Äldre med funktionsnedsättningar riskerar att förlora färdtjänst, personlig assistans eller annan service som uppfyller basbehoven, efter att riksdagen i december godkände en omstridd ändring i lagen om funktionshinderservice.
Oron är stor bland intresseorganisationer.
– Det handlar om sårbara grupper i samhället som behöver en lag som tryggar den hjälp de behöver, säger Anton Gärkman, jurist och sakkunnig inom socialpolitik vid Finlands svenska synskadade.
Den nya lagen tillämpas olika beroende på ålder.
Service som färdtjänst kommer att beviljas bara när behoven av hjälp och stöd hos en person med funktionsnedsättning avviker tillräckligt mycket från behoven hos personer i samma ålder.
Äventyrar jämlik behandling
Anton Gärkman är orolig för att nödvändig service, som färdtjänst och personlig assistans för äldre personer med funktionsnedsättning, riskerar att falla bort. Han ser redan tecken på det.
– Lagändringen ger välfärdsområdena allt större möjligheter att tolka lagen så att de inte behöver erbjuda funktionshinderservice.
I stället kan klienter styras till den allmänna servicen.
Att regeringen samtidigt bereder andra lagförslag som försämrar den allmänna servicen, som redan i dag visat sig vara otillräcklig, gör situationen ännu värre, säger Gärkman.
Bakom ivern att driva igenom lagändringen finns en vilja att spara pengar, eftersom funktionshinderservicen är dyr.
Ändringarna i lagen äventyrar jämlik behandling av äldre och riskerar att leda till lagstadgad åldersdiskriminering, uppger både rättslärda och intresseorganisationer.
Mot den bakgrunden är det förvånande att grundlagsutskottet nu godkände ett lagförslag som utskottet tidigare underkände två gånger med motiveringen att det är åldersdiskriminerande, säger Anton Gärkman.
Hur kunde grundlagsutskottet, vars uppgift är att granska att nya lagar inte strider mot Finlands grundlag, släppa igenom lagen, är en fråga som flera experter nu ställer.
Erfarna experter ratades
En av dem som kallades till grundlagsutskottet 2022 när funktionshinderservicelagen bereddes första gången var Pauli Rautiainen, som är doktor i förvaltningsvetenskap.
Han säger att det är tydligt att grundlagsutskottet valt vilka experters åsikter de vill höra.
Första gången lagen behandlades i utskottet hördes statsrättsjuristerna Rautiainen, Kaarlo Tuori och Tuomas Ojanen. De är Finlands främsta experter på grundlagen och konstitutionella frågor.
– Men under resans gång har grundlagsutskottet slutat använda min expertis i frågan, säger Rautiainen.
I stället kallade grundlagsutskottet in två sakkunniga som inte såg problem med lagändringen.
De var professor i välfärdsrätt och utlänningsrätt Eeva Nykänen och professor emeritus i offentlig rätt Teuvo Pohjalainen.
Nykänen var tidigare emot lagförslaget, men ändrade sig och Pohjalainen var en för utskottet ny expert i denna fråga.
När Kaarlo Tuori och Tuomas Ojanen var de enda som motsatte sig lagförslaget valde utskottet att lyssna på de två som stödde lagen.
Rautiainen, Tuori och Ojanen anser alla att den färdiga lagen bryter mot grundlagen och är diskriminerande.
Grundlagsutskottets ordförande förstår inte kritiken
Heikki Vestman (Saml), ordförande i grundlagsutskottet, avfärdar kritiken.
Enligt honom har grundlagsutskottet gjort ett gediget och grundligt arbete med lagberedningen och baserat sina utlåtanden på Finlands främsta statsrättsligt sakkunniga.
Han säger att lagförslaget till en början stred mot grundlagen och diskrimineringslagstiftningen, men att den längs vägen preciserades så att grundlagsutskottet enhälligt kunde godkänna lagen.
Vestman beskriver alla sakkunniga som utskottet hörde som välmeriterade. Han nämner bland annat nuvarande justitiekanslern och biträdande justitieombudsmannen.
– Jag tycker det är märkligt att påstå att just vissa experters åsikt skulle vara mer välgrundad än andras. Jag förstår inte riktigt vad ett sådant tankesätt bygger på, säger Heikki Vestman.
Heikki Vestman betonar att utskottet fattar självständiga beslut och beaktar olika experters åsikter.
Han säger att det inte är avvikande att ledande sakkunniga har olika åsikter. De gör olika tolkningar om ett lagförslag följer grundlagen eller inte.
– Det är ingen enkel uppgift att tolka grundlagen. Trots det måste utskottet fatta ett beslut om lagförslagets grundlagsenlighet varje gång. Och i de allra flesta fall lyckas vi till och med vara enhälliga.
Han betonar att utskottet också under denna valperiod har följt en etablerad linje.
– Vi följer grundlagen och utskottets egen praxis som skapats under årtionden. Alla våra beslut har stöd i utlåtanden som grundlagsexperter gjort.
Inte första gången grundlagsutskottet tänjer på reglerna
Pauli Rautiainen menar att riksdagen har försämrat nivån på den grundläggande sociala tryggheten på ett sätt som den tidigare inte skulle ha kunnat.
Ändringen i lagen om funktionshinderservice är bara det senaste exemplet. Detsamma som hände med funktionshinderservicelagen har nyligen skett i två andra lagberedningar.
Regeringen drev igenom en lagändring som sänker grunddelen av utkomststödet, något som de flesta sakkunniga tidigare kritiserade. Enligt Pauli Rautiainen valde grundlagsutskottet även då att inte höra de mest insatta experterna på sociala rättigheter.
Rautiainen nämner också behandlingen av den så kallade apotekslagen som ett exempel där grundlagsutskottet tänjt på den konstitutionella rätten. Utskottet valde också att höra professorer i skatterätt som sakkunniga.
Rautiainen tycker att det är ett problem att de experter som det vetenskapliga samfundet ser som mest kunniga och insatta i ämnet inte hörs i beredningen.
Det gör att lagstiftningen inte är oberoende, menar han.
Pauli Rautiainen har redan länge ansett att grundlagsutskottet inte förmår utöva den typ av statsrättslig kontroll som Finland behöver.
Han anser att grundlagsutskottets arbete behöver förändras och att nya regler borde införas.
– Det kan inte fortsätta vara vilda västern som det är nu.