Meadow blanket och snön

En virkning är ibland precis vad man behöver och virkat har jag gjort de senaste veckorna. 

Några, eller ganska många faktiskt (14) nystan Rauma Finull, virknål 3,5 mm och ett enkelt mönster med korsande stolpar, Meadow blanket från Attic 24.

Det var bara att mata på, stolpe efter stolpe,

rand efter rand.

Det blev många trådändar att fästa och jag sparade alla till sist

men 686 gram senare har vi en mysfilt i soffan. Någon dag när det inte är blött eller så mycket snö ska jag ta några bilder på hela härligheten utomhus men

just nu är det snö. Massor av snö och jag njuter av allt det vackra vita. 

Jag blir alltid lycklig av att se naturen klädd i vitt, 

särskilt när solen tittar fram och får allt att gnistra.

Våren är på väg, den kommer, men än så länge får knopparna lugna sig för

vintervilan är inte över än.

Det är mäktigt och vackert,

precis som Morris där han håller mig sällskap.

Sommarhimmel

Sommar, det är kunna att sitta ute och sticka i kvällssolen. Länge.

Härom dagen samlade jag alla rester av sockgarn i blå och turkosa toner och

la upp till en ny filt, en Habitation throw.

Jag stickar på stickor 6 mm och med dubbelt garn så filten växer ganska fort.

Det blir fint. Som en sommarhimmel eller som  havet när solen speglar sig.

Den här tiden på året gör något gott med själen.

Färgerna, dofterna, ljuset.

Det hanterbara

Jag har varit väldigt energilös senaste veckan. Eller kanske veckorna, jag vet inte, tiden flyter liksom ihop. Jag ser att många, jättemånga, nu har lagt pandemin bakom sig och har återgått till vanlig vardag. Jag har inte gjort det än, jag kan inte rycka på axlarna och säga att allt varit överdrivet. Vi är olika. Vi har olika saker i våra livsryggsäckar. 

Jag försöker göra saker som känns roliga, som att sticka på en turkos filt och

några små nystan blev en början på en barnkofta. 

Det händer mycket i omvärlden som gör mig arg, ledsen, deppig så jag gör det jag brukar när jag inte kan hantera det stora,

jag letar underverk i det lilla. 

En blommande trädpion är sannerligen ett underverk. 

Hela filten

Det har varit en kylig dag här vid havet. Det är bra, det bromsar upp vårens framfart en smula och kanske räcker våren lite längre då.

Min dag blev inte alls som jag hade tänkt, hur många dagar blir egentligen det? Förmodligen inte många, om ens någon.

Hela filten i sin härlighet är i alla fall helt färdig nu.

All info om filten finns i ett tidigare inlägg.

Det är kanske lite vanskligt med virkade ullfiltar hos oss, vi har ju Luna...

För ganska exakt tre år sedan tog hon en stor tugga på en restgarnsfilt som precis blivit färdig. Jag har gjort flera filtar sedan dess och de har hon inte tuggat på så jag hoppas att den här får vara i fred för henne.

Färgerna gör mig så glad,

de är som en vitaminkick mitt i pandemieländet.

Habitation throw

En liten filt i solgult

kan vara det som behövs en grå dag. 

Mönstret heter Habitation throw men jag har modifierat min filt lite grann. 

I mönstret beskrivs en kvadratisk filt men jag gjorde min rektangulär. Mönstret är gjort för tunt garn, typ sockgarn, och stickor 4 mm. Jag har stickat med dubbelt garn och stickor 6 mm.

En tråd cremevit Marks Focus no 11 och en tråd sockgarn i gult. Hela filten väger drygt 400 gram och är 74 x 106 cm. 

Lagom stor att ha över benen eller att sitta på när man är på utflykt. 

Det bästa av allt är att fem nystan som legat väldigt länge i mitt garnskåp och nästan alla gula små restnystan är omvandlade till något användbart. Det är som magi, eller hur?

Lite upp, lite ner

Den här berg- och dalbanan som kallas livet, den tar oss verkligen både uppåt

och neråt. Igår var det en ovanligt bra dag, humöret var på topp och kroppen var glad. Idag har det inte riktigt varit på samma sätt och egentligen har de båda dagarna varit ganska lika, inga större skillnader i förutsättningar eller förhållanden. Ett steg fram och ett på stället, så där som livet är. Bakåt kan det faktiskt inte gå eftersom tid ändå är tid som obändigt drar oss framåt.

Jag stickar på en liten restgarnsfilt. 

Jag håller garnet dubbelt. det ena är nog det äldsta i min garnsamling, Marks Focus no 11. Det har många år på nacken och är ett ojämnt spunnet ullgarn. Till det har jag diverse gula sockgarnsrester.

Jag följer, på ett ungefär, ett mönster som heter Habitation throw. I mönstret är det en kvadratisk filt i tunt garn men jag gör en rektangulär filt i tjockt garn. Det blir en mysig liten sak. 

Jag hittade en annan mysig liten sak i plommonträdet när jag var ute. 

En katt på spaning.

En liten filt

En liten filt är färdig för användning.

Den är virkad i Bamboo & co från Tee Tee yarn, köpt på Ateljé Norrgården.

Den färdiga filten vägen knappt 500 gram och jag har virkat med virknål 3,5 mm.

Jag har utgått från snäckmönstret i Dune blanket, ett engelskt gratismönster från Attic 24.

Garnet, som består av bambuviscose och bomull, är mjukt, har en fin lyster och en härlig tyngd som ger ett fint fall.

En riktigt mysfilt.

Den kan behövas när dimman ligger tung över viken.