Januaridagen må vara grå men i Pia Kummel-Myrskogs arbetsrum i Petruskyrkan i Månsas råder lättnad och förväntan bara dagar före den installation hon fått vänta på i över ett och ett halvt år.
– Det är en stor glädje som fyller hela kroppen. Det är jätteroligt.
Vägen hit har varit allt annat än rak. Hon har lett församlingen som tillförordnad kyrkoherde sedan sommaren 2024, i väntan på att en besvärsprocess skulle nå sitt slut.
Jämnt val i församlingen
Allt började våren 2024, då församlingsrådets röster i kyrkoherdevalet föll 6-6 mellan Kummel-Myrskog och Ronny Thylin. Det är väldigt ovanligt att det blir jämnt, säger Kummel-Myrskog.
– Den möjligheten fanns inte på min karta, så det var en stor förvåning. Det var att förmå ställa om sig och det var inte helt lätt.
När domkapitlet en månad senare utsåg henne till kyrkoherde kände hon en tacksamhet och glädje, men starten blev snabbt turbulent.
Splittringen och dess följder
Ett besvär över valet lämnades in till förvaltningsdomstolen och i augusti 2024 fick hon ett Whatsapp-meddelande som skakade om. En grupp medlemmar meddelade att de tänkte lämna församlingen för att bygga något eget.
– Det kändes som att det var en missad möjlighet. Att det fanns väldigt många människor som jag aldrig hann möta. Det kändes jättetråkigt.
Gick de bara vidare eller kontaktade de dig också personligen för att berätta varför det gick som det gick?
– Det har nog varit ganska tyst på den fronten.
Kritiken mot Kummel-Myrskog handlade bland annat om att hon ansågs driva igenom en ny teologisk linje, ett mångfaldsprogram tänkt att stärka jämlikheten för sexuella och könsminoriteter.
– Programmet hade redan behandlats och en del av församlingsrådet hade försökt hitta sätt att förhindra att vi skulle bli en del av det. Min uppgift var då att se om det fanns något som hindrade oss från att vara med. Det fanns det inte.
Konsekvenserna av splittringen blev kännbara och samtidigt slutade många frivilliga.
– Det var tungt att se att kollegor drabbades. Att de som jobbat med frivilliga fick ta emot fler nej än vad jag fick. Det kände jag en sorg över.
Stöd som bar under processen
Trots splittringen har Kummel-Myrskog känt ett starkt stöd från både kollegor och församlingsmedlemmar.
– Jag kan faktiskt inte säga att jag skulle ha känt mig ensam. Jag vill ta fram all den uppmuntran och allt det stöd jag har fått från arbetslaget. Samarbetet med församlingsrådet fungerar också utmärkt.
Hon fick också stöd från personer som mer sällan besöker kyrkan.
– Jag fick meddelanden från personer som sa: ”Vi följer med från vårt köksbord och vi är så glada att du blev vald”.
Beskedet ett välkommet ljus i höstmörkret
Tiden som tf kyrkoherde har satt hennes ledarskap på prov. Tidigare arbetslivserfarenheter blev avgörande för att orka med den utdragna processen.
– Jag fick sätta ganska mycket av det jag lärt mig tidigare i praktiken. Det var bara att vänta och låta livet gå vidare. En tro på att det ordnar sig, bara man har tålamod.
Och tålamodet belönades. En morgon i november förra året kom beskedet från Helsingfors förvaltningsdomstol per mejl: besväret förkastades.
– Jag skummade först igenom för att se slutresultatet. Jag fick läsa det en andra och en tredje gång för att vara säker på att jag förstått allt rätt.
Mer för barn och familjer
Under väntan har fokus legat på att bygga för framtiden. Församlingen har arbetat för att stärka verksamheten och möta medlemmarnas behov.
– Vi har kommit fram till att vi har ganska lite för barn i åldern 0-13 år. Nu har vi anställt en handledare för familjeverksamhet, vilket jag tycker är en jättestor sak.
Vilken är din vision om Petrus församling om fem år?
– Jag hoppas att församlingen ska vara en plats där man kan hitta lugn och möta Gud, sig själv och andra.
I ett samhälle som blir allt mer uppkopplat hoppas hon att kyrkan kan erbjuda något annat.
Installationen – en etapp på vägen
Den kommande installationen som kyrkoherde ser Kummel-Myrskog som en viktig markör, men också en mellanetapp.
Hon beskriver installationen som en välsignelse där hon officiellt lovar att tjäna församlingen, men också som en påminnelse om att ansvaret inte vilar på henne ensam.
– Det blir en symbol för att det finns både Gud och människor som bär en i det arbete man har framför sig.
Hopp i det vardagliga
Vad ger henne hopp och energi i en orolig värld? Svaret ligger i att återupptäcka det vardagliga som vi ofta tar för givet: relationerna, maten på bordet och tryggheten.
– Det ger mig kraft, att känna den där förundran. Över vad mycket som ändå är jättefint i livet.
Kummel-Myrskog välkomnar alla till installationen i Petruskyrkan den 1 februari.