I mitten av januari dömdes sju aktivister från Skogsrörelsen och Elokapina till cirka 35 000 euro i skadestånd.
Aktivisterna dömdes för att ha hindrat Forststyrelsens avverkningar i vad de ansåg vara naturskog, värd att skyddas. De dömdes också för att inte ha lytt polisens order.
Aktivisterna blockerade under vintern 2022–2023 en skogsväg till ett område med gammal skog i närheten av Aalistunturi i västra Lappland. Ett område som miljöorganisationerna föreslagit ska bli nationalpark.
Mikko Jaakonsaari var en av dem som dömdes. Han bor i en timmerstuga i Nurmes i norra Karelen och lever självhushållande.
I samma by finns folkhögskolan Omavara-opisto som lär ut självhushållning.
Efter sin kurs stannade Jaakonsaari kvar i byn för att leva ett liv som belastar planeten så lite som möjligt. Han flyger inte, åker sällan bil, odlar sin egen mat, hugger sin egen ved och lagar mat på vedspis.
– Jag anser att det också är en form av aktivism: att visa att det går att leva på det här viset.
Demonstrationerna i Aalistunturi pågick i några månader. Jaakonsaari deltog en vecka och bara i en av de demonstrationer som ledde till åtal.
Enligt Mikko Jaakonsaari är det en rådande föreställning att skogsindustrin har en rationell och objektiv syn på skogsvård. Medan aktivister och miljöskyddare är ungdomar utan kontakt med naturen, med åsikter som är partiska och ideologiska.
På det viset behöver skogsindustrin inte ta ställning till de sakargument som läggs fram.
– Det man inte tar hänsyn till är att flera av dem som protesterar själva är skogsägare och/eller högt utbildade experter inom biologi eller skogsfrågor, säger Jaakonsaari.
Själv är han närmare fyrtio år, filosofie magister och har påbörjat en doktorsavhandling inom filosofi.
Doktorand Juni Sinkkonen vid Östra Finlands universitet har forskat i unga miljöaktivisters identitet. Hon har genom intervjuer identifierat sex olika aktivistidentiteter.
Juni Sinkkonen, utbildad psykolog, menar att identitet är viktig. Det är något vi alla bygger under hela livet.
För aktivister kan aktivistidentiteten också hjälpa att bedöma sina resurser, värderingar och aktionsstrategi.
Aktivism – störande eller positiv plikt?
Sinkkonen menar att ordet ”aktivism” numera är politiskt laddat och kan vara förenat med negativa stereotyper och kulturella berättelser om att aktivism är störande.
– Jag argumenterar för att de här negativa berättelserna borde desarmeras, för de uppmuntrar inte till samhällelig aktivitet och kan hindra människor att delta, säger Sinkkonen.
Hon fann också mycket positiva berättelser om aktivism. Aktivism kunde i högre grad ses som en planetarisk omvårdnad, en positiv plikt.
Enligt Sinkkonen möter unga aktivister dubbelmoral från vuxna: När unga försöker vara aktiva får de höra att de gör fel. Vuxna accepterar bara aktivism om det görs på ”rätt” sätt, alltså enligt vuxnas normer. Ungas aktivitet ses som bra, men bara på vuxnas villkor.
När Mikko Jaakonsaari får frågan om han känner igen sig i Juni Sinkkonens lista på aktivistidentiteter svarar han ja.
– Jag har funderat på det här och jag tycker att jag känner igen mig i alla, till och med i anti-aktivisten.
Han identifierar sig allt mer som den planetariska medborgaren som känner det som sin plikt att försvara planeten.
Men aktivismen möts inte bara av kritik. Aktivister får också positiv respons av allmänheten. Insamlingen för de åtalade demonstranterna har hittills inbringat sammanlagt 40 000 euro, enligt organisatörerna.