"Det går inte att beskriva egentligen hur grymt det var, hur vanvettigt det var", säger Gösta Karlsson. Som 19 år blev han inkallad och var tre år vid fronten i fortsättningskriget.
Gösta Karlsson föddes i Purmo den 20 september 1922. Samma dag som han fyllde 19 blev han inkallad till militärtjänstgöring. Då var fortsättningskriget i full gång. Gösta blev civil igen först tre och ett halvt år senare.
Gösta Karlsson tjänstgjorde i infanteriregemente IR61, i kanonkompaniet. Han var bland annat med om vårstriderna 1942. Över två år tillbringade han långt inne i Ryssland och stred i Shemenski. I krigets slutskede var Gösta Karlsson i striderna vid Tienhaara.
Gösta Karlsson var med om gruvliga händelser. Han sköt så länge något rörde sig och sedan grävde han ner de mängder av lik som hittades. "Man måste bara stänga av hjärnan, men alla klarade inte av det."
När kriget väl var över talade man inte så mycket om vad man hade varit med om, trots att många hade fått minnen - och trauman - för livet.
När Gösta Karlsson blev pensionär har han tagit som sin uppgift att teckna ner sina egna och andra veteraners krigsminnen. Han har ibland fått ta del av berättelser som de här männen har hållit inne med i mer än 60 år.
Text: Ann-Sophie Sandström/Ida Fellman