Ull från finska lantrasfår är mycket eftertraktad internationellt. Men eftersom det inte är lönsamt att ta tillvara ullen i Finland, går stora delar av den finska lantrasullen förlorad. Det berättar Hannele Köngäs som är hantverkare och vävlärare på Åbo yrkeshögskola. Hon hör till dem som förespråkar användningen av just finsk ull, och specifikt ull från de finska lantrasfåren.
Ullpriset sjunker
Förut fick fårfarmare betalt för ullen enligt dess kvalitet men under 1980-talet övergick man till kiloprissättning.
Nu då ullpriset sjunkit så lågt, mellan 1,50 och 3 euro per kilo, har det till och med gått så långt att en del fårfarmare inte alls tar tillvara ullen, utan bränner den istället för att bli av med den. Pengarna kommer således in från köttet och skinnen.
För liten skala
Otaliga försök har gjorts för att försöka utveckla produktionen av ull och också koppla ihop de som vill ha ullen och de som producerar den berättar Jill Christiansén, som har finska lantrasfår i Kirjala. Men tillsvidare har framgångarna uteblivit. Produktionen är i alltför liten skala och producenterna för utspridda för att samarbeten ska leva vidare efter projektstadiet.
Projektmålen har heller inte varit tillräckligt konkreta, säger Christiansén.
Konsumenternas ansvar
Men det är inte bara producenternas samarabete det hänger på, också konsumenterna kunde ta sitt ansvar, påpekar Hannele Köngäs. Om också finländare i större skala satsade på att köpa inhemsk och närproducerad ull, skulle förutsättningarna förbättras avsevärt för producenterna.
(Av Dan Lolax)