Då Jasper Tommila var 7 år fick han börja spela i HJK. Det var något han hade väntat på länge.
– Fotbollen var jätteviktig för mig då jag var liten. Jag märker att jag blir lite känslosam då jag pratar om det. Men det var en frizon där alla tankar på skola och läxor försvann. Fotboll var verkligen det bästa.
Tommila spelade fotboll alla dagar. Om det inte var träning med laget spelade han med kompisar. Inte heller då antalet träningar ökade till fem eller sex gånger i veckan, blev det för mycket fotboll.
– Nej, det var bara roligt. Då träningen var slut kunde vi fortsätta spela med kompisarna. Vi åt lite och så körde vi vidare.
Året Tommila skulle fylla 17 blev han uttagen till juniorlandslaget.
– Juniorlandslaget var en dröm som gick i uppfyllelse. Det har funnits 10 000 av oss och nu var jag bland de här 20 människorna som var bäst.
Tommila stannade kvar i sin fostrarförening HJK. Följande år blev han också uttagen till juniorlandslaget. Men en dag bestämde han sig för att det fick räcka.
Han var 18 år och lämnade fotbollen helt och hållet.
Få når de bästa ligorna i Europa
Många av de fotbollsspelare som får spela med ungdomslandslaget drömmer om att en dag spela i de europeiska toppligorna, men väldigt få når ända dit.
Vi har granskat hur det har gått för 366 fotbollsspelare födda 1998–2007 som spelat i Finlands pojklandslag.
Vår analys visar att endast två av alla spelare som tagits ut till ungdomslandslagen under den här tiden spelade i någon av de fem bästa ligorna i Europa under 2025: reservmålvakten Lucas Bergström i La Liga-klubben Mallorca och vänsterbacken Tuomas Ollila i Ligue 1-klubben Paris FC.
Den senaste som etablerat sig i en topp 5-liga är 1997-födda Fredrik Jensen, som efter sju säsonger i tyska Augsburg flyttade till Grekland i somras.
De flesta andra som lyckas göra en karriär av fotbollen spelar i den inhemska fotbollsligan eller allsvenskan i Sverige. Fler än två av fem håller till i amatörligor, medan nästan var femte spelare har slutat med fotbollen helt och hållet.
Varför lägger lovande fotbollstalanger av?
Vi har intervjuat 17 före detta juniorlandslagsspelare som slutat med fotbollen. I stort sett alla säger att beslutet att lägga av var något de tänkt på länge, ibland i flera år.
Nästan två tredjedelar säger att det handlade om brist på motivation – fotbollen var inte rolig längre.
Jag spelade utomlands och dagarna var likadana. Det fanns sällan möjlighet att göra något annat än att sparka boll. Fotbollsbubblan började kännas trång och likriktad. Jag ville ha ut mer av livet
Jimi Riikonen, tidigare juniorlandslagsspelare
Flera berättar att entusiasmen och ivern ersattes av en känsla av att spela för någon annans skull. Motivationen minskade också om utvecklingen stagnerade eller då proffsdrömmen kändes allt mer avlägsen.
Majoriteten av de före detta juniorlandslagsspelare vi pratat med anser att det var rätt beslut att lägga av med fotbollen. Många beskriver en känsla av lättnad.
Samtidigt säger flera att de drabbades av någon form av identitetskris.
Fotbollen var en stor del av min identitet. Vem är jag om jag inte är fotbollsspelare? Den första tiden var tuff, innan jag hittade en ny väg i livet
Tomi Mikkelsson, tidigare juniorlandslagsspelare
Alla uppger att juniorlandslaget var en höjdpunkt under fotbollsåren. Att få ta på sig landslagströjan var en dröm och en stor ära. Många såg juniorlandslaget som en språngbräda mot proffslivet.
Men trots att de hörde till de allra bästa i sin årskull och satsat sin barndom och tonårstid på fotbollen fanns det inga garantier för att de skulle kunna leva av sporten.
Och om talangen inte räckte för en plats i de stora internationella ligorna var den ekonomiska verkligheten som fotbollsspelare i Finland ganska krass.
En bra fotisspelare tjänar tyvärr för lite i Finland, så jag hade svårt att motivera varför jag skulle fortsätta satsa helhjärtat på fotbollen. I stället utbildade jag mig och får nu en bra lön
Fredrik Lassas, tidigare juniorlandslagsspelare
Några av spelarna pekar på faktorer i miljön runt laget, som kunde ha fått dem att fortsätta satsa på fotbollen.
Till exempel tränare som driver på och ger beröm motiverar att fortsätta spela. Stabila fotbollsklubbar utan ekonomiskt kaos och ständiga tränarbyten, skulle också gynna en fortsatt fotbollskarriär.
”Fotbollskarriären är som att åka genom en tunnel i ett berg”
Sju av de tidigare juniorlandslagsspelare vi pratat med slutade efter upprepade eller allvarliga skador. Skadorna bromsade både utveckling och drivkraft och i vissa fall avrådde läkare dem från att fortsätta spela.
Det var också skador som satte punkt för Jasper Tommilas fotbollskarriär. Han drabbades av flera hjärnskakningar.
Med egentligen var det andra orsaker som gjorde att han slutade.
Det är drygt sju år sedan Tommila lade fotbollsskorna på hyllan för gott och det är inget han ångrat.
– Jag har inte en enda gång funderat på om det var rätt beslut. Jag vet att det var det.
Han beskriver fotbollskarriären som att åka genom en tunnel i ett berg.
– Det är lätt att åka genom den men sen öppnar tunneln sig och du ser havet, molnen och berget. Det är en helt ny värld och du har ingen aning om vart du ska. Det var den känslan jag fick då jag slutade med fotbollen. Men när något tar slut är det samtidigt början på något nytt.
Jasper Tommila är i dag matinfluerare på Tiktok.
Hur kan fotbollsklubbarna bättre stödja unga talanger att bli fotbollsproffs? Svara i kommentarsfältet!