Det är andra gången som Yle sänder Trandansen live på Yle Arenan, och Alexandra Furubacka från Jakobstad har varit med från början. För två år sedan följde hon den första säsongen, och när sändningarna återkom i år var glädjen stor.
– Jag är en naturvän och djurvän, och så är jag väldigt fascinerad av människor och media som fenomen. Här får man ju alla tre på samma gång, förklarar Furubacka när hon gästar Yle Österbottens morgonsändning.
Naturnära liv med egen fågeltittning
Furubacka bor själv nära naturen och har nära kontakt med djurlivet. På sin egen åker följer hon också med ett par tranor.
– Det är full rulle där, så där live också.
Men trandanslivestreamen erbjuder något mer, nämligen en gemenskap. Både med de andra som följer den och kanske framförallt med naturfotografen Atte Henriksson, som under tio dagar leder sändningen från ett gömsle.
– För mig är det en ganska viktig del att det sitter en människa där i gömslet och att vi har chatten. Jag tror att den här gemenskapen är jätteviktig för många, säger hon.
En chatt där delad glädje blir dubbel glädje
Chatten har blivit en central del av upplevelsen. Där möts tittare från olika delar av landet och på olika språk – svenska, finska och norska – och delar sin fascination för det som händer på skärmen. Allt från nybörjare till experter finns representerade.
– Det är väldigt rörande att det är människor som kanske inte alls har mycket kontaktyta med djur och natur som liksom hungrigt super i sig både bilder och fakta. Och så finns det många som är jätteerfarna och har mycket expertis. Jag ligger väl någonstans där emellan, säger Alexandra Furubacka, som i chatten är känd under signaturen ”Soulmama”.
Joakim Lax från Svenska Yles naturredaktion bekräftar att chatten är värdefull även för produktionen. Tittarna hjälper till att identifiera djur, skickar tidsstämplar när något händer och delar sin kunskap med varandra, allt i god ton.
– Delad glädje, dubbel glädje, sammanfattar Furubacka.
Sällan får vanliga människor vara med om sådant
En del av magin ligger i att tittarna känner sig delaktiga. De vaktar under nätterna, larmar när något händer och följer dramat i realtid – som när en lo dök upp vid träsket, vilket skapade fullständig sensation.
– Det är väldigt sällan en vanlig människa får ta del av och kanske spela en viss roll i det hela. Får känna sig lite viktig, säger Furubacka.
Även Atte Henriksson, som sitter i gömslet och kommenterar, har blivit en del av gemenskapen.
– Han sa i chatten i morse att nu har han hört sitt ”oj, oj, oj” i livevideorna för många gånger. Men jag sa att det är just det som är det fina: att vi alla är där och deltar samtidigt, förvånas, är nervösa och sitter uppe på nätterna för att följa med, berättar Furubacka.
Tranor – men inte älgar eller fiskar
Trots att Yle producerat flera naturlivestreamar – fiskstigningar, valplive och snart älgvandring – är det trandansen som fångat Alexandra Furubackas hjärta.
När sändningen avslutas på lördagen kommer produktionen att ge fåglarna häckningsro. Men i slutet av maj planerar man att återvända för att se om det blir kläckning och ungar.
Tills dess fortsätter Furubacka att följa med livet på sin egen åker.