Några dagar efter midsommar befinner sig Martti Auvinen i Ruokolax i östra Finland. Han jobbar ute i skogen när han plötsligt ser ett stort kattdjur. Han är övertygad om att det är ett lejon, och efter att han anmält iakttagelsen till polisen tar det inte länge innan medierna får nys om det hela.
Nyheten sprider sig som en löpeld och ungefär en vecka senare ser en jordbrukare ett lejon även i Sydösterbotten. Det finns spår som kan vara gjorda av lejon på båda platserna, vilket styrker ögonvittnenas berättelser.
Det kommer in fler anmälningar om lejon på båda orterna och myndigheterna beslutar att storviltsforskaren Erik S. Nyholm ska skjuta djuret, vilket stöter på protester.
Natur- och djurskyddsföreningar, samt privatpersoner tar upp kampen för lejonen och efter ett tag bestäms det att lejonen ska fångas levande.
Under flera veckor skrivs det om lejonen i Finland och nyheten tas också upp i medier utanför Finlands gränser. Men något lejon hittas aldrig.
De enda bevisen för att det skulle ha funnits lejon här är spåren och ögonvittnenas berättelser.
I dokumentären Lejonjakten i Kristinestad, får du följa de intensiva sommarveckorna året 1992.
Vi tror på det folk säger
Att det möjligen skulle finnas lejon i Finland är såklart en stor nyhet, men varför blev det så uppblåst som det blev? En orsak är att det faktiskt verkade sannolikt att det var lejon här.
– Det finns forskning som säger att vi äger en tilltro till människors förmåga att uppfatta saker. Vi utgår från att den som säger att den har sett någonting också har gjort det, säger Blanka Henriksson som är folklorist.
Henriksson följde också själv rapporteringen med stort intresse när hon var barn sommaren 1992.
– Då tyckte jag att nyheter var ganska tråkiga, men det här var roligt att följa. Familjen samlades också kring rapporteringen och vi funderade på lejonet. Tänk om det är sant och tänk om lejonet kommer hit? Vad gör vi då?
Medierna spelar en väldigt stor roll den här sommaren. Det skrivs om lejonen var och varannan dag. Det ritas upp lejonkartor och reportrarna beger sig ut i skogen för att få syn på kattdjuren.
Kati Hiekkanen var en av de reportrar som begav sig ut i skogen med förhoppningen om att få syn på ett lejon.
– Vi visste ju inte om det på riktigt var ett lejon eller inte, men vi visste att det fanns människor som sade sig ha sett det. På Vasabladet gjorde vi lejonkartor där vi prickade ut människors iakttagelser, säger hon.
I dag är Hiekkanen nyhetsgrafiker på Vasabladet, men sommaren 1992 jobbade hon som reporter.
Också Hiekkanen är övertygad om att media spelade en stor roll här.
– När folk läser i tidningen, hör på radio och ser tv-inslag om lejon i Österbotten, så är det lätt hänt att man börjar tänka att det kanske ändå är möjligt. Vem är det som säger att det är helt omöjligt att det på riktigt finns ett lejon här, eller en puma, eller någonting annat stort och farligt?
Sommaren 1992 är världsläget oroligt
Just den här sommaren lockar också lite mer udda nyheter, eftersom det är ganska svåra tider. Ute i Europa pågår Bosnienkriget och hemma i Finland är det lågkonjunktur, det som kom att kallas ”laman”.
– Nyheterna bestod av väldigt många negativa händelser. Det var bankkriser och väldigt stor arbetslöshet. Sedan kom lejonet plötsligt in i bilden. Då förändrades allt med en gång, både i medierna och hur folk började tänka och fundera, säger Paul Enlund, som rapporterade om lejonet för sin dåvarande arbetsplats Radio Österbotten.
Men varför kom det så många iakttagelser?
Blanka Henriksson pratar om något som kallas intressedominans, alltså det som upptar våra tankar, önskningar och rädslor.
