På Språkrådsdagen i Stockholm i april var årets tema språk och gemenskap i Norden. En fråga återkom i olika former: Håller vi på att slarva bort den interskandinaviska språkförståelsen?
Med det menas att den som talar svenska, norska eller danska ofta kan förstå de andra språken tillräckligt bra för att samtalet ska flyta. Inte perfekt, inte utan upprepningar, inte alltid utan missförstånd. Men tillräckligt bra.
Frågan har varit aktuell förr och kan till och med kännas lite mossig. Det verkar som om många har gett upp.
I Nordiska ministerrådets rapport Har Norden et språkfellesskap? (2021) svarade 95 procent av de unga nordborna att engelska är lätt att förstå. Samtidigt tyckte 62 procent att norska och svenska är lätta att förstå, medan bara 26 procent tyckte att danska är lätt.
Hela 60 procent uppgav att de väljer engelska när de möter personer som talar andra skandinaviska språk.
Det behövs inte mycket för att engelskan ska ta över. Någon tvekar, söker efter ett ord, skrattar lite osäkert – och vips har hela samtalet bytt språk.
Men kanske byter vi ibland för tidigt.
Språkförståelsen kräver lite träning för örat. Danskt uttal kan låta obegripligt för den ovana, och norska dialekter kan överraska.
Det verkliga provet kommer när man står där, mitt i ett samtal, och märker att engelskan ligger nära till hands. Då behövs kanske en enkel överenskommelse: Ska vi försöka på svenska, norska och danska först?
Det är inte särskilt dramatiskt. Man får säga att man inte förstår allt. Be den andra tala lite långsammare, upprepa ett ord eller formulera om sig.
Se också till att själv tala lite tydligare än vanligt. Om några engelska ord slinker in är det inget misslyckande.
Poängen är inte att vara renlärig, utan att inte ge upp för snabbt.
För oss som talar svenska i Finland är svenskan en väg in i en större nordisk offentlighet. När vi håller fast vid de skandinaviska språken i nordiska samtal håller vi dörren öppen till något mer än det vi kan få på engelska.
Det betyder inte att de skandinaviska språken räcker i alla nordiska sammanhang. Alla nordbor har inte svenska, norska eller danska som modersmål, och ibland behövs tolkning eller engelska.
Men vi behöver skilja mellan situationer där engelskan faktiskt behövs och situationer där vi väljer den av gammal vana, innan vi ens har försökt.
Ett bra sätt att förbereda sig är att lyssna. I podden Norsken, svensken og dansken på Yle Arenan talar Hilde Sandvik, Åsa Linderborg och Hassan Preisler om politik, kultur och samhälle i Norden. Ibland deltar också finlandssvensken Johan Strang.
Eftersom en (ibland två) av deltagarna talar svenska är det lätt att hänga med. Man behöver inte förstå varje ord av danskan och norskan. Efter en stund vänjer sig örat vid rytmen och uttalet.
Börja alltså gärna med att lyssna. Fortsätt nästa gång i ett riktigt samtal. När engelskan ligger på tungspetsen: ge grannspråken några minuter till.
Maria Fremer är språkvårdare på Mediespråk. Dessa krönikor skrivs av mediespråkvårdare inom ramen för det finlandssvenska mediesamarbetet.