VAL DI FIEMME
Fjärdeplatser för stafettlaget och Lauri Vuorinen, samt Arsi Ruuskanens sjätteplats i dagens femmil.
Det är de finländska längdherrarnas vassaste resultat i OS. Inga fullträffar – men alla bättre än vad Sverige åstadkom.
Truls Gisselmans sjundeplats i skiathlon var nämligen den svenska herrhöjdpunkten i Val di Fiemme. Saldot är sämre än de två sjätteplatserna i Lillehammer 1994 och med andra ord alla tiders blågula bottennapp.
– Det är inte så motiverande att åka då man blir efter direkt, säger Calle Halfvarsson – 24:e i dagens lopp – till Yle Sporten.
Generationsskifte?
Dagens bästa svensk var Gustaf Berglund på nionde plats. Själv kunde han inte klaga på sin slutplacering, som ändå hamnar i skuggan av alla krisrubriker.
– Det är blandade känslor. Jag är nöjd med en niondeplats. Men summerar man spelen är jag inte nöjd – varken på individ- eller lagnivå, betonar Berglund.
Hur är det att vara svensk herråkare i dessa dagar?
– Tufft. Man behöver inte ens fundera på vad media och folk i stugorna tycker. Vi är av samma åsikt – vi har inte lyckats.
Sportbladets krönikör Patrik Brenning var minst sagt tydlig redan efter stafetten. ”Lägg ner landslaget” var hans budskap efter att de svenska herrarna blivit sist (!) av alla.
En vecka senare konstaterar Brenning att de blågula åkarna åtminstone inte motbevisat honom.
– Själv säger man från landslaget att man är inne i ett generationsglapp efter framgångarna man haft, berättar Brenning.
Han räknar upp Alvar Myhlback och Anton Grahn som de hetaste framtidsnamnen. Namn som Edvin Anger och William Poromaa är inte heller lastgamla.
– Men det är uppenbart att utvecklingen inte gått framåt. De presterar ju sämre än de gjort på hela säsongen. Då är det något som gått fel i uppladdningen.
Halfvarsson halkade efter direkt
De två andra svenskarna i dagens lopp, Calle Halfvarsson och Gustaf Berglund, kom i mål efter varandra på 24:e respektive 25:e plats.
– Man hade inte så mycket kämpa för, säger Halfvarsson om tankarna efter att han halkat efter tidigt.
Dagens trio ska inte dömas, tycker Brenning.
– De ska hyllas för att de ställer upp. Sedan finns det åkare, också på damsidan, som redan åkt härifrån för att de inte känner att de är i form, eller något liknande. Det förstår jag inte alls.
– OS är vart fjärde år. Det här är femmilen, det största loppet. Man behöver inte vinna, men man ska kunna genomföra det.
Precis som på herrsidan riskerar man att ställa upp med vingklippt lag i morgondagens damlopp, ifall förhandsfavoriten Frida Karlssons sjukdomskänningar stoppar henne.
– Att man inte har ett fullt herrlag är oförlåtligt. Och att man i morgon riskerar att Frida Karlsson inte kommer till start är ännu mer oförlåtligt.
– Vi har världens bästa damlag, men ledningen har skickat hem alla reserver redan. Det är organisatoriskt kaos.
Hemma-VM nästa år
Det finns en distinkt skillnad i uppladdningarna hos Sveriges damer och herrar som lyfts fram.
– Bland tjejerna var det många som valde egen uppladdning, de kom hit från helt olika orter. Frida (Karlsson) valde att vara på hög höjd, Ebba (Andersson) var hemma i Sollefteå. Herrarna har hållit ihop och laddat upp tillsammans under landslagets ledning.
– Nu har vi sett att den individuella uppladdningen som tjejerna haft verkar ha fungerat jättebra. Killarnas kollektiva variant ledde till katastrof – och det är landslagsledningen som är ansvariga för kraschen.
Bland landslagsåkarna finns förståelse för kritiken.
– De flesta kommentarerna är ju befogade. Det är förstås jättetråkigt att stämningen är som den är, funderar Berglund.
– Det är helt rätt att svenska folket tycker att det här är för dåligt. Det är det också, instämmer Halfvarsson.
Om ett år står Sverige som värd för skid-VM, i Falun. Innan det behöver mycket hända på herrsidan.
– Min poäng med att lägga ner landslaget är att man ska söka mer individuella lösningar, som Sverige gjort på damsidan. Frida har hittat det som passar henne och Ebba likaså, förklarar Brenning.
– Något drastiskt måste göras.