Dansen dök upp relativt sent i Karin Eklunds liv. Hon var kring 15 år gammal när en vän lockade med henne till en dansstudio.
– När vi kom in i salen kände jag att jag var hemma. Där fanns speglar, musik och energi. Jag blev helt förälskad.
Dansen fick mer plats i livet än studierna under Eklunds tid i gymnasiet. Hon tränade varje kväll och dansen blev så småningom ett alternativ för en framtida karriär.
Efter att hon tog studenten satt hon med ett ansökningsbrev till Västra Nylands folkhögskola i handen och funderade på om hon skulle gå teaterlinjen eller danslinjen.
– Jag kryssade för dans och sedan råkade dansen bli hela mitt liv. Det är ganska spännande, om jag hade kryssat för teatern hade mitt liv sett väldigt annorlunda ut.
”Det är helt fruktansvärt om en vuxen trycker ner en”
Dansen hade ändå en avigsida. Kulturen i danssalen kunde vara toxisk och hård, och Eklund var rädd för att göra misstag under träningarna.
I flera år fick Eklund höra nedlåtande kommentarer om sig, vilket gjorde att hennes självförtroende var på bottnen då hon öppnade sin egen dansstudio.
– Om du ville bli bra skulle du tåla och kunde få höra vad som helst. Tonåringar är annars också i en skör ålder, det är helt fruktansvärt om det då finns en vuxen som trycker ner en.
Idag har danskulturen förändrats och Eklund har själv varit mån om att skapa en välkomnande atmosfär i sin dansskola.
– Det är jätteviktigt att alla dansare känner sig bekväma. Om man inte känner sig trygg vågar man inte blomstra.
Vem skulle du vilja höra som Veckans gäst? Föreslå personer, gärna med en kort motivering!