Det här brevet landade i relationspoddens inkorg för en tid sedan:
Jag blev förtjust i en upptagen kollega och intresset var ömsesidigt. Han sa att hans relation i praktiken var över sedan flera år tillbaka, men att de fortfarande bodde ihop för barnens skull. Han är själv ett skilsmässobarn, och det tog hårt på honom. För tre veckor sedan sa han att han nu vill skilja sig, men att han vill göra det utan att ha mig i närheten, eftersom han annars blir handlingsförlamad. Från intensiv daglig närhet har vi gått till total tystnad. Jag saknar honom enormt och jag vill verkligen vara med honom. Är rädd att jag sätter press på honom genom att ta kontakt. Eller är det rimligt att jag tar kontakt för att få mer klarhet? Hur vet man om man ger någon utrymme eller om man bara håller sig själv kvar i något som kanske aldrig händer?
Förvirrad och orolig, men kär
Eva svarar:
Du har blivit satt i en helt orimlig situation. Det minsta du förtjänar är någon sorts mellanrapporter: Har de påbörjat separationen? Har han hittat ett eget boende? Ska han flytta?
Min misstanke är att det inte händer något alls. I stället för att göra slut med dig (usch så jobbigt) har han satt dig på paus medan han lever på precis som förr med fru och barn.
Jag tycker synd om många människor i den här konstellationen: om dig som är kär och olycklig, om barnen som kanske snart står inför en stor omställning och om frun som blir bedragen.
Men jag tycker inte speciellt synd om mannen, han har bäddat sin säng själv och nu får han ligga i den.
Du förtjänar bättre än detta. Slösa inte bort flera år på att vänta.
Hannah svarar:
Den här mannen spelar mycket på dina sympatier, han drar upp det faktum att han är ett skilsmässobarn och att det är så synd om hans barn som kommer i kläm.
Men det är ju han, en vuxen man, som har har varit otrogen mot deras mamma och försatt familjen i denna situation.
Jag befarar att detta kommer att pågå betydligt längre än den tidsram på några månader som han pratade om. Ska du sitta och vänta i åratal medan han drar ut på det?
Det är förstås svårt för dig att bara stänga av dina känslor och säga tack och hej, men du måste själv dra en gräns för din egen sinnesfrids skull.
Du behöver få bevis av honom att han verkligen är på väg att skilja sig. Om ingenting händer är det dags för dig att släppa taget.
I podden diskuterar vi också flera andra relationsdilemman. Vad man ska göra när en kompis blivit flummig? Hur kan man säga till sin man att han blivit en slusk utan att såra honom? Och vad gör man om ens pojkvän inte vill flytta ihop?
