Partnervåld är utbrett i Finland, men majoriteten av offren berättar aldrig för vare sig polis eller läkare om våldet.
Färre än var femte kvinna som dödas av sin partner har gjort en polisanmälan om våld före sin död visar forskning.
Kriminolog Karoliina Suonpää vid Helsingfors universitet efterlyser mer stöd för vittnen som upptäcker våld i sin omgivning.
En del gärningsmän har varit våldsamma mot offret tidigare, men de här våldsbrotten har inte varit registrerade hos polisen innan de begår dråpet eller mordet.
Det är också ovanligt att det finns tidigare besöksförbud, att offret varit på skyddshem eller att offren sökt vård för att de blivit misshandlade.
Gärningsmännen kända av polisen
Intressant nog har många av gärningsmännen brottshistoria.
Minst hälften hade året före gärningen misstänkts för våld, egendomsbrott, rattfylleri och en rad olika saker.
Men deras våldsbrott som kommit till myndigheternas kännedom var sällan riktade mot just det offer de senare dödade.
– Jag tror inte en sekund på en sådan berättelse att vi har en man som ständigt bryter mot samhällets regler, misshandlar, hotar, stjäl, men inte gör något mot sin fru förrän han dödar henne en dag. Naturligtvis har våldet funnits i de flesta fall där. Men det har inte kommit till myndigheternas kännedom, säger Karoliina Suonpää.
Partnervåld är ett omfattande samhällsproblem i Finland, men det är långt ifrån enkelt att förstå orsakerna bakom det.
– Vi analyserade nästan 300 fall där en kvinna dog som offer för relationsvåld. Fallen jämfördes med de fall av relationsvåld som inte ledde till offrets död, säger Karoliina Suonpää.
Nästan hälften av dödligt våld var enligt polisens bedömningar förknippat med gärningsmannens svartsjuka.
Suonpää konstaterar att termen ”svartsjuka” numera kan låta förminskande eller som ett rättfärdigande av gärningen, men att studien använde en enkät utarbetad för polisen som togs i bruk för över 20 år sedan.
Inte allt partnervåld handlar om kontroll
Karoliina Suonpää betonar att partnervåld är komplicerat.
En del brott är planerade och handlar om svartsjuka och kontroll, medan andra fall är spontana situationer där båda parter kan bete sig våldsamt.
– En del av partnervåldet är sådant att impulsiva människor tappar humöret och ångrar sig enormt i efterhand. Det kan ändå leda till döden. Och en del är sådant där målet specifikt är att kontrollera den andra människan.
En av de mest oroande upptäckterna i Karoliina Suonpääs forskning är hur lite offren berättar om våldet för myndigheterna.
– Färre än var femte av de nästan 300 kvinnorna hade gjort en polisanmälan. Och vi vet att dessa kvinnor alla till slut dödades. Så det är en väldigt liten andel.
Trots att många av kvinnorna hade besökt läkare ofta användes koden för våld i journalerna i endast cirka fem procent av fallen.
– Det verkar som att man inte berättar om våldet.
Rädsla för att förlora barnen
Studien visar inte varför kvinnorna inte vände sig till myndigheterna.
Karoliina Suonpää förmodar att rädslan för att våldet ska eskalera hindrar många från att söka hjälp.
Dessutom kan en del av offren också vara rädda för myndigheterna – särskilt om de själva använder våld eller har missbruksproblem.
– Många av de här människorna har mycket olika problem. De ser myndigheter som en del av ett kontrollsystem, ett system som de upplever som en fiende. Om de berättar om att det också förekommer våld i familjen kan de vara rädda för att socialen omhändertar barnen.
Alla kan göra skillnad
Enligt bedömningar från poliser som utrett mord hade nästan hälften av offren berättat för någon utomstående att de var rädda för förövaren, men det var oftast inte en myndighet.
Karoliina Suonpää efterlyser mer stöd för vittnen som upptäcker våld i sin omgivning.
Men varför är tröskeln så hög att berätta om våldshotet för polis eller läkare eller att ta till kontaktförbud eller skyddshem?
Karoliina Suonpää tror att oviljan delvis beror på att den utsatta inte tror att myndigheterna kan erbjuda tillräckligt skydd.
– Jag tänker att vi alla kan vara den som vet om partnervåld. Det kunde också vara en plats för intervention. En vanlig medborgare som upptäcker att det finns våld i någons nära relation kan göra något, säger hon.
Hon påpekar också att samhället ännu inte lyckats förutspå vilka män som kommer att begå dödligt våld.
– Vi har inte lyckats förutse vem av dessa män som kommer att döda och vem som inte gör det.