För länge sedan kunde man till exempel tro att det fanns övernaturliga varelser i skogen.
– Såg man då något konstigt och blev skrämd, så var det troligt att man såg ett troll. Och hade någon väl sett ett troll, så ökade sannolikheten att någon annan också skulle se ett troll på samma ställe, säger Henriksson.
Och det här kan hända även i dag, kanske hände det i samband med lejonen.
Kati Hiekkanen är också inne på samma spår.
– Jag tänker att när man kör bil längs landsvägen, så kommer det ganska ofta upp djur framför bilen. Och ibland är det svårt att se vad det är för slags djur. Om det pratas om lejon och så springer till exempel en lo upp på vägen, är det ganska lätt hänt att man ser fel, säger hon.
En modern sägen
Blanka Henriksson tycker att lejonhistorien har alla ingredienser för att kallas en modern sägen.
– Den knyts till en specifik plats och till en specifik människa som har sett något. Sedan kommer det flera observationer och de spinner vidare på det här samma temat, säger hon.
Sägner är oftast lite nervkittlande men de kan också vara humoristiska. De handlar också ofta om våra rädslor eller det som är utanför vår kontroll.
– För den väldigt urbaniserade människan är den vilda naturen lite skrämmande. Det är skrämmande när björnarna och vargarna kommer för nära inpå, de ska gärna finnas någonstans långt borta.
När naturen kommer för nära vet vi inte riktigt vad som kommer att hända, och det gör oss rädda.
– Vi har också ett väldigt starkt behov av att få veta vad som är sant och att ta reda på saker, så i fallet med lejonen kom det ju mycket spekulationer om att det kanske rörde sig om förrymda cirkuslejon från Ryssland, säger Henriksson.
Ryktet om cirkuslejonen florerar länge. När storviltsforskaren Erik S. Nyholm intervjuas några år efter lejonsommaren, säger han att han med säkerhet vet att det hade rymt några djur från en cirkus i Ryssland.
Han tror att lejonet verkligen var i Ruokolax en tid, men att det sedan vandrade tillbaka till Ryssland.
Och det här, att det verkligen kanske var ett lejon i Finland, gör historien extra spännande.
Fler ovanliga djur i Finland
Sommaren 1992 är inte den enda gången som det setts djur i Finland som inte hör hit.
År 2022 följde finländarna intresserat med valrossen Stena som låg och vilade sig i Fredrikshamn.
År 1983 bosatte sig en flamingo tillfälligt i Oravais i Österbotten. Folk samlades för att titta på flamingon och det var till och med bilkö till platsen.
Och 2019 var det Ålands tur: då rapporterade man att det var en känguru lös på ön.
– Det rapporterades också i nyheterna och då tänkte man att ”jaha, nu ska det vara någonting mer exotiskt. Det går inte bara med ett lejon, utan nu ska det vara en känguru också”, säger Henriksson.
I motsats till lejonen kunde den här kängurun fångas in.
Den hade rymt från en familj som hade den som husdjur och de var väldigt glada över att få tillbaka den. Också det här blev stora rubriker i nyheterna.
– Så ibland finns det rykten som visar sig vara sanna, och rykten späder på varandra, säger Henriksson.
Var lejonspåren gjorda med sked?
Till skillnad från kängurun och de andra djuren, hittades något lejon aldrig i Finland.
I slutet av juli kom det dessutom uppgifter om att en del av spåren skulle ha gjorts med en matsked.
– Diskussionen ändrades en hel del efter det, vilket visar hur mycket man påverkas av det som står i medierna, säger redaktör Paul Enlund.
Men lejonet lever fortfarande kvar i mångas minnen och även i mer fysisk form, nämligen som en staty i Ruokolax.
– I Ruokolax följde man länge upp lejonet, kanske som en del av turismen eftersom många ville ta sig dit. Och visst verkar minnet fortfarande leva kvar, eftersom vi i dag skriver år 2026 och fortfarande pratar om det, säger Enlund.