Lilla blå

Idag bjuder jag på några bilder av det lilla mystäcket som jag gjorde klart förra veckan.

Utgångspunkten är en charmpack med lappar i olika blå toner och bården är 50 cm av ett tyg som fanns i min egen tygskatt. 

Kantremsan är från min samling av överblivna kantremsor från andra projekt och baksidan är underbar Minky som jag också lagrat ett tag i min tyghylla. 

Mönstret är busenkelt. Jag har planer på att sy ett täcke till med det mönstret och då ska jag ta några bilder på hur jag gjort. 

Det har varit en lugn och stillsam dag i huset vid havet. 

Inte dumt alls.

Hela regnbågen

Här är den nu! Helt komplett med alla sina 21 quiltar sydda under fyra års tid.

Jag är så nöjd med att ha genomfört idén jag fick hösten 2010. Nu längtar jag efter att sy i helt andra färger, rosa, brunt och grått och blanda friskt från hela paletten.

Dagens ruta är lite höstig

och färgerna i viken helt nya.

Det stora blå

Femte färgen i regnbågen är blå.

Blå - du lugna, trygga, välkända och självklara. 

Blå som himlen.

Blå som havet.

Blå som Jungfrun i horisonten.

Blå som vårens vackra sippor.

Ett otroligt vackert blått fönster finns i katedralen i Glasgow. 

I varje liten ruta av det stora fönstret finns en bokstav. Bokstäverna bildar ord och orden meningar. Ett blått glasfönster kan rymma hela skapelseberättelsen. Bokstavligen.

Blå quiltar har jag också sytt.

Isblå, himmelsblå och blåklintsblå.

Blå jungfrun vinkar och viskar att blått är livet och blå är evigheten.

Det största är blått.

Frosten är här

Mellan Fliseryd och Finsjö i Mönsterås kommun ligger ett par gamla krutmagasin. Den "nya" lär vara byggt i slutet av 1790-talet och har senare använts som samlingslokal och även biograf om jag förstått det hela rätt. Just nu är huset i sorgligt skick men jag tror att huset genast blev lite gladare när jag la ut mitt stora nya täcke för att ta några bilder.

För visst är det helt normalt att man släpar med sig ett täcke på 260 x 260 cm när man är ute på utflykt? 

Jag kallar täcket för Frosttäcket för alla tygerna i det utom det vita är lite skimrande, som om frosten lagt sig över alltsammans.

Mönstret på blocket finns i boken 40 Fabulous quick-cut quilts av Evelyn Sloppy. 

Täcket är frihandsquiltat på vanlig symaskin med Madeiras melerade bomullstråd. Inte ett trådbrott på hela täcket! 

Så vackra gamla fönster det är på krutmagasinet, tyvärr vandaliserade på mer än ett ställe. 

Kikar man in så är det så vackert! Tänk om man hade oändligt med pengar och energi, så oerhört läckert det här huset skulle kunna bli då. 

Det ser ut som om någon eller några använt en hel sida som måltavla. Det är precis fullt med hål. 

Vackra gamla detaljer finns det dock kvar här och där. 

Alldeles intill huset så ligger Emågårdsparken. En gammal festplats som också håller på att förfalla.

Vi slog oss ned en liten stund och kände stämningen från en annan tid, ett annat liv.

Många är nog dom som stått och myst vid räcket.  

Någonstans där nere rinner Emån fram.

Det blev en fin utflykt så här i sensommartid och både jag och täcket har fått lufta oss en stund. Något i mig dör lite grann av allt som förfaller, hus från 1700-talet och festplatser som är mycket yngre än så. Allt går inte att spara och rädda, jag vet, men någon lade en gång i tiden ner sin själ i att skapa det där som ingen längre vill ha eller orkar sköta. Livets gång.

Tid, både snabb och långsam

Taadaa - Augusti är här! 

Jag förundras ofta över hur fort tiden går och ändå går den med samma hastighet hela tiden. Hur är det möjligt?

Även om tiden rinner så fort så tar det en evig tid att quilta mitt stora täcke.

Nu är 56 av 64 block quiltade och hur stora mina ambitioner än var att jag skulle bli klar med alla idag så fick jag ge upp. Nacken och axlarna sa ifrån och det är klokast att lyssna på kroppen. Hur jag ska quilta bården runt hela täcket har jag inte ens kommit på än men jag har ju tid på mig att göra det. Det är inte bråttom, jag har ingen tid att passa - men ändå vill jag så gärna ha täcket klart. Vi är roliga vi människor. 

Nåväl, jag tog mig ändå tid att ligga en stund på trädäcket och fundera lite. Regnet har slagit hårt på pelargonerna där men idag var de, precis som jag, glada för solens strålar. 

Molnen var lätta, skira och lite lekfulla.

I morgon tar jag nya tag. Kanske kan jag quilta resterande åtta block då, eller så blir det en annan dag för det är ju lite jobbigt att bära ut alla grejer på altanen där jag tycker det är bäst att sy så här i sommartid.

Men det där med bården... vad ska jag hitta på?

Nästan halvvägs

Arbete pågår.

Det stora täcket är ca 260 x 260 cm. 

Det består av 64 rutor och en bred bård runt alltsammans. 

32 rutor är nu quiltade.

Puh!

Stenrösen och kantareller

Mannen jag är gift med är inte särdeles intresserad av träd eller stenar, som jag är, men han gillar fåglar så vi packade ner kameran, kikare och fågelboken och åkte till Snäckedal som ligger några mil norr om Oskarshamn.

Om Snäckedal kan man bland annat läsa:

Är en ovanligt rik bronsåldersmiljö med stora skeppformiga stensättningar och ett stort antal rösen. Östersjön gick under bronsåldern (1800-500 f Kr) in hit. Längst in i viken låg en boplats, vilket visas av boplatsavfall i skärvstenshögarna. Det märkliga gravfältet innehåller 25 gravar och runt området finns ca 200 gravar utspridda. Storleken på de olika gravarna kan motsvara den sociala skiktningen i bronsålderssamhället. Rösen kan innehålla gravar för överstepräster eller hövdingar. Det största röset har en diameter på 24 m och en av de skeppsformiga stensättningarna är 40x7 m.

Det är storslaget! Helt otroligt! Vilken magnifik gravplats det varit - och fortfarande är. Efter 3000 år! Tanken svindlar.

En av de fyrkantiga stensättningarna som man tror symboliserar ett hus. 

Det största röset är verkligen pampigt. Cirka 3 meter högt och 21 meter i diameter. Undrar vad det var för en människa som fick sådan uppmärksamhet efter livet? Nog blir man nyfiken. 

Det här är den största skeppsformade stensättningen, med för och allt. Ca 40 meter lång.

I en sten finns 90 skålgropar. 90! Undrar varför... 

Visst är det vackert! Naturen leker. 

På mer än ett sätt.  

Kanske ett plåster hade varit på sin plats? 

Det finns frikostigt med naturens eget godis i Snäckedal, i alla fall så här års. 

Vi letade inte alls efter svamp, men de gick bara inte att undvika att hitta dem. Stora, fina, ljusgula och många men det är ingen idé att åka dit nu för när vi åkte hem kom fyra personer med tre stora korgar och stövlade iväg mycket målmedvetet. Att det var deras svampställe framgick tydligt.

Den här lille krabaten hade vi inga som helst planer på att plocka eller äta så han fick lugnt hoppa vidare. 

Men alltså, ett fyrkantigt hål?! Jag kan alldeles för lite om arkeologi men jag måste nog läsa på lite för den här platsen väcker så många frågor i mig. Är det här ett gammalt hål eller ett nytt? Jag, nyfiken? Tja, kanske lite...

Det är inte bara när man syr lapptäcken som man måste skarva ibland. Även naturen tar till en skarv då och då. 

Tummen upp? 

Visst ser det ut som blomkål? Och fraktaler. 

Hur det gick med makens fågelskåderi? Tja, han plockade kantareller när ha inte fick något spännande i kikaren. En underbar utflykt, och att semestra på hemmaplan är både billigt och spännande. När vi kom hem festade vi till det med smörstekt skogsguld. Lika gott som på restaurang. 

Efter middagen la jag mig inte på soffan utan började nåla det stora frost-täcket. 

Stort och tungt är det men jag hoppas få det quiltat under semestern för nu har jag nya idéer att ta itu med. Inspirerad av stenrösen och vackra lavar och mossor.

Bara att sätta igång!