En djup sorg genomsyrar Ukraina. Känslan är nästan gripbar och berör hela samhället. Nästan alla ukrainare känner någon som stupat i kriget.
Gravgården utanför Charkiv i nordöstra Ukraina har flera stora segment med hjältegravar. Gravstenarna är prydda med fotografier på de döda och hundratals flaggor fladdrar i vinden.
Utöver de stupade är tiotusentals soldater försvunna på slagfältet. Många av dem i områden som nu ockuperas av Ryssland.
Ukraina och Ryssland har trots kriget tidvis kommit överens om att utbyta kvarlevorna av stupade soldater. Ofta handlar det om kvarlevor som legat i krigsområdet under en längre tid, och identifieringen är därför en svår process.
Enligt ukrainska rättsläkare är liksäckarna ofta minerade då de kommer från Ryssland. Benfragment kan också ha blandats ihop så att en säck innehåller kvarlevor från flera personer.
2 300 kroppar väntar på identifiering
En av platserna där Ukrainas myndigheter identifierar stupade är det rättsmedicinska centret i Odessa. Arbetet här börjar på en bangård där en lång rad frysvagnar står uppställd.
När vi besöker platsen ligger kvarlevorna av 2 300 soldater i frysvagnar.
– Vi befinner oss nu på ”Platsen”, det är vad vi kallar bangården för enkelhetens skull, säger centrets chef Tetyana Papisj.
– Nu finns det 2 300 kroppar här. Alla har undersökts och vi har samlat in biologiska prover från dem. Nu väntar vi på analys och jämförelse med prover från familjemedlemmar.
Rättsläkarna arbetar i ett tält på bangården. Förhållandena är enkla och arbetet är svårt.
– Vi genomför först en ytlig genomgång av liksäcken. Att det finns en kropp i säcken och i vilket skick kroppen är. Vi gör en utförlig beskrivning av kläderna, skador på kläderna och skador på kroppen. Vi försöker fastslå dödsorsaken, säger rättsmedicinaren Oleksandr Jantjukov.
Efter det tar man DNA-prover för att jämföra med en databas där anhöriga till de saknade soldater lämnat in sin DNA-profil.
Arbetet tar tid men rättslaboratoriet uppger att man identifierat över 70 procent av de kvarlevor som centret hittills mottagit.
Försöker koppla bort känslorna
Arbetet är kopplat till sorg och lidande. Rättsläkarna säger att de försöker koppla bort känslorna när de jobbar.
– I bland går det naturligtvis inte, det är förskräckligt, det är vårt folks lidande, vårt land. Det är krig, men det vi gör är stort. Vi ger dem deras namn tillbaka, säger Jantjukov.
Hans kollega Viktor Martjuk håller med. Han säger att anhöriga håller fast vid hoppet att den saknade soldaten fortfarande lever.
– De hoppas att han kanske är skadad, men vid liv. Att han kan vara i rysk fångenskap eller i något sjukhus.
– När vi identifierar någon och överlämnar informationen till familjen, som väntar på sin pappa eller make så förstår de att han är död. De vet var graven finns och de kan sörja, då blir det lättare på något vis.
Sorg och ovisshet
Samtidigt är de anhöriga rädda för ett samtal från rättsläkarna. Olha Tolkatjovas make Oleksandr försvann för snart tre år sedan under slaget om Bachmut.
Olhas make Oleksandr har varit saknad i nästan tre år.
– Vi har inte fått någon information om honom alls. Vi vet inte om han är i krigsfångenskap eller har dött. Den andra sidan (ryssarna) ger ingen information till oss om något. Tyvärr vet vår familj inget, säger hon.
Tolkatjova hoppas att hennes make lever. Hon är aktiv i anhörigorganisationen Metanya Ukraina – en grupp som ger stöd åt makar till försvunna soldater och saknade.
Toltjakova deltar också varje vecka i manifestationer för att påminna om de saknades öde.
Hennes yngsta son var tre år när hans pappa försvann, men han väntar fortfarande.
– Jo vi ser alla dagar på videor på honom, fotografier. Vi spelar in röstmeddelanden, hans Instragram- och Telegramkonton är sparade. Vi laddar upp videor om honom, om hans son, om oss, säger hon.
Allt färre återvänder
Men sannolikheten att Oleksandr lever minskar för varje dag som går.
Petro Jatsenko vid Ukrainas högkvarter för krigsfångar säger att antalet saknade som återvänt genom fångutbyten har minskat stadigt.
– Under det första stadiet av Rysslands fullskaliga invasion 2022 till 2023 lyckades vi tidvis återbörda en fjärdedel eller en tredjedel av alla som registrerats som saknade, jag menar andelen under fångutbyten.
– Men under fångutbytena i år och 2024 var andelen saknade mycket mindre. Vi vet att en majoritet av de saknade tyvärr är döda.
Jatsenko understryker att det vid varje fångutbyte finns en chans att en saknad soldat kan återvända hem till sin familj.
– Men vi vet att varje år och månad av den ryska invasionen betyder att den här chansen krymper.
Men Olha och hennes barn fortsätter att hoppas.
– Min son skriver ibland ned hälsningar till sin pappa, på födelsedagen och fars dag. Vi glömmer honom aldrig, inte ens för en dag.
– För eller senare kommer kriget att ta slut och vi hoppas att alla kan återvända hem då.
