Veckans avsnitt av NHL-podden är en VM-specialare där den efterfrågade gästnackaren Toffe Herberts gör Mattias och Anders sällskap. Lyssna på 55 minuter av oavbruten VM-debatt.
Undertecknad var ute redan i god tid före slutspelet, det vill säga under första halvan av marsmånad, och slog fast att det blir en besvikelsens playoffvår för Carolina igen. Det efter att GM Eric Tulsky inte gjort någonting för att förstärka laget vid trade deadline.
Motiveringarna levererades med bombsäkerhet: målvaktsspelet kommer än en gång att svika Hurricanes, Logan Stankoven är en inte en trovärdig andracenter i ett titeljagande lag, avgörare fattas fortfarande och alltför mycket hänger på Sebastian Ahos första kedja.
Allt det här kan såklart fortfarande bli verklighet.
Efter att Carolina som första lag sedan 1985 och Edmonton Oilers har vunnit sina första åtta playoffmatcher finns det ändå mycket som talar för att det här är ett annorlunda Canes än tidigare.
Bara att lyfta upp handen och markera: jag drog fel slutsatser utifrån föråldrat bevismaterial.
Som den engelska nationalekonomen John Maynard Keynes uttryckte det för cirka 100 år sedan: när fakta förändras, förändrar jag min åsikt.
Dessutom är tiden på Hurricanes sida.
Desto längre in i slutspelet lagen är, desto större nytta har man av att ha sparat krafter, Carolina är klart fräschast av alla lag som tar sig vidare. Även Colorado dras redan med skador på nyckelspelarna, trots att Avs har saldot 8–1 efter två omgångar.
Tillbaka till de där förändrade styrkorna.
Dags för den danska muren att hålla hela vägen?
Frederik Andersen är en vinnande målvakt i NHL. När han inte är skadad, eller när det inte gäller en vinna eller försvinna match i slutspelet. Så har danskens karriär sett ut ända sedan han lämnade Anaheim för tio år sedan.
I Toronto lyckades han aldrig ge Leafs den match sju som laget hade behövt av honom och också i Carolina har slutspelets avgörande matcher blivit mardrömmar för Andersen. När han kunnat spela och inte drabbats av ännu en av sina otaliga skador.
Även när han spelat bra i slutspelets viktiga stunder, har keepern i motståndarmålet vunnit de avgörande väktare mot väktare-duellerna. Att målvakterna som under Carolina-åren dragit det länge strået heter Igor Sjestiorkin och Sergej Bobrovskij gör slutresultatet förståeligt.
Faktum kvarstår ändå: Andersen har aldrig gjort sina bästa matcher när insatserna varit som störst. Dessutom har han släppt in enkla puckar när matcher och serier stått och vägt. Samtidigt som gubben i andra änden totalt stängt dörren.
Den berättelsen om vilken sorts målvakt han är, får Andersen leva med tills han bevisar annat. Hittills i det här slutspelet är 36-åringen på god väg.
Han är slutspelets klart bästa keeper med åtta segrar, noll förluster och en hisnande räddningsprocent på 95 blankt. Snittet för insläppta mål per match är också det något man inte ofta ser: 1,12. Sammanlagt tio baklängesmål på åtta matcher.
Nytt är också att oberoende av vem som Carolina möter i vår så är det redan klart att Andersen inte ställs mot en Vezina-keeper, eller en målvakt som år efter år visat sig vara en stor vinnare i slutspelet.
Mycket pekar på att det äntligen är fördel Frederik. Så länge han inte skadas, vilket tyvärr alltid är en riktigt stor risk när man talar om dansken som inte spelat mer än maximalt 35 grundseriematcher under någon av de fyra senaste säsongerna.
Rantanen-gate skapade slutspelets bästa kedja
Ett drygt år efter att showen som slutade med Mikko Rantanen i Dallas, Martin Necas i Denver och Logan Stankoven samt Taylor Hall i Raleigh, ser trejdkarusellen ut att ha löst Hurricanes största offensiva problem: bristen på en vass andra kedja.
De senaste veckorna har det varit smått osannolikt att se hur trion Taylor Hall–Logan Stankoven–Jackson Blake fungerar. Utan minsta lilla överdrift är det lätt att slå fast Carolinas tvåa som slutspelet bästa kedja. Helt klart dessutom.
Money Puck presenterar följande fakta om linan med ett speltempo ingen tycks ha något svar på: 9–1 i mål i fem mot fem (klart bäst i slutspelet), 69,7 procent i målförväntning för Carolina (bäst av alla som är kvar) och 90–47 för oblockerade skott på mål (överlägsen etta).
Sådan dominans är ovanlig, mycket ovanlig.
Dessutom har alla tre radat upp poäng också då man inte varit inne som trio och såklart i powerplay. Efter åtta matcher ser kedjedelarnas statistik ut så här: Taylor Hall, 3+9, +10, Jackson Blake, 4+7, +7 och Logan Stankoven, 7+1, +8.
I interna poängligan finns ingen framför dem. I hela slutspelets poängliga bromsas de av att vissa lag spelat redan elva matcher, men för poängsnitt per match är Hall etta i slutspelet (1,50) och Blake fyra (1,38) medan Stankoven delar på skytteligans ledning med åtta mål.
Stankoven är 23 år, Blake fyller 23 och båda var på väg uppåt i karriären. Att det plötsligt blivit sådan här succé beror till stor del på Hart Trophy-vinnaren 2018 Taylor Hall som i 34 års ålder äntligen spelar i ett lag och en kedja där hans styrkor passar som hand i handsken.
Grym skridskoåkning, snabba byten av position i anfallszon, glödande intensitet i närkamperna, ypperligt identifierande av rätta offensiva beslut och ständig aptit för att avgöra kopplar samman den här hyperenergiska trion.
Den så kallade andra kedjan är Carolinas spelmässiga hjärta och själ. Tacka Mikko Rantanen för det.
Slumrande potential
Ända sedan 2019 och Carolinas första slutspel med Rod Brind’Amour som coach och Sebastian Aho som förstacenter har den trio Aho lett varit Hurricanes ryggrad.
Exempelvis ifjol tog Seth Jarvis, Aho och Andrej Svetjnikov hand om placeringarna 1–3 i slutspelets interna poängliga med sammanlagt 21 mål och 43 poäng på 15 matcher.
I år ser det drastiskt annorlunda ut. Efter åtta matcher har kedjan som helhet inte gjort ett enda mål i fem mot fem. Ändå har de hela tiden spelat tillsammans och fått massor med istid. Aho (3+1) och Jarvis (1+3) har hittills stått för fyra poäng, Svetjnikov för tre (1+2).
Det efter att alla tre spelat mer än någon från Stankovens kedja. Aho har mest istid av forwardarna, Jarvis näst mest, Svetjnikov är istidsfemma.
Den häpnadsväckande ineffektiviteten skulle vara en katastrof om inte Canes gått som tåget i slutspelet.
Just nu är det ändå en enorm möjlighet. Kedjan skapar nog lägen: endast fem linor av alla i slutspelet har skjutit flitigare än Ahos trio. Stolpe ut har varit en regel hittills.
Min tippning är att vinden vänder. Att paradtrion bara väntat på att spela om finalplats igen. Att det den här gången krävs konferensfinal för att de ska tända ordentligt.
Utvilade, hungriga och hypermotiverade efter alla besvikelser. Stämmer tippningen är detta ett annorlunda Carolina. Ett lag som för en gångs skull har många segervapen.
Tack för att du läste!
Anders är Yle Sportens NHL-skribent och -poddare som minns när Matti Hagman skrev på för Boston.