En av de överlevande är journalisten Mohamed Suleiman som BBC har intervjuat.
De som överlever har bevittnat fasor
Då Suleiman anlände till staden Port Sudan den 13 januari började han gråta. Han hade inte hört sin telefon ringa under de tre år som inbördeskriget mellan armén och RSF pågått.
Han hade varit instängd i staden al-Fashir, till stor del avskuren från omvärlden och oförmögen att förmedla de fasor han bevittnade.
Då hans telefon väcktes till liv plingade den med tre års meddelanden; kollegor som hade dött, vänner som frågade om han fortfarande levde.
Suleiman säger till BBC att tystnaden på sätt och vis hade varit nästan lika dödlig som våldet.
Han har varit vittne till systematiskt dödande.
Ingen kommunikation
Striderna förhindrar kommunikation, och bränslebristen leder till totalt strömavbrott. Insmugglade Starlink-enheter möjliggör satellitanslutning till internet, men de är mycket dyra och begränsas av armén.
Om journalister lyckas få tillgång till en Starlink-enhet står de inför stora risker från båda sidor, säger Suleiman till BBC. Man misstänks för att höra till säkerhetstjänster och anklagas för spionage.
”Man gömmer sig, förblir tyst, och man kan inte förmedla det man ser”.
Han beklagar att audiovisuella medier inte har förmedlat händelseförloppet.
”Omvärlden vet inte vad som händer”.
Miljontals sudanesiska medborgare är utspridda över landet, tvingade bort från sina hem.
”Man kliver över dem och fortsätter att gå”
Staden al-Fashirs fall definieras som ett av de mest brutala kapitlen i inbördeskriget.
Civila drogs in i striderna mellan RSF och lokala väpnade grupper som hjälpte armén att försvara staden.
När paramilitärerna skärpte sin belägring bröt svälten ut.
Suleiman beskriver scener som ”domedagen på jorden”, med döda barn på gatorna och kvinnor som grät av hunger och törst och människor som var för svaga för att bära sina barn och därför lämnade dem på vägen.
– Man kliver över dem, hoppar över dem, gråter och fortsätter att gå.
Om det hade funnits ett sätt att ringa efter hjälp så skulle de inte ha behövt lämna så många sårade kvar, säger Suleiman. Han förmår inte beskriva allt det omänskliga han har sett.
Världen har misslyckats med att möta behoven i Sudan
Båda sidor i kriget får stöd från regionala grupper som gör det möjligt för dem att fortsätta kämpa.
En fredsplan som lades fram i september förra året av USA och de länder i regionen som är mest inblandade i kriget – Saudiarabien, Förenade arabemiraten och Egypten – har inte lett någonvart.
Världen har misslyckats med att möta Sudans enorma humanitära behov.
Denise Brown, FN:s humanitära samordnare i Sudan, hänvisar till rapporter om utbredd våldtäkt och gruppvåldtäkt, särskilt i Darfur.
Hon säger att bara 16 procent av den summa som FN i år vädjat om har kunnat samlas in hittills. Förra året blev slutresultatet 35 procent av summan som FN uppskattat som nödvändig.