Nittiosex

 När jag stickar strumpor till mig själv brukar det gå åt 65-68 gram garn så ett nystan på hundra gram räcker gott och väl.

Till de här strumporna till maken gick det åt 96 gram. Han har lite större fötter än vad jag har...

Eftersom garnåtgången på ett hundragramsnystan var lite tajt vågade jag inte matcha så båda sockorna blev helt lika, ett klokt beslut tror jag bestämt.

Ute är det underbart vinterväder,

ömsom snöar det,

ömsom skiner solen.

Det gör så gott i själen.

Något som förhoppningsvis ska göra gott för benen är ett par benvärmare jag stickat till en kär vän.

Mjuka och sköna i bomull/merinoull från Onion. Tighta men inte så de sitter åt, stickade i bruten resårstickning, två varv med 2 räta+2 aviga och därefter två varv med bara räta maskor.

Nu ska vi bara kunna ses så hon kan få dem. Det är ju nu när det är kallt som de behövs som bäst.

Februaribjörkar

Vår levande tavla slår oss med häpnad gång efter annan. 

Sol på snö är allt bra fint.

Det är dax att vända blad i min kalender och den här gången blev temat björkar och koltrastar.

Några tejpremsor med stickade bårder får

vara en liten färgklick den här gången när

allt annat är isblått, svart och vitt.

Kvidevitt.

Mycket är isblått, svart och vitt ute också

men inte hela tiden. Naturen alltså!

Meadow blanket och snön

En virkning är ibland precis vad man behöver och virkat har jag gjort de senaste veckorna. 

Några, eller ganska många faktiskt (14) nystan Rauma Finull, virknål 3,5 mm och ett enkelt mönster med korsande stolpar, Meadow blanket från Attic 24.

Det var bara att mata på, stolpe efter stolpe,

rand efter rand.

Det blev många trådändar att fästa och jag sparade alla till sist

men 686 gram senare har vi en mysfilt i soffan. Någon dag när det inte är blött eller så mycket snö ska jag ta några bilder på hela härligheten utomhus men

just nu är det snö. Massor av snö och jag njuter av allt det vackra vita. 

Jag blir alltid lycklig av att se naturen klädd i vitt, 

särskilt när solen tittar fram och får allt att gnistra.

Våren är på väg, den kommer, men än så länge får knopparna lugna sig för

vintervilan är inte över än.

Det är mäktigt och vackert,

precis som Morris där han håller mig sällskap.

Kontraster

Hur har ni det? Hur mår ni? Ni är väl rädda om er och de runt omkring er?

Igår fick vi påhälsning av Herr Vinter. Det snöade rejät några timmar och även om halva mars har gått så tycker jag verkligen om när världen blir vit.

Det ger mig ro i själen med vita träd, vita stenar och ett tjock vitt täcke på marken.

Jag hade en del saker att fixa igår men allt hann jag innan det började snöa så jag behövde inte ge mig ut på vägarna och det var skönt.

Idag vaknade vi till en strålande morgon. Solen som reflekterades i snön och havet var nästan mer än mina sömndruckna ögon klarade av men det var samtidigt så underbart fint.

Nu är den mesta snön borta igen, precis som det ska vara så här års. Lite vår, lite vinter och sedan vår igen.

Som konstrast mot vit snö stickar jag svart spets. Den är nästan omöjlig att fotografera men jag gjorde ett försök när sjalen var färdig och utspänd.

Lika svårt som det är att kisa mot starka solreflektioner i snö, lika svårt är det att sticka svart spets i lampljus. En utmaning och det gillar jag.

Glebe och Love note

Tänk vad en vacker snövit dag kan göra med humöret! Allt känns lättare och det var inte alls svårt att

ta på nya byxorna och senaste tröjan och pulsa ut i snön för att ta några bilder. 

Byxorna är mitt andra par Glebe pants, en modell som sitter helt perfekt på mig. Det är resår i midjan och stora härliga fickor.

Tröjan är min andra Love note, den första är ljusare, rosa-nougat skulle jag kalla den. Den här är brun, stickad med en tråd ull, Kamena från TeeTee, och en tråd mohair silk, Angel från Debbie Bliss. Båda garnerna har jag köpt på Ateljé Norrgården, vid två olika tillfällen. 

Byxorna är sydda i ett mjukt linnetyg med fint fall. 

Det här tröjmönstret är så fint. Den enda nackdelen är att tröjan stickas med grova stickor och det gör lite ont händerna att hålla i dem men det är det värt när resultatet blir bra. 

Snön har tyvärr redan börjat smälta men det var fint så länge det varade. 

Me made me.

Denna vackra dag!

Helvitt (och lite rosa)

Idag vaknade jag 5:55 av makens väckarklocka som han hade glömt att stänga av. Jag hade gärna vänt mig om och sovit en stund till men jag blev helt klarvaken när jag såg hur mycket det snöade.

Det vräkte ner och flingorna var både stora och kom riktigt tätt. 

Vi fick minst 15 cm snö på några timmar. 

Vi hade tänkt grilla i helgen men nej, det får vänta.

Det var skönt att kura inomhus, det tyckte både jag och  

Morris som vanligtvis gillar snö men idag var det nog för mycket och för blött även för honom.

Lite senare på dagen klarnade det upp lite och började töa. 

Förra helgens resestickning är helt klar. 

Ett par enkla sockor med flätresår. 

De är stickade från tån och uppåt med en häl med förkortade varv.

Garnet är från Kate Selene, det som blev över när jag stickat Thomasina-sockorna och en liten rest rosa från West Yorkshire Spinners. 

Perfekt resestickning och en välbehövlig färgklick denna helvita dag.