Efter ett skadepräglat fjolår går Nina Chydenius in i friidrottssäsongen med en annan känsla än tidigare. Vinterträningen har präglats av kontinuitet, tålamod – och en ny inställning till kroppen.
– Det har varit ganska bra hittills. Jag kan inte minnas när jag senast var så stressfri under en grundträningsperiod, säger hon till Yle Sporten.
Förra säsongen blev ett mellanår där skadorna avlöste varandra. I efterhand ser Chydenius ett tydligt mönster: hon ignorerade tidiga varningssignaler och pressade sig vidare trots små problem.
– När jag fick ett litet problem tog jag det inte på allvar. I vår gren blir det inte bättre av att springa med smärta – det blir bara värre.
Resultatet blev en ond cirkel där en skada följdes av för snabb comeback och nya bakslag. I år har hon gjort tvärtom.
– Om något känns konstigt kollar jag upp det direkt och tar det försiktigare. Just nu känns det som att jag har fattat klokare beslut, säger hon.
Ny träningsfilosofi
Även träningsupplägget har justerats. I stället för att träna med hård intensitet under vintern har hon valt en mer långsiktig strategi.
– Förra året gjorde jag väldigt effektiva, hårda pass. Nu har jag gjort lite mindre av det och satsat mer på tröskelträning, grund och styrka.
Hon har också valt bort tävlingar under uppbyggnadsperioden, något som annars lätt kan störa helheten.
– Om man tävlar ofta måste man dra ner på träningen. Blir man då sjuk eller får problem kan man tappa flera veckor och känna stress. Nu har jag kunnat träna på och använda de lugnare veckorna till återhämtning.
Resultaten börjar redan synas.
– Jag gjorde nyligen en dubbeltröskelträning som gick bättre än något jag gjorde förra året. Det känns som att jag har utvecklats.
Begränsade resurser – kreativa lösningar
Till skillnad från många konkurrenter har Chydenius inte haft möjlighet till längre träningsläger utomlands. Då fjolårets säsong förstördes på grund av skador blev också den ekonomiska biten svårare att få ihop.
– Jag har inga sponsorer i år, så det påverkar. Läger kostar mycket.
Sedan 2021 har hon i stort sett ansvarat för sin egen träning, med stöd från sitt team i avgörande beslut. I stället för dyra höghöjdsläger har hon använt höghöjdssimulering i en så kallad alphydda hemma, och byggt upp sin form i egen regi.
– Jag har gjort flera tre–fyra veckors block hemma. Det fungerar bra fysiskt, även om det mentalt är annorlunda än att vara borta på läger.
Jakten på EM-gränsen
36-åriga Nina Chydenius har erfarenhet från såväl friidrotts-VM som friidrotts-EM. Åren 2022 och 2023 satsade hon på maraton, och deltog såväl i EM i München som i VM i Budapest.
Efter det blev det igen satsning på kortare banlopp, vilket gav fina resultat. Chydenius gjorde sitt livs lopp vid EM-tävlingarna i Rom år 2024 då hon slutade åtta på 10 000 meter med sitt personbästa 32.16,85.
Säsongens stora mål är att klara kvalgränsen till EM på 10 000 meter – en tid på 32.00, vilket är tuffare än tidigare år. Tiden kan noteras på bana eller på landsväg, men i tävlingar där endast damer deltar.
– EM-gränsen är 16 sekunder hårdare än mitt personliga rekord, men det känns realistiskt, säger hon.
Svårt att hitta tävlingar
Det är ytterst svårt att hitta tävlingar där man kan försöka sig på kvalgränsen för EM i Birmingham, trots att Chydenius har letat efter lämpliga tävlingar runt om i Europa.
Ett tidigt första försök att nå EM-gränsen sker på 10 kilometer landsväg i Åbo den 24 april, där en särskild tävlingsstart för kvinnor ordnas i samband med masstävlingen Aurajoen yöjuoksu.
– Det kommer någon från internationella friidrottsförbundet World Athletics för att kontrollmäta banan, och kolla att tävlingen uppfyller andra kriterier. Men där kommer jag, Ilona (Mononen) och Nathalie (Blomqvist) att tävla, ifall alla hålls friska och hela, säger Chydenius.
– Vi är kanske bara tre löpare, och då kan det bli som ett sololopp ifall Ilona och Nathalie inleder med rekordfart. Då behöver man nästan perfekta förhållanden.
Också det första banloppet finns inprickat. För ett par dagar sedan blev hon nämligen uttagen till Europacup-tävlingen på 10 000 meter i La Spezia den 23:e maj, men i övrigt är banloppen på 10 000 meter väldigt få.
– Just nu är frågan om min grundträning räcker för att springa gränsen redan nästa vecka eller om jag gör det i samband med Europacup-loppet på bana i Italien i maj.
– Det finns knappt några lopp på 10 000 meter. Därför är det viktigt att få ett kvitto tidigt och veta var man ligger.
Hårdare europeisk topp
Damernas långdistanslöpning i Europa håller en klart högre nivå än för två år sedan då Chydenius löpte in bland de åtta främsta i EM i Rom. Flera löpare har redan i gatulopp presterat tider runt 30 minuter, vilket skärper konkurrensen ytterligare.
– Nivån är helt sjukt hård just nu, med löpare som Italiens Nadia Battocletti, Belgiens Jana van Lent, samt Storbritanniens Eilish McColgan och Megan Keith. Just nu försöker jag bara kvala in, och i augusti ser vi var vi ligger. Men jag tror att jag kan springa låga 31, om allt klaffar.
Flexibel säsongsplan
Planen framåt är tydlig för Chydenius, men hon lämnar samtidigt utrymme för justeringar, beroende på resultaten i de inledande tävlingarna.
– I drömläget kvalar jag till EM på 10 000 i maj. I så fall försöker jag också kvala in på 5 000 meter. Det blir 5 000 meter på nordiska mästerskapen en vecka efter Europacupen. Där vann jag senast, så det vore roligt att vinna igen.
Och i planerna finns också en VM-start på hösten.
– Vi har VM i landsväg i september, där planen är att springa halvmaraton.