VAL DI FIEMME
Ögonen som en stund tidigare släppt glädjetårar spänner plötsligt blicken i mig.
Diskussionen med Eero Hirvonen har slirat in på hans karaktär. Den färska bronsmedaljören har en erkänt självkritisk sida.
– Jag har fått anpassa mig mycket till hur jag ska förhålla mig till mig själv och min potential, för att kunna nå saker, betonar han för Yle Sporten.
Flummigt vid första anblick. Samtidigt har orden formats under en minst sagt stökig seniorkarriär.
Gjorde rätt saker hela tiden
Skador, teknikstrul, psykiska prolem och en familjetragedi. Någonstans mellan dessa har Hirvonen alltid tittat fram, blixtrat till – och smugit bort.
Säsongen 2017–18 såg ut att bli det definitiva genombrottet med fem pallplatser i världscupen. Sedan dess har det inte blivit en enda i hans vilsna tillvaro någonstans i Herolas skugga.
Att Herola inte fick till det i dagens normalbacke tycktes ta ner på medaljförhoppningarna. Men bakom honom såg Hirvonen ut att ha tryck i sina stavtag.
Bronssensationen åkte på utmärkta skidor, på en snögröt som ingen gillade. Inte heller Hirvonen, men hans ord efteråt om att föret inte passade honom känns som en lögn.
Finländaren verkade göra rätt saker hela tiden.
Tillsammans med Herola var man ikapp tätåkarna omgående. Tillsammans med tätåkarna verkade Hirvonen kunna variera sina åklinjer väl i trögföret.
Då det var dags att sticka in mot stadion var det inget som kunde hejda Hirvonen från bronspengen.
Långa medaljtorkan över
Det har sina orsaker att Hirvonen inte räknats till samma liga som ledstjärnan Herola. Visst är hans högstanivå hög – men lägstanivån är klart lägre.
Han var löftet som aldrig tog det sista steget, tyckte vissa.
– Det är kul att knäppa till dem, medger Hirvonen.
Det gör han minsann. Bronset är en jätteskräll – och Finlands första medalj i nordisk kombination på 20 år.
I värsta fall kan det vara Finlands sista i en gren där man har stolta traditioner. Deltagarmängderna krymper, damerna saknas – och sportens OS-status är långt ifrån garanterad till Frankrike 2030.
Dagens sensationsmedaljör har antytt att han inte har ytterligare ett olympiskt spel i sig.
Ännu är sporten i finrummet – och Hirvonen har fått åka av sig sina motgångar på den största scenen. Och vad skulle ens den här dagen vara utan de otaliga gånger som självkritikern slaktat sina egna prestationer?
– Om misslyckanden inte känns någonstans, och om jag inte får ha huvudbry i några minuter efter ett missöde, så har ju ingenting någon betydelse. Då skulle inte det här heller kännas någonstans.
Walter Kronqvist är sportreporter på Svenska Yle och bevakar vinter-OS på plats i Val di Fiemme.