Två gigantiska män kliver in i ringen, dohyōn. De visar mycket hud eftersom det enda de har på sig är långa tygstycken som virats mellan benen och runt magen. Det är omöjligt att inte förstå att det är sumobrottare vi har framför oss. Så bra marknadsföringsteam fanns det för tusenfemhundra år sedan.
Sumobrottningen är den kampsport som intresserat mig minst. Kanske för att jag mest tänkt på sumo som ett skällsord och mindre som en sport. Det är först nu jag inser vilken intressant sport det är. Och det här tack vare en ukrainsk kille som avancerat exceptionellt snabbt inom sumon.
Sumon har redan haft stora stjärnor från Hawaii och Mongoliet, men 21-åriga Aonishiki Arata är den första europeiska sumobrottaren som har goda möjligheter att bli yokozuna, alltså stormästare.
I de internationella sumotävlingar som startar den 8 mars i Osaka finns det alltså stora chanser att han blir den första europén att bli upphöjd till yokozuna.
Hittills har endast sjuttiofem sumobrottare genom historien nått den nivån. Om allt går vägen och Europa faktiskt får sin första stormästare förutspår jag en riktigt sumoboom i Europa.
Sumobrottning passar nämligen perfekt in i vår tid.
Tiktok älskar sumo, sporten är som gjord för formatet på grund av visualiteten och det snabba tempot. De flesta matcherna är över på några sekunder och reglerna är enkla. Målet är att hålla sig innanför ringen så länge som möjligt utan att röra marken med annat än fotsulorna.
Den välgjorda, men något ojämna netflixserien Sanctuary från 2023 har säkert också gjort en del för intresset. Åtminstone gav den mig en inblick i en kittlande tvärtomvärld. En värld där en tjock kropp inte symboliserar misslyckande och lättja utan det motsatta. Strikt disciplin, hängivenhet och heder.
I en tid där det mesta paketeras i lättsamt och tillgängligt format är sumon en sport som kräver total hängivenhet. Kontrasten mellan sumobrottarnas inrutade, disciplinerade liv som sker i det dolda och de spektakulära och snabba matcherna känns spännande.
Problematiska inslag, religiösa rötter
Men att sumobrottningen är stor på sociala medier och får ett uppsving i väst är inte helt okomplicerat.
Att prata om sumon som enbart en sport är problematiskt, och att det finns icke-japanska utövare är inte heller en självklarhet.
Sumon hör ihop med shintoismen är väldigt mycket mer än bara idrott. Det handlar om att leva ett ärofullt liv med värdighet. Den äldre, mer konservativa generationen tar illa upp av en slarvig behandling av ritualer och allt det som för dem är heligt med sumon, medan de yngre motsätter sig regler som känns arkaiska.
Att kvinnor inte får beträda en dohyō har blivit något av en symbolfråga för jämställdhet i Japan. Som det är nu får kvinnor absolut träna sumo, men kan inte avancera till de högre tävlingsklasserna.
En del av sumons stjärnor har också skämt ut sig med fylleslagsmål, mobbning, vadslagning och på förhand uppgjorda matcher. Orsakerna till att sumon stundvis kritiserats är många, men åtminstone just nu verkar den alltså ha ett uppsving.
Det roliga med sumon är att man själv kan välja exakt hur stor bit man vill ta sig an. För en del räcker kanske några sekunder av en honbasho, alltså match, men för den som behöver mera finns det över tusen år av historia att ta sig an.
Och på den resan torde det första steget vara att lära sig japanska. Precis som Aonishiki Arata gjort.
Det sägs att han redan nu pratar flytande japanska. En stor del av hans framgång är den respekt han visar för kulturen och hans ödmjuka inställning till sumon – och i förlängningen till hela Japan.
Anne Hietanen är programledare för kulturpodden Sällskapet som i det senaste avsnittet avhandlar sumo, barndomsnostalgi och America's Next Top Model.