Ny signaturmelodi, ny inredning och ny grafik i en lekfull retromiljö. Det är vad BUU-klubbens unga publik kommer att mötas av på måndag.
De barn som vant sig vid att som på given signal rusa till tv:n när den karakteristiska BUU-klubbssången ekar ut i rummet får vara extra alerta på måndag klockan 18. Då inleds nämligen barnens favoritprogram på Yle Fem inte av den vanliga BUU-klubbstrudelutten, utan av en nykomponerad melodi.
Också i övrigt är det mycket som är nytt i måndagens program. Klubblokalen har fått ny rekvisita och dekor, där finns bland annat en myshörna, en kökshörna och en scen, och inredningen är förnyad med färgranna återvinningsmöbler. Dessutom har BUU-klubbstämpelns platta figur förvandlats till en kurvig tredimensionell animation.
– Men vi programledare är desamma och alla mjukisdjuren är kvar, så jag tror att bytet till den färgglada och hemtrevliga studion blir en glad och positiv upplevelse för barnen, säger Eva Fyrqvist, som liksom de två övriga BUU-klubbsledarna, Jonathan "Jontti" Granbacka och Staffan Gräsbeck, finns kvar och ser ut precis som förut.
Pappas Egen Signaturmelodi?
Impulsen till förnyelsen kom av att BUU-klubben av tekniska skäl måste byta studio. Den gamla studion, som finns i ett beredskapsrum i källaren på Yles huvudkontor i Helsingfors, hade levt ut sin tid så det behövdes en ny studio i Helsingfors. Samtidigt fattades beslutet om att delar av programmet skulle börja bandas in i Vasa och därför behövdes en studio också där.
– Och då tänkte vi att det också annars var dags för en förnyelse, vi har inte förnyat scenografin på ungefär tio år, säger Suzan Aledin, producent för BUU-klubben.
Producenten och musikern Niklas Nylund, känd bland annat som gitarrist i Pappas Eget Band, fick i uppdrag att komponera en ny signaturmelodi. Grafikerna Tomi Paijo och Mikko Lehtola började se över det grafiska uttrycket. Och Riikka Kytönen började jobba med att förnya scenografin.
Den nya studion i Vasa skulle vara nästan identisk med studion i Helsingfors, men mindre, och skulle därför inte ha alla element som studion i Helsingfors
Rum att hoppa!
Och nu är förnyelsearbetet klart! De första programmen har redan bandats in i den nya miljön och det är en entusiastisk regissör som beskriver fördelarna med den nya studion. Från att ha regisserat BUU-klubben i ett trångt bombskydd under jord är arbetsplatsen nu en ljus och rymlig studio med fönster och dörr.
– Jag är stormförtjust! Bara det att den nya studion är ett definierat rum är härligt, vi har ordentliga väggar och golv, vår tidigare studio var en indifferent del avskild av ett draperi med några möbler. Men samtidigt är det ett stort bonus att allt inte är nytt, att vi har retrostuk med omklädda möbler, säger regissören Ann-Catrin Rosenberg.
Men trots att en mera modern arbetsmiljö stod högt på önskelistan är det viktigaste naturligtvis att barnen har glädje av allt det nya. Och visst kommer barnen att se fördelarna med den nya klubblokalen: nu kan programledarna utnyttja hörnen i studion för olika ändamål, umgås med gäster vid matbordet eller ta in artister att uppträda på scen. Det finns plats för mera lekfullhet.
– Scenografin ger oss möjlighet att göra mycket mera. Och det finns rum att hoppa! säger Rosenberg.
Förberett publiken
För BUU-klubbens trogna publik, BUU-klubbsmedlemmarna eller BUU-klubbisarna, kommer förnyelsen inte som någon överraskning. Under de senaste veckorna har det nämligen hänt saker i BUU-klubbens gamla lokal. En dag var lampan sönder, en annan dag var det soffan som var trasig och plötsligt var också postlådan kaputt. Genom att skriva in klubblokalens förfall i manuset har det blivit tydligt för barnpubliken att den gamla lokalen måste ersättas av en ny. BUU-klubbisarna har också fått följa med BUU-klubbsledarna på jakt efter en ny lokal, tjuvlyssnat på den nya jingeln och kikat på den nya soffan.
Trots alla förberedelser finns det en viss spänning i luften inför måndagen: Kommer barnen att tycka om den nya klubblokalen?
BUU-klubbsledaren Eva Fyrqvist, 27, som själv har en tvååring därhemma, tror att förändringen kommer att kännas stor i början. Men eftersom programledarna är desamma kommer barnen snabbt att vänja sig vid det nya. Också hon ser fram emot de idéer som kan förverkligas i den nya studion.
– Jag hoppas till exempel att vi kan jobba mera interaktivt och ta in barnens önskemål. Den nya studion öppnar för kreativitet och jag brinner för att utforska den!