Henrik Meinander tar emot i sitt arbetsrum i byggnaden Topelia, ett stenkast från Domkyrkan och Senatstorget. Professorn i historia vid Helsingfors universitet tilldelas det stora Tollanderska priset på torsdag.
– Jag är både glad och stolt, och verkligen tacksam. Jag vet vilket betydelsefullt pris det är frågan om: Det är det största litterära priset man kan få i det svenska Finland, och man kan få det bara en gång, säger han.
I prismotiveringen står det att Meinander får Karl Emil Tollanders pris om 50 000 euro för boken Helsingfors. Historien om en stad.
Meinander uppmärksammas samtidigt för sin akademiska karriär, ”där han kombinerat tongivande vetenskapliga insatser med elegant historieskrivande för en bredare allmänhet.”
Att popularisera vetenskap är väsentligt
Tollanderska priset delas ut av Svenska litteratursällskapet, som det största av många priser som delas ut under föreningens årsfest.
Meinander har gett ut ett tiotal populärvetenskapliga böcker som sammanfattar eller tangerar Finlands historia, och boken om Helsingfors som nu får pris kom ut i fjol.
Han skrev sin första bok i genren som knappt fyrtioåring. Efter det har han fått flera uppdrag, och det har varit väsentligt för Meinander att bidra med information som är lätt för allmänheten att ta del av.
– Det är ett sätt att förmedla den forskning som görs om ett visst tema för en bredare publik.
Det är ett av de viktigaste uppdragen för oss som är professorer vid universitet som finansieras med statliga medel, säger han.
Yngre forskare i dag förväntas publicera aktivt i internationella journaler, och Meinander förklarar att de inte har tid att skriva populärvetenskapligt och får heller inte möjligheten att utveckla sin förmåga att göra det.
– Det är inte egentligen någon rymdvetenskap att skriva populärvetenskap, men man ska tänka på hur en genomsnittlig läsare uppfattar ämnet.
Då krävs det att man kan lyfta fram saker och ting som är intressanta: inte för att man vill trivialisera, men för att ge exempel, fortsätter Meinander.
– Det är ett hantverk som utvecklas med åren.
Helsingfors behövde en ny bok – och är en bra ”huvudperson”
Att skriva en bok om just Helsingfors var för Meinander intressant då han tyckte att det fanns en beställning på ett nytt översiktsverk. Men framför allt fungerar Helsingfors speciellt bra som skådeplats och huvudperson för en egen bok.
– För att en bok ska bli bra tycker jag det är viktigt att det finns en dramatisk dynamik i berättelsen, säger Meinander.
Och just den dynamiken finns det gott om i huvudstadens förflutna. Meinander pekar på hur staden uppstod ur turbulens i världsekonomin och brändes till marken för att sedan återuppstå i samband med bygget av Sveaborg.
Även den ryska revolutionen påverkade staden starkt.
– Det är inte bara fråga om vad som sker i staden. Det som sveper över Europa har på olika sätt också format Helsingfors.
Historiens dramatik ser Meinander som en viktig ingrediens för att det ska bli en bra bok.
Han lyfter fram de hyllade böckerna om Åbo av Hannu Salo (Åbo i lågor: Minnen från branden 1827) och Jukka Sarjala (Åboromantiken. Idéer, läslust och nätverk på 1810-talet) som exempel på lyckat historieberättande.
– Men också Tammerfors historia är spännande, säger han och nämner staden som en han gärna skulle se en ny bok om.
Nytt kapitel om Helsingfors år 2050?
Historikerns syn på nutiden är att förändring är ständigt.
– Det som är uppenbart, säger jag som historiker, är att Helsingfors kommer att fortsätta att växa, kanske snabbare än någon annan stad i Finland.
Det här är ett ett globalt fenomen och i Finland har landsbygden varit betydligt mer befolkad än många andra delar av Nordeuropa, och människor börjar söka sig till städerna nu.
Också en inflyttning från andra delar av världen påverkar och förändrar språkförhållandena och kulturen i en stad, också Helsingfors, konstaterar Meinander.
Går på gatan med röntgenblick och bildkavalkad i huvudet
Historiker går omkring på stadens gator med ett slags röntgenblick, säger Meinander.
– Vi kan stadens historia och i vårt sinne ser vi den byggnad eller den park eller det träsk som har funnits före den här gatan byggdes.
Eftersom han bott största delen av sitt liv i Helsingfors väcker många platser också personliga minnen.
– När det kombineras med det historiska så är det en sådan kavalkad av bilder, att om jag inte tänker på något helt annat är det en hel upplevelse att gå på stan.