Enligt tingsrätten är Anneli Auer och Jens Ihle inte skyldiga till de sexualbrott och våldsbrott som de är åtalade för.
Domen gavs på onsdagen i Egentliga Finlands tingsrätt.
Tingsrätten anser att barnens vittnesmål om att de har utsatts för sexualbrott inte är trovärdiga. Deras vittnesmål står i strid med annan bevisning.
Enligt rätten har fosterföräldrarna som barnen varit placerade hos påverkat dem när vittnesmålen växt fram.
Dömdes 2013 till långa fängelsestraff
Fallet är historiskt eftersom Auer och Ihle redan har avtjänat flera år långa fängelsestraff för samma brott.
Auer dömdes i Åbo hovrätt år 2013 till sju år och sex månaders fängelse för åtta sexualbrott, fem fall av misshandel och ett olaga hot.
Ihle, som då hette Kukka i efternamn, dömdes till tio års fängelse för tio sexualbrott och ett fall av misshandel.
Sexual- och våldsbrotten var riktade mot Auers barn och ska ha skett mellan åren 2007 och 2009. Barnen ska också ha tvingats titta på medan Auer och Ihle haft sex och medan han våldtagit den äldsta dottern.
Barnen var placerade hos Auers bror
De påstådda brotten kom till myndigheternas kännedom några år efter att de ägt rum, när Auers barn var placerade hos hennes bror och hans hustru.
Anneli Auer var då häktad misstänkt för mordet på sin make och barnens pappa Jukka S. Lahti.
Fosterföräldrarna, som inte hade egna barn, kontrollerade barnens liv i detalj med strikta förbud om vad de inte fick göra.
Relationen mellan fosterföräldrarna och Auers äldsta dotter var dålig. Hon flyttade bort efter bara några månader i juni 2010.
Fosterföräldrarna ska efter det ha svartmålat henne inför de andra barnen. Därefter började de prata om att hon är inblandad i mordet på pappan.
Började berätta under båtresa
Anneli Auer släpptes fri i slutet av maj 2011, och då kunde familjen ha återförenats.
Men fosterföräldrarna tog i stället ut barnen på en lång båtresa som varade hela sommaren. När resan närmade sig slutet började fosterföräldrarna ställa frågor om mamman och den äldsta dottern. Det här var i slutet av juli 2011.
Frågorna handlade om satanism och om de tillsammans hade mördat pappan. Fosterföräldrarna filmade barnens berättelser om det här.
Enligt barnen pressade fosterföräldrarna dem att berätta mer om vad Auer, äldsta dottern och Auers tidigare pojkvän utsatt dem för.
Vid den här tiden har de inte kontakt med sin mamma trots att hon var frisläppt. De har heller inte kontakt med sin mormor och morfar, som också är fosterpappans föräldrar.
I barnens skriftliga utlåtande till tingsrätten talas det om en alienering från alla andra förutom fosterföräldrarna.
Fick inte röra sig fritt i hemmet
Flera år senare, i slutet av 2018, berättar yngsta dottern för en socialarbetare under ett hembesök om de fängelseliknande förhållandena hos fosterföräldrarna. Hon är då 14 år gammal.
Hon berättar att hon inte har en egen telefon, inte får använda internet hemma, inte får några pengar och måste vara på sitt rum klockan 18. Hon får inte röra sig fritt i hemmet och inte heller duscha eller ta mat från kylskåpet.
Fosterpappan kräver att hon åker iväg samma kväll. Hon förs till ett barnhem.
Under de följande åren berättar de tre barnen för utomstående om hur vittnesmålen mot Anneli Auer och Jens Kukka växte fram.
Barnen vill att domen för sexual- och våldsbrott ogiltigförklaras.
Brottsoffer bara på pappret
Högsta domstolen rev upp den gamla domen i december 2024, men fallet behandlades igen efter att riksåklagaren beslöt att väcka åtal på nytt.
Under den nya rättegången har barnen bara på pappret varit målsägande, det vill säga offer. De anser själva att de aldrig har utsatts för brotten som beskrivs i åtalen mot Auer och Ihle.
Det äldsta barnet, alltså dottern som bara bodde några månader hos fosterföräldrarna, har hela tiden ansett att brotten aldrig har ägt rum.
Rätten: Fosterföräldrarna påverkade barnens vittnesmål
Egentliga Finlands tingsrätt anser i onsdagens dom att barnens vittnesmål har växt fram under interaktionen med fosterföräldrarna och med varandra. Därför är deras vittnesmål inte trovärdiga som bevis för åtalen.
Att vittnesmålen nu har förändrats får också stöd av att de inte har synliga skador som tyder på brott.
Sociala myndigheter har följt barnen sedan 2009. Men det finns inga myndighetsanteckningar som tyder på att de utsatts för allvarliga vålds- och sexualbrott.
Expert var partisk, enligt rätten
Förutom barnens vittnesmål byggde den tidigare domen mot Auer och Ihle på teknisk bevisning. Det handlar främst om ärr som ska ha synts på barnens kroppar med hjälp av ultraviolett strålning.
Men tingsrätten kritiserar nu experten som använde den här metoden. Enligt rätten har gynekolog Minna Joki-Erkkilä varit partisk i sina utlåtanden. Hon ska bland annat ha ansett att barnen har torterats.
Tingsrätten anser att Joki-Erkkilä övertolkat bevisen. Hon har sett ett ärr på axeln till ett av barnen, men rätten kunde inte se något ärr på bilden.
Inte osaklig påverkan bakom ändrade vittnesmålen
Enligt rätten har barnen inte manipulerats för att ändra sina vittnesmål. Rätten påpekar att särskilt två av barnen inte haft nästan någon kontakt med sin mamma innan de ändrade sina berättelser.
Att de fick kontaktuppgifter till advokat Markku Fredman av mamman kan inte ses som osaklig påverkan. Fredman gjorde ansökan till Högsta domstolen om att den gamla domen mot Auer ska rivas upp.
Domen har inte vunnit laga kraft utan kan ännu överklagas till hovrätten.