Söndagen den 12 april installerades Stig-Erik Enkvist och Sven Grankulla till pastorer i Risöhäll bönehusförsamling i Larsmo. Bönehusföreningen är fortfarande en registrerad förening inom den laestadianska väckelsen som numera kallar sig församling.
Enkvist, som också är verksamhetsledare på LFF, Laestadianernas Fridsföreningars Förbund r.f., säger att orsaken till att föreningen kallade egna pastorer främst är att man har ett växande antal medlemmar som inte hör till den evangelisk-lutherska kyrkan.
De består av dem som lämnat kyrkan av teologiska orsaker, nyfinländare som aldrig hört till kyrkan och en grupp ingermanländare som flyttat från Sankt Petersburg. Därför ville man skapa en församlingsstruktur för att bland annat kunna förrätta dop.
– En präst i evangelisk-lutherska kyrkan har inte rätt att döpa dem om föräldrarna inte tillhör kyrkan. Vi konsekrerar också nattvarden och alla som är döpta och konfirmerade är välkomna till nattvardsbordet, säger Enkvist.
Bo-Göran Åstrand som är biskop i Borgå stift följde installationen via webbstream.
– Det var onekligen ett speciellt tillfälle eftersom inget liknande tidigare ägt rum inom den evangelisk-lutherska kyrkan. En inomkyrklig väckelse som kallar egna pastorer och dessutom beslutat att kalla sig församling, det är en nydaning inom laestadianismen, säger Åstrand.
Biskopen fundersam över verksamheten
Risöhäll bönehusförening tillhör den evangelisk-lutherska kyrkan, men har egna pastorer som inte är installerade i den evangelisk-lutherska kyrkan.
Däremot är samma personer diakoner inom den ingermanländska kyrkan, en kyrka som enligt Åstrand snart kommer att byta namn till Rysslands lutherska kyrka.
– Vi är ganska många som nu börjar fundera hur vi ska förhålla oss till detta, säger Åstrand.
Enkvist och Grankulla har studerat teologi på distans i den ingermanländska kyrkans prästseminarium i Keltto, Sankt Petersburg och är vigda till prästdiakoner.
I vilken församling är ni pastorer?
– Vi är pastorer i Risöhäll bönehusförsamling, konstaterar Enkvist.
Vem lyder ni under? Den evangelisk-lutherska kyrkan, eller har ni i princip grundat en egen församling?
– Det är inte en egen församling, vi är en förening. Vi är vigda till ordets och sakramentsförvaltningens ämbete av biskopen i den ingermanländska kyrkan. Men vi fungerar som pastorer i Risöhäll bönehusförsamling för dem som inte hör till kyrkan, säger Enkvist.
Pastorer utan befogenheter
Enligt biskop Bo-Göran Åstrand har processen kring pastorsinstallationen inte gått rätt till.
– Vår kyrka känner inte igen dessa pastorer som pastorer, säger Åstrand.
Åstrand säger att man under installationen använde vissa tillämpade delar ur kyrkans handbok för kyrkoherdeinstallation. I handboken står det att installationer ska utföras av biskopen eller präst som biskopen förordnat.
Det här tillbakavisar Enkvist och hänvisar till att man använt den del man använder vid installation av en kaplan.
– Det var märkligt sagt av biskopen, likadant är det ju med psalmboken, alla får sjunga ur den fastän kyrkan gett ut den, säger Enkvist.
Om ni juridiskt är en förening, som kallar er en församling, har ni mandat att kalla pastorer och förvalta sakrament?
– Vi har tillåtelse av kyrkoherden i Larsmo församling att förvalta sakramenten inom LFF:s bönehus. Kyrkoherden har blivit uppmanad av biskop Bo-Göran Åstrand att ge oss den rätten.
Han betonar att hittills har samarbetet fungerat alldeles utmärkt.
Bo-Göran Åstrand säger att man nu befinner sig i ett nytt läge när det gäller samarbetet eftersom pastorerna nu är installerade enligt något som inte följer kyrkans ordning.
– Det här komplicerar bilden och därför måste vi nu föra samtal som enligt mig borde ha förts innan man installerade pastorerna. Det här gick i fel ordning och berör många olika parter och det gör saken betydligt svårare, säger Åstrand.
Biskopen har fått samtal av oroliga medlemmar i den laestadianska väckelsen som hör till kyrkan. De undrar hur de ska förhålla sig till de nya pastorerna som verkar i samma bönehus.
Som diakoner inom den ingermanländska kyrkan har Enkvist och Grankulla kunnat få tillåtelse att utföra vissa uppdrag med kyrkoherdens tillstånd inom föreningen.
– Det går inte ihop, det blir spänningsfyllt, säger Åstrand.
Oroliga laestadianer kontaktar biskopen
Bo-Göran Åstrand säger att hans oro främst gäller medlemmarna i väckelsen som under lång tid byggt upp bönehuset och har ett långvarigt gott förhållande till Larsmo församling och också engagerar sig i församlingen.
Biskopen har kontaktats nu, och även tidigare, av oroliga medlemmar inom den laestadianska väckelserörelsen som frågar sig vart man egentligen är på väg.
– De undrar hur de ska förhålla sig till dem som blivit installerade som pastorer. Jag stärks i min uppfattning om att det inte finns en genomgående enighet, säger Åstrand.
Åstrand är oroad för att det kan uppstå en intern splittring inom väckelserörelsen. Sett ur ett kyrkohistoriskt perspektiv har den laestadianska väckelserörelsen även tidigare förgrenats många gånger.
– Min främsta fråga är, varför detta i Borgå stift? Och varför detta i områden där samarbetet mellan väckelse och kyrka fungerar utmärkt, undrar Åstrand.
Inte ett steg mot att lämna kyrkan
Stig-Erik Enkvist säger att de egna pastorerna inte är ett steg mot att lämna kyrkan. Det handlar enbart om att kunna serva alla föreningens medlemmar, och det goda samarbetet med Larsmo församling kommer att fortsätta.
– En stor del av våra medlemmar hör fortfarande till den evangelisk-lutherska kyrkan. Det har vi inte tänkt ändra på och vår mening var inte heller att ställa oss utanför Larsmo församling, säger Enkvist.
Risöhäll bönehusförsamling har i dag drygt 800 vuxna medlemmar och om man räknar med barnen ligger medlemsantalet närmare 1 200. Hur många som hör till kyrkan vet man inte.
– Det är vars och ens eget beslut om man hör till kyrkan eller inte och vi har aldrig uppmanat någon att skriva ut sig, säger Enkvist.
Stig-Erik Enkvist beskriver biskop Bo-Göran Åstrand som en mycket trevlig människa som han värderar högt, men de har en helt annorlunda teologisk infallsvinkel.
– Jag kan inte omfatta hans syn på ämbets- och äktenskapsfrågan, där har kyrkan lämnat Bibelns lära, istället har man tagit i bruk en sådan teologi som människorna vill ha, säger Enkvist.
Tidigare har den laestadianska väckelserörelsen aviserat att den eventuellt överväger att lämna kyrkan.
Enligt Enkvist är det i första hand biskoparna som borde grunda en ny kyrka, och de som enligt honom håller Bibelns lära borde få stanna kvar.
Bo-Göran Åstrand säger att han upplever kontakten med Enkvist som god, vilket underlättar i den situation man nu befinner sig i.
– När Stig-Erik nu säger att biskoparna kunde lämna kyrkan så är det hans synsätt. Jag har aldrig tänkt tanken att han, eller någon annan laestadian, skulle behöva lämna kyrkan. Istället anser jag att det finns rum för olika åsikter och infallsvinklar, säger Åstrand.
Ett av problemen för LFF är att de inte fått en teolog prästvigd på 20 år på grund av synen på samarbete med kvinnor.
– Prästerna börjar bli gamla och nya tillkommer inte eftersom de inte prästvigs om de inte följer kyrkans linje, säger Enkvist.
Även om man tror på olika sätt bör de som vigs till präster ha beredskap att samarbeta med alla i kollegiet, påpekar Åstrand.
– Vi kan inte prästviga så att man kan vägra samarbete med någon på grund av kön eller olika åsikter. Då får vi ett splittrat kollegium, säger Åstrand.
Ett inledande möte mellan parterna hölls onsdagen den 22 april. Biskop Bo-Göran Åstrand har också initierat kontakt med Ivan Laptev, biskop för den Evangelisk-lutherska kyrkan i Ingermanland.
Texten har rättats den 6 maj klockan 11.13 så att det genomgående står att Grankulla och Enkvist installerats som pastorer i Risöhäll bönehusförening och är vigda till diakoner i Ingermanlands evangelisk-lutherska kyrka.