Var tredje svensk kan inte nämna en svensk nu levande bildkonstnär. Det här visar en undersökning av Novus som gjordes på uppdrag av Stockholm Art Week.
Vad motsvarande siffra skulle vara i Finland vet vi inte. Men det här gav orsak att fundera på vad kunskapsbristen kan bero på, och samtidigt uppmärksamma den inhemska bildkonsten.
Har du en favorit bland nu levande finländska bildkonstnärer? Svara gärna i kommentarsfältet och berätta varför just den konstnärens verk tilltalar dig.
Tre av Svenska Yles kulturredaktörer berättar i den här artikeln om var sin egen favorit. Men först ska vi fundera på kunskapsgapet.
Varför så dålig kunskap om bildkonst?
I Novus undersökning framgår det att många svenskar anser att konst och kultur är viktigt i ett öppet samhälle, men när det kommer till att känna till samtida bildkonstnärer så står det stilla hos fler.
Kulturjournalisterna Eva Pursiainen, Anna-Sofia Nylund och Sebastian Bergholm reflekterar över vad det här beror på.
Eva Pursiainen tänker att det beror på att bildkonst och konst inte får synlighet i de stora allmänna medierna.
Konsten får mindre utrymme än till exempel film, tv-serier och litteratur. Men samtidigt ser vi att intresset för bildkonst ökar om man ser till antalet museibesök, säger hon.
– Fast finska konstnärer lyckas få en stor utställning utomlands blir det inte rubriker på samma sätt som när en finsk skådis får en liten biroll i en Hollywoodfilm, konstaterar Pursiainen.
Konst kan vara jättekul och behöver inte vara svårt att förstå, det borde både konstvärlden och medierna bli bättre på att förmedla
Anna-Sofia Nylund
Anna-Sofia Nylund säger att konstfältet inte heller är så bra på att öppna upp konsten för allmänheten. Presentationen av verken kan bli teoretiska och abstrakta.
Det här kan skapa ett avstånd mellan konsten och publiken.
– Konst kan vara jättekul och behöver inte vara svårt att förstå, det borde både konstvärlden och medierna bli bättre på att förmedla, säger Nylund.
Vi lever i en bildkultur och har en massa konst omkring oss hela tiden, men vi kanske inte reflekterar över att det är just bildkonst när vi har det framför oss i offentligheten, funderar Sebastian Bergholm.
Bildkonst behöver inte alls vara svårt och det behöver egentligen inte vara konstigare än att fundera om det tilltalar dig eller inte, säger Pursiainen.
Tre finländska bildkonstnärer som tilltalar oss
Sebastian Bergholm väljer att lyfta Magdalena Åberg.
– Mitt sätt att ta till mig konst är via idéer och Magdalena Åbergs idéer tilltalar mig. Hennes konst berör teman som kroppslighet, död, skam och hennes egen familjehistoria med missbruk.
Bergholm nämner utställningen Morbus som ett fantastiskt exempel på hur man via konsten tar tag i ett svårt ämne. Åbergs egna verk ingick i utställningen som hon också kuraterade.
– Utställningen behandlade vår dödlighet och sjuklighet. En både rolig, rörande och visuellt spännande utställning, säger Bergholm.
Magdalena Åbergs verk kommer att visas i en separatutställning i konsthallen Kohta i Oktober.
Eva Pursiainens val faller på skulptören Tommi Toija.
Toija är en av Finlands mest kända samtida skulptörer, känd för sina lerfigurer med jättehuvuden. Toijas konst är både rolig och tragisk, säger Pursiainen.
Vissa av hans verk är oskuldsfulla och lockar till skratt, medan andra bär på ett mörker som gränsar till ren skräck.
– Hans konst är lättillgänglig utan att för den skull vara ytlig. Toija anser att konst ska kännas i magen, och att man inte ska behöva läsa en manual eller teoretiska texter för att få ut något av den, säger Pursiainen.
Ett av Toijas mest kända verk är Bad bad boy (2013) som nu står på Busholmen i Helsingfors.
Anna-Sofia Nylunds favorit är video - och performancekonstnären Pilvi Takala.
– Takalas verk är roliga, hon håller på med något som kallas interaktioner. Hon inkorporerar sig i miljöer där hon bryter mot konventionerna och förväntningarna som finns där, säger Nylund.
Det här har hon gjort bland annat då hon deltagit i militärens försvarskurs, varit som praktikant på ett konsultföretag och klätt ut sig till Snövit utanför Disneyland i Paris.
Videoverket som gjordes i Paris heter Real Snow White (2009) och är Nylunds favorit. Takala har klätt ut sig till Snövit och står utanför nöjesparken. Hon skriver autografer och blir fotograferad tillsammans med barn. Tills en vakt kommer och säger att hon måste gå därifrån, eftersom hon inte är den riktiga Snövit.
– Ett spännande sätt att ifrågasätta vad som är sant och vad man får göra som vuxen, säger Nylund.
Man kan se Takala på Art Realm '26 Biennialen i Tammerfors 13.6–16.8.2026 med verket Feeling Defensive (Part 1).
En längre diskussion om alla tre konstnärer kan du höra i veckans Vega Kultur:
Vilken nu levande inhemsk konstnär gillar du och varför? Berätta i kommentarerna.