De två närvårdare som stod åtalade ryckte våren 2008 ut för att se till en man som klagade på andnöd och smärta i bröstet. Närvårdarna som var anställda vid Karisbygdens Sjuktransport Kb hade undersökt mannen och inte ansett att han behövde föras till sjukhus. Närvårdarna hade inte heller konsulterat en läkare.
Följande dag, åtminstone 19 timmar senare, dog mannen. Han fick en hjärtinfarkt.
Rätten kunde inte slå fast att det fanns ett samband mellan den vård som gavs eller inte gavs och mannens död följande dag.
En förutsättning för att en gärning ska vara straffbar som dödsvållande är att gärningen har förorsakat en annan persons död.
Det förblir oklart hur mannens sjukdom har utvecklats efter utryckningen och fram till mannens död. Mannen hade av ambulanspersonalen uppmanats att följande morgon kontakta hälsocentralen eller, vid akuta problem, nödcentralen. Det hade mannen inte gjort.
Enligt de åtalade hade mannen varit i förhållandevis gott skick vid undersökningen. Han hade bland annat själv kommit ut på gården för att möta ambulansen.
Åtalen mot de två närvårdarna förkastades